Natan – en lojal förkämpe för ren tillbedjan

Det är inte lätt att övertyga en mäktig man om att han har handlat fel och behöver ändra sig. Skulle du ha vågat ta upp det med en sådan person om du visste att han hade mördat en människa för att rädda ansiktet?

Kung David i det forntida Israel hade begått äktenskapsbrott med Batseba, och hon blev gravid. För att dölja deras synd såg David till att Batsebas man blev dödad och tog sedan henne till hustru. Under flera månader levde David ett dubbelliv och fortsatte utan tvivel att utföra sina plikter som kung. Men Jehova lät inte bara kungens synder passera. Han sände profeten Natan för att ta upp det med David.

Det här var ett svårt uppdrag. Tänk dig in i Natans situation. Han var lojal mot Jehova och höll fast vid hans normer, och det drev honom att påminna David om hans synder. Hur kunde Natan göra det och övertyga kungen om att han behövde ändra sig?

TAKTFULL UNDERVISARE

Ta gärna några minuter och läs 2 Samuelsboken 12:1–25. Tänk dig att det var du och inte Natan som berättade det här för David: ”Två män bodde i samma stad, den ene rik och den andre fattig. Den rike hade en mycket stor mängd får och nötkreatur, men den fattige hade inget annat än ett enda litet tacklamm som han hade köpt. Och han höll det vid liv, och det växte upp hos honom tillsammans med hans söner. Det brukade äta av hans brödstycke och dricka  ur hans bägare och ligga i hans famn, och det blev som en dotter för honom. Efter en tid kom en besökare till den rike mannen, men han ville inte ta något av sina egna får och sina egna nötkreatur för att göra i ordning åt den resande som hade kommit till honom. Så han tog den fattige mannens tacklamm och gjorde det i ordning åt mannen som hade kommit till honom.” (2 Sam. 12:1–4)

David – som själv varit herde – trodde tydligen att det rörde sig om en verklig händelse. En bibelkommentator föreslår: ”Natan kanske brukade komma till David och företräda den som inte kunde få upprättelse på annat sätt, och David trodde kanske att det var därför han kom nu.” Hur som helst krävdes det både lojalitet mot Gud och mod för att Natan skulle kunna ta upp det här med kungen. Det Natan sa gjorde David rasande. ”Så sant Jehova lever, den man som gör detta förtjänar att dö!”, utropade han. Då kom Natans kraftfulla kommentar: ”Du är den mannen!” (2 Sam. 12:5–7)

Tänk på varför Natan tog upp problemet på det här sättet. Det är inte lätt att vara objektiv när man blivit känslomässigt engagerad i någon. Vi har alla en tendens att komma med bortförklaringar när vi har gjort något som är tvivelaktigt. Men Natans liknelse fick David att omedvetet fördöma sina egna handlingar. David insåg tydligt att det uppförande Natan beskrev var förkastligt. Men det var först sedan David själv hade fördömt det som Natan avslöjade att liknelsen handlade om honom. Då insåg David vidden av det han hade gjort. Det gjorde att han kom i en sådan sinnesstämning att han kunde ta emot tillrättavisning. Han erkände att han hade ”föraktat” Jehova genom sin synd i samband med Batseba, och han tog emot den tillrättavisning han förtjänade. (2 Sam. 12:9–14; Ps. 51, överskriften)

Vad kan vi lära av det här? När vi undervisar andra i Bibeln har vi som mål att hjälpa dem att komma fram till rätt slutsats. Natan hade respekt för David och var därför taktfull när han talade till honom. Natan visste att David innerst inne älskade rättfärdighet och rättvisa. Med sin liknelse vädjade han till dessa fina egenskaper. Vi kan också hjälpa uppriktiga människor att förstå hur Jehova ser på saker och ting. Hur då? Genom att vi vädjar till deras känsla för vad som är rätt, utan att ge intryck av att vi är moraliskt eller andligt överlägsna. Bibeln, inte våra personliga uppfattningar, är vår auktoritet när det gäller vad som är rätt och fel.

Det var framför allt Natans lojalitet mot Gud som gjorde att han kunde tillrättavisa en mäktig kung. (2 Sam. 12:1) Lojalitet kommer att hjälpa oss också att modigt hålla fast vid Jehovas rättfärdiga principer.

UNDERSTÖDDE REN TILLBEDJAN

Natan och David var tydligen goda vänner, för David gav en av sina söner namnet Natan. (1 Krön. 3:1, 5) Första gången som Natan förekommer i Bibelns skildring är han tillsammans med David. Båda två älskade Jehova. David litade tydligen på Natans omdöme, för han anförtrodde honom att han ville bygga ett tempel åt Jehova. Han sa: ”Se nu, jag bor i ett hus av cederträ, medan den sanne Gudens ark bor under tältdukar.” Då sa Natan till honom: ”Gå och gör allt som är i ditt hjärta, för Jehova är med dig.” (2 Sam. 7:2, 3)

Natan tillbad troget Jehova och understödde entusiastiskt Davids planer på att bygga det första permanenta centrumet för ren tillbedjan på jorden. Men vid det här tillfället gav Natan tydligen uttryck åt sina egna känslor i stället för att tala i Jehovas namn. Samma natt uppmanades han av Jehova att delge David ett annat budskap: Det var inte David som skulle bygga Jehovas tempel, utan en av hans söner. Men Natan meddelade att Gud ingick ett förbund med David om att hans tron skulle ”vara befäst till oöverskådlig tid”. (2 Sam. 7:4–16)

Natans uppfattning om vem som skulle bygga templet stämde inte med Jehovas vilja. Men utan att klaga fogade sig den här ödmjuke profeten  efter Jehovas vilja och arbetade i linje med den. Vilket fint exempel för oss att följa om Gud skulle tillrättavisa oss på något sätt! Det Natan gjorde som profet efter detta visar att han inte hade förlorat Guds godkännande. Det verkar som om Jehova inspirerade Natan och synskådaren Gad att instruera David när han organiserade 4 000 musiker att tjäna vid templet. (1 Krön. 23:1–5; 2 Krön. 29:25)

FÖRSVARADE KUNGEN

Natan visste att Salomo skulle efterträda den åldrige David som kung. Så Natan agerade beslutsamt när Adonia försökte överta tronen mot slutet av Davids liv. Återigen visade Natan hur taktfull och lojal han var. Först uppmanade han vänligt Batseba att påminna David om hans löfte att göra deras son Salomo till kung. Sedan trädde han själv fram inför kungen och frågade honom om han hade bestämt att Adonia skulle bli näste kung. David insåg situationens allvar och befallde Natan och andra lojala tjänare att smörja Salomo och utropa honom till kung. Adonias kuppförsök omintetgjordes. (1 Kung. 1:5–53)

ÖDMJUK HISTORIKER

Natan och Gad anses allmänt ha skrivit 1 Samuelsboken, kapitel 25–31, och även hela 2 Samuelsboken 1-24. Angående de här böckernas inspirerade skildringar sägs det: ”Och kung Davids historia, från början till slut, se, om den står det skrivet bland siaren Samuels ord och bland profeten Natans ord och bland synskådaren Gads ord.” (1 Krön. 29:29) Bibeln säger också att Natan skrev en redogörelse om ”Salomos historia”. (2 Krön. 9:29) Det betyder av allt att döma att Natan fortsatte att vara verksam vid det kungliga hovet även efter Davids död.

Mycket av det vi känner till om Natan kan ha skrivits av honom själv. Men det han inte berättade säger också en hel del om honom. Han var tydligen en ödmjuk historiker och hade ingen tanke på att göra sig ett namn. Ett bibliskt uppslagsverk säger att han framträder i den inspirerade skildringen utan någon introduktion. Vi vet inget om hans härkomst eller privata liv.

MOTIVERAD AV LOJALITET MOT JEHOVA

De små glimtar av Natan som Bibeln ger oss visar att han ödmjukt men kraftfullt försvarade Jehovas sätt att sköta saker och ting på. Jehova gav honom viktiga uppdrag. Meditera över Natans egenskaper, till exempel hans lojalitet mot Gud och djupa uppskattning för hans normer. Försök efterlikna sådana egenskaper.

Det är inte troligt att du får i uppdrag att tillrättavisa en kung som begått äktenskapsbrott eller att omintetgöra ett kuppförsök. Men Gud kan hjälpa dig att vara lika lojal som Natan och försvara Guds rättfärdiga normer. Du kan också modigt men ändå taktfullt undervisa andra om sanningen och understödja ren tillbedjan.

[Bild på sidan 25]

Natan talade taktfullt till Batseba när han ville försvara kungen.