Se dig inte tillbaka

”Ingen som har satt sin hand till plogen och ser sig tillbaka är väl rustad för Guds kungarike.” (LUK. 9:62)

VAD SKULLE DU SVARA?

Varför ska vi komma ihåg Lots hustru?

Vilka tre saker får inte uppta våra tankar?

Hur håller vi jämna steg med Jehovas organisation?

1. Vilken varning gav Jesus, och vilken fråga väcks?

”KOM IHÅG Lots hustru.” (Luk. 17:32) Den här allvarliga varningen som Jesus Kristus gav för nästan 2 000 år sedan är nu mer aktuell än någonsin. Men vad menade han? De judar som han talade till behövde ingen förklaring. De visste vad som hade hänt Lots hustru. När hon flydde från Sodom med sin familj hade hon i olydnad sett sig tillbaka och därför förvandlats till en saltstod. (Läs 1 Moseboken 19:17, 26.)

2. Vad kan ha fått Lots hustru att se sig tillbaka, och vad ledde det till?

² Men varför såg sig Lots hustru tillbaka? Var hon nyfiken på vad som hände? Eller hade hon svårt att tro att staden skulle förstöras? Eller var det snarare så att hon längtansfullt blickade tillbaka på allt det hon hade lämnat bakom sig i Sodom? (Luk. 17:31) I vilket fall som helst var hon olydig, och det kostade henne livet. Tänk bara! Hon dog samma dag som de perversa invånarna i Sodom och Gomorra. Inte konstigt att Jesus sa: ”Kom ihåg Lots hustru.”

3. Hur betonade Jesus att vi inte ska se oss tillbaka?

³ Vi lever också i en tid när det är viktigt att inte se sig tillbaka, bildligt talat. Jesus framhöll det i ett svar han gav till en man. Mannen hade frågat om han fick återvända till sin familj och ta farväl innan han blev en lärjunge. Jesus sa: ”Ingen som har satt sin hand till plogen och ser sig tillbaka är väl rustad för Guds kungarike.” (Luk. 9:62) Var Jesus hård och oresonlig när han svarade så? Nej, för han visste att mannens begäran bara var en ursäkt för att slippa ta ansvar. Jesus sa att den som använder en  sådan förhalningsteknik i själva verket ”ser sig tillbaka”. Spelar det någon roll om den som plöjer bara ser sig tillbaka ett ögonblick eller lägger ner plogen och vänder sig om? I båda fallen blir han distraherad, och det påverkar hans arbete negativt.

4. Vad måste vi vara fokuserade på?

⁴ Vi måste vara fokuserade på det som ligger framför oss, inte på det som ligger bakom oss. Det kommer tydligt fram i Ordspråksboken 4:25: ”Dina ögon skall se rakt fram, ja, din klara blick skall vara riktad mot det som ligger framför dig.”

5. Vilket skäl har vi att inte se oss tillbaka?

⁵ Vi har ett bra skäl att inte se oss tillbaka. Vad är det för skäl? Vi lever i ”de sista dagarna”. (2 Tim. 3:1) Snart kommer Jehova att utplåna inte bara två onda städer utan en hel världsordning. Vad kan hjälpa oss att inte gå i samma fälla som Lots hustru? Till att börja med behöver vi ta reda på vad det är som kan fresta oss att se oss tillbaka. (2 Kor. 2:11) Vi ska därför gå igenom vad det är och se hur vi kan undvika att fixera oss vid det.

DEN GAMLA GODA TIDEN

6. Hur kan vårt minne lura oss?

⁶ En uppenbar risk är att man bygger upp en skev bild av ”den gamla goda tiden”. Vi kan inte alltid lita på vårt minne. Vi kan omedvetet förringa problemen och samtidigt förstora upp glädjeämnena, så att det låter som om allt var mycket bättre än det egentligen var. Det kan göra att vi längtar tillbaka till den gamla goda tiden. Men Bibeln varnar oss: ”Säg inte: ’Varför var det bättre förr?’ Det är inte av vishet man frågar så.” (Pred. 7:10, Bibel 2000 [v. 11]) Varför är den här tankegången så farlig?

7–9. a) Vad hände israeliterna i Egypten? b) Vilka fantastiska saker fick israeliterna vara med om? c) Vad började israeliterna klaga på?

⁷ Tänk på vad som hände israeliterna på Moses tid. Till en början betraktades israeliterna som gäster i Egypten, men efter Josefs tid satte egyptierna ”föreståndare för tvångsarbete över dem för att förtrycka dem i deras arbete med att bära bördor”. (2 Mos. 1:11) Längre fram utsattes de för ett slags folkmord när farao försökte hindra att de blev för många. (2 Mos. 1:15, 16, 22) Det är därför inte konstigt att Jehova sa till Mose: ”Jag har helt visst sett betrycket hos mitt folk som är i Egypten, och jag har hört deras höga rop över dem som driver dem till arbete; ty jag känner till de smärtor de lider.” (2 Mos. 3:7)

⁸ Kan du tänka dig israeliternas glädje när de som ett fritt folk kunde lämna slaveriet i Egypten? De hade på ett häpnadsväckande sätt fått bevittna Jehovas makt när han lät de tio plågorna komma över den högmodige farao och hans folk. (Läs 2 Moseboken 6:1, 6, 7.) Egyptierna inte bara tillät israeliterna att lämna landet, utan de rentav uppmanade dem att göra det, och de gav dem så mycket guld och silver att det  kunde sägas att Guds folk ”tog byte från egyptierna”. (2 Mos. 12:33–36) Israeliterna gladdes också när de såg hur farao och hans militärstyrkor gick under i Röda havet. (2 Mos. 14:30, 31) Vad trosstärkande det borde ha varit att få bevittna sådana spännande händelser!

⁹ Men ofattbart nog dröjde det inte länge förrän samma människor som bevittnat den fantastiska befrielsen började knota och klaga. På vad? Maten! De var missnöjda med det som Jehova gav dem och klagade: ”Vi kommer ihåg fisken som vi åt i Egypten för ingenting, gurkorna och vattenmelonerna och purjolöken och rödlöken och vitlöken. Men nu är vår själ förtorkad. Vi ser inget annat än manna.” (4 Mos. 11:5, 6) Ja, deras inställning hade blivit snedvriden – så snedvriden att de till och med ville återvända till det land där de hade varit slavar! (4 Mos. 14:2–4) Israeliterna såg sig tillbaka och förlorade Jehovas godkännande. (4 Mos. 11:10)

10. Vad kan vi lära av israeliternas misstag?

¹⁰ Vad kan vi lära av det här? När vi råkar ut för problem och svårigheter får vi inte fixera oss vid det som kan uppfattas som positivt i det förgångna – kanske rentav innan vi lärde känna sanningen. Det är naturligtvis inte fel att tänka igenom vad vi kan lära av sådant som vi upplevt tidigare eller att värdesätta kära minnen, men vi behöver ha en balanserad, realistisk syn på det förgångna. I annat fall kan vi bli mer missnöjda med våra nuvarande omständigheter och frestas att återvända till vårt gamla liv. (Läs 2 Petrus 2:20–22.)

UPPOFFRINGAR SOM VI GJORT

11. Hur ser en del på de uppoffringar de en gång gjort?

¹¹ Tråkigt nog har några sett tillbaka på uppoffringar de gjort tidigare och ser dem som förlorade möjligheter. Kanske du en gång hade möjlighet att utbilda dig, bli berömd eller trygga din ekonomi, men så valde du att inte göra det. Många av våra bröder och systrar har haft välbetalda arbeten. De var kanske stora företagsledare, kända musiker, professorer eller idrottsmän. Men de har lämnat det bakom sig. Nu har tiden gått, och slutet har inte kommit än. Brukar du tänka på hur det skulle ha blivit om du inte hade gjort de uppoffringarna?

12. Hur kände Paulus för det han lämnat bakom sig?

¹² Aposteln Paulus lämnade mycket bakom sig för att kunna bli en efterföljare till Kristus. (Fil. 3:4–6) Hur kände han för det han lämnat bakom sig? Han berättar: ”Det som var vinst för mig, det har jag kommit att räkna som förlust på grund av Kristus.” Och varför det? Han fortsätter: ”Jag [räknar] faktiskt också allt som förlust på grund av det oändligt större värdet i kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. På grund av honom har jag lidit förlusten av allt, och jag räknar det som en hop avskräde,  för att jag skall vinna Kristus.” * (Fil. 3:7, 8) Lika lite som någon grämer sig över att han har kastat sopor eller skräp, lika lite grämde sig Paulus över att han hade tackat nej till de möjligheter världen erbjudit. De hade inte något värde för honom längre.

13, 14. Hur kan vi efterlikna Paulus?

¹³ Vad ska vi göra om vi grubblar över möjligheter som vi har missat? Vi kan göra som Paulus. Hur då? Sätta värde på det vi har nu. Vi har ett dyrbart förhållande till Jehova och har byggt upp ett gott namn hos honom. (Hebr. 6:10) Vilka materiella fördelar kan världen erbjuda som ens kommer i närheten av de andliga välsignelser som vi har nu och som vi kommer att få i framtiden? (Läs Markus 10:28–30.)

¹⁴ Paulus nämner sedan något som hjälper oss att troget fortsätta tjäna Jehova. Han sa: ”Jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig.” (Fil. 3:13) Lägg märke till att Paulus framhåller två steg, som båda är nödvändiga. Först måste vi glömma det vi lämnat bakom oss och inte slösa värdefull tid och energi på att tänka på det. För det andra behöver vi, precis som en löpare vid mållinjen, sträcka oss framåt och vara fokuserade på det som ligger framför oss.

15. Varför är det bra att meditera över trogna tjänares exempel?

¹⁵ När vi mediterar över hur trogna tjänare åt Gud – både forntida och nutida – kan vara exempel för oss, kan det ge oss större motivation att fortsätta framåt i stället för att se oss tillbaka. Om Abraham och Sara hade fortsatt att tänka på Ur ”skulle de ha haft tillfälle att vända tillbaka”. (Hebr. 11:13–15) Men de återvände inte dit. När Mose lämnade Egypten första gången lämnade han mycket mer bakom sig än någon annan israelit gjorde längre fram. Men det finns inget som tyder på att han längtade tillbaka till detta. Bibeln säger i stället att ”han räknade den smälek Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter; han hade nämligen blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen”. (Hebr. 11:26)

NEGATIVA ERFARENHETER SOM VI HAFT

16. Hur kan vi påverkas av vårt förflutna?

¹⁶ Men det är inte säkert att vi upplever alla tidigare erfarenheter som positiva. Vi kanske är nertyngda av synder vi har begått eller misstag vi har gjort. (Ps. 51:3) Den stränga tillrättavisning vi fick kanske svider fortfarande. (Hebr. 12:11) Orättvisor – verkliga eller kanske inbillade – kan helt uppta våra tankar. (Ps. 55:2) Vad kan vi göra för att sådana erfarenheter inte ska få oss att grubbla över det förgångna? Vi ska titta på tre exempel.

17. a) Varför beskrev Paulus sig själv som ”ringare än den ringaste av alla heliga”? b) Vad hjälpte Paulus att inte bli nedbruten av negativa tankar?

 ¹⁷ Tidigare misstag. Paulus beskrev sig själv som ”ringare än den ringaste av alla heliga”. (Ef. 3:8) Varför kände han så? Han förklarar: ”Jag har förföljt Guds församling.” (1 Kor. 15:9) Kan du tänka dig hur Paulus måste ha känt det när han träffade bröder och systrar som han tidigare hade förföljt? Men han lät inte dessa negativa tankar bryta ner honom, utan han var i stället inriktad på den oförtjänta omtanke som hade visats honom. (1 Tim. 1:12–16) Den tacksamhet han kände gav honom kraft att fortsätta i sin tjänst. Hans tidigare syndfulla uppförande ingick i det som han hade bestämt sig för att glömma. Om vi också är inriktade på den barmhärtighet Jehova har visat oss, kommer vi inte att slösa våra krafter på att oroa oss över sådant som vi ändå inte kan göra något åt. Vi kan i stället lägga krafterna på det arbete vi har nu.

18. a) Vad kan hända om vi har tagit illa upp av en tillrättavisning? b) Hur kan vi följa det Salomo sa om att ta emot råd?

¹⁸ Kännbar tillrättavisning. Tänk om vi har tagit illa upp av en tillrättavisning och har svårt att släppa det. Det är inte bara smärtsamt utan också nedbrytande och skulle kunna få oss att ”förlora ... modet”. (Hebr. 12:5) Oavsett om vi avvisar ett råd direkt eller tar emot det och sedan ger upp, blir resultatet detsamma – vi får inte nytta av rådet. Det är mycket bättre att göra som Salomo sa: ”Grip tag i tuktan; släpp den inte. Värna om den, ty den är ditt liv.” (Ords. 4:13) Precis som en bilförare följer vägskyltarna vill vi ta emot rådet, tillämpa det och fortsätta framåt. (Ords. 4:26, 27; läs Hebréerna 12:12, 13.)

19. Hur kan vi efterlikna Habackuks och Jeremias tro?

¹⁹ Orättvisor – verkliga eller inbillade. Vi kan ibland känna det som profeten Habackuk, som ropade till Jehova efter rättvisa. Han förstod inte varför Jehova hade tillåtit vissa orättvisor. (Hab. 1:2, 3) Det är verkligen viktigt att vi efterliknar Habackuks tro. Han sa: ”Jag [skall] likväl jubla i Jehova; jag skall fröjdas i min räddnings Gud.” (Hab. 3:18) Profeten Jeremia hade också stark tro. Om vi likt honom ”fortsätter ... att vänta på” Jehova, rättvisans Gud, kan vi vara övertygade om att allt kommer att rättas till i Jehovas rätta tid. (Klag. 3:19–24)

20. Hur kan vi visa att vi kommer ihåg Lots hustru?

²⁰ Vi lever i spännande tider. Underbara saker sker nu, för att inte tala om vad som ligger alldeles framför oss. Vi behöver hålla jämna steg med Jehovas organisation. Låt oss följa Bibelns råd att se framåt och inte se oss tillbaka. Då visar vi att vi kommer ihåg Lots hustru.

[Fotnot]

[Frågor]