”Se upp för fariséernas surdeg”

Jesus varnade sina lärjungar och sa: ”Se upp för fariséernas surdeg, som är hyckleri.” (Luk. 12:1) Av en parallellskildring framgår det att Jesus fördömde fariséernas ”lära”. (Matt. 16:12)

Bibeln använder ibland ”surdeg”, eller jäst, som en bild av synd eller fördärv. Det råder inget tvivel om att både fariséernas läror och deras inställning hade ett fördärvligt inflytande på dem som lyssnade på dem. Varför var fariséernas läror farliga?

1 Fariséerna berömde sig av att vara rättfärdiga, och de såg ner på vanliga människor.

Jesus talade om den här egenrättfärdigheten i en av sina liknelser. Han sa: ”Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’O Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, utsugare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, ja, eller som den här tullindrivaren. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag förvärvar.’ Men tullindrivaren, som stod på avstånd, ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig oavbrutet på bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’” (Luk. 18:11–13)

Jesus berömde tullindrivaren för hans ödmjuka inställning och sa: ”Jag säger er: Den här mannen gick ner till sitt hem befunnen mer rättfärdig än den förre mannen [farisén], eftersom var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Luk. 18:14) Tullindrivarna hade rykte om sig att vara oärliga, men Jesus försökte hjälpa de tullindrivare som lyssnade på honom. Åtminstone två tullindrivare – Matteus och Sackeus – blev hans efterföljare.

Hur är det då om vi tycker att vi är bättre än andra på grund av våra förmågor eller privilegier eller på grund av andras brister och svagheter? Vi bör snabbt avfärda sådana tankar, för Bibeln säger: ”Kärleken är tålmodig; kärleken är vänlig och avundas inte någon. Kärleken är aldrig skrytsam, inte heller inbilsk eller ohyfsad; aldrig självisk, inte lättstött. Kärleken håller inte räkning på oförrätter: den är inte skadeglad över andra människors synder, utan gläder sig i sanningen.” (1 Kor. 13:4–6, The New English Bible)

Vi bör ha en liknande inställning som den aposteln Paulus hade. Sedan han hade sagt att ”Kristus Jesus kom till världen för att rädda syndare”, tillade han: ”Av dessa är jag den främste.” (1 Tim. 1:15)

Frågor att meditera över:

Inser jag att jag är en syndare och att min räddning är beroende av Jehovas oförtjänta omtanke? Eller känner jag mig överlägsen andra på grund av många år av trogen tjänst, privilegier i Guds organisation eller naturliga förmågor?

  2 Fariséerna försökte imponera på andra genom att utföra rättfärdiga gärningar offentligt. De ville ha framträdande positioner och smickrande titlar.

Men Jesus varnade och sa: ”Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människorna; kapslarna som innehåller skriftcitat och som de bär till skydd gör de nämligen breda, och fransarna på sina kläder gör de stora. De tycker om att ha den främsta liggplatsen vid kvällsmåltiderna och de främsta sittplatserna i synagogorna, och de vill bli hälsade på torgen och av människorna bli kallade rabbi.” (Matt. 23:5–7) Jämför deras inställning med den Jesus hade. Fast han var Guds fullkomlige Son var han ödmjuk. När en viss man kallade Jesus ”god”, sa han: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en enda, Gud.” (Mark. 10:18) Vid ett annat tillfälle tvättade Jesus lärjungarnas fötter och gav därigenom de kristna ett mönster att följa när det gällde ödmjukhet. (Joh. 13:1–15)

En sann kristen bör betjäna sina medtroende. (Gal. 5:13) Det gäller i synnerhet dem som vill bli tillsyningsmän i församlingen. Det är inte fel av någon att ”eftersträva en tjänst som tillsyningsman”, men skälet till det bör vara att han vill hjälpa andra. Den här ”tjänsten” innebär inte att han får en framträdande ställning eller makt. Den som tjänar som tillsyningsman måste vara ”ödmjuk i hjärtat”. (1 Tim. 3:1, 6; Matt. 11:29)

Frågor att meditera över:

Har jag en tendens att ställa mig in hos dem som har ansvar i församlingen, kanske i hopp om att bli framträdande och få ytterligare privilegier? Inriktar jag mig på sådana uppgifter i församlingen som tycks ge erkännande och beröm? Ja, försöker jag glänsa inför andra?

  3 Fariséernas regler och traditioner gjorde livet svårt för vanliga människor som ville lyda lagen.

Jehova gav israeliterna sin lag för att visa dem hur de skulle tillbe honom. Men den innehöll inga detaljerade regler. Lagen förbjöd till exempel att man arbetade på sabbaten, men den sa inte uttryckligen vad som var arbete och vad som inte var det. (2 Mos. 20:10) Fariséerna försökte fylla sådana förmenta luckor i lagen med sina egna lagar, definitioner och traditioner. Jesus ignorerade fariséernas godtyckliga regler, men han höll Moses lag. (Matt. 5:17, 18; 23:23) Jesus såg bortom lagens bokstav. Han urskilde andan i lagen och förstod att barmhärtighet och medkänsla var viktigt. Han var resonlig, även när hans efterföljare svek honom. Trots att han uppmanade tre av sina apostlar att hålla sig vakna den natt han greps, somnade de gång på gång. Men han sa med medkänsla: ”Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.” (Mark. 14:34–42)

Frågor att meditera över:

Försöker jag ställa upp egna godtyckliga, stränga regler eller göra mina personliga uppfattningar till lag? Är jag resonlig när det gäller vad jag förväntar av andra?

Fundera över skillnaden mellan det Jesus lärde och det fariséerna lärde. Kan du komma på något som du skulle kunna göra för att bli mer lik Jesus? Varför i så fall inte besluta dig för att göra det?

[Bild på sidan 28]

Fariséerna bar kapslar som innehöll skriftcitat. (Matt. 23:2, 5)

[Bilder på sidan 29]

Till skillnad från de stolta fariséerna betjänar ödmjuka kristna äldste sina medtroende.

[Bild på sidan 30]

Efterliknar du Jesus och är resonlig när det gäller vad du förväntar av andra?