1. Vad tänker många på när de hör ordet slaveri?

FÖR omkring 2 500 år sedan skrev en grekisk dramatiker: ”Ingen bär slaveriets ok gärna och frivilligt.” Många i vår tid är beredda att hålla med om det. Ordet slaveri får dem att tänka på människor som är förtryckta och illa behandlade och vars hårda arbete är till nytta enbart för dem som äger dem och bestämmer över dem.

2, 3. a) Vilken ställning har Kristi villiga slavar, eller tjänare? b) Vilka frågor som gäller förvaltarskap ska vi behandla?

² Jesus sa att hans lärjungar skulle vara ödmjuka tjänare, eller slavar. Men det finns inget förnedrande eller förtryckande i förbindelse med det slaveri som de sanna kristna befinner sig i. De här slavarna är respekterade och betrodda med ansvar. Tänk till exempel på vad Jesus sa om en sådan slav kort före sin död. Han förutsade att han skulle ge ”den trogne och omdömesgille slaven” vissa uppdrag. (Matt. 24:45–47)

³ Det är intressant att slaven i en parallellskildring kallas en ”förvaltare”. (Läs Lukas 12:42–44.) De flesta sanna kristna som lever nu tillhör inte den trogna förvaltarklassen. Men Bibeln visar att alla som tjänar Gud kan sägas vara förvaltare. Vilka ansvarsuppgifter har vi? Hur ska vi se på dem? För att få veta det ska vi undersöka vilka uppgifter en förvaltare i forna tider hade.

4, 5. Vilket ansvar hade en förvaltare i forna tider? Ge exempel.

⁴ I forna tider var en förvaltare ofta en betrodd slav som hade tillsynen över sin herres hushåll eller  affärer. Han hade i allmänhet stor myndighet och ansvarade för det som tillhörde hushållet, även pengar och andra tjänare. Det kan vi förstå av exemplet med Elieser, som hade ansvaret att sköta om Abrahams alla ägodelar. Det kan ha varit Elieser som Abraham sände till Mesopotamien för att välja en hustru åt sin son Isak. Vilket viktigt och omfattande uppdrag! (1 Mos. 13:2; 15:2; 24:2–4)

⁵ Abrahams sonsonsson Josef skötte Potifars hushåll. (1 Mos. 39:1, 2) Med tiden fick Josef en egen förvaltare, som sattes över ”hans hus”. Den här förvaltaren ordnade med att Josefs tio bröder blev gästfritt mottagna. Och på Josefs befallning iscensatte han händelserna i samband med den ”stulna” silverbägaren. Det är tydligt att en förvaltare hade en mycket ansvarsfull ställning. (1 Mos. 43:19–25; 44:1–12)

6. Vilket ansvar som förvaltare har olika kristna äldste?

⁶ Många hundra år längre fram skrev aposteln Paulus att kristna tillsyningsmän skulle vara ”Guds förvaltare”. (Tit. 1:7) Som herdar för ”Guds hjord” ger tillsyningsmännen anvisningar till församlingarna och har ledningen i dem. (1 Petr. 5:1, 2) Ansvaret varierar naturligtvis. De flesta tillsyningsmän tjänar till exempel i en enda församling. De resande tillsyningsmännen betjänar många församlingar. Och medlemmarna av avdelningskontorens kommittéer ansvarar för församlingarna i hela länder. Men alla förväntas sköta sina uppgifter troget, eftersom de måste ”avlägga räkenskap” inför Gud. (Hebr. 13:17)

7. Hur vet vi att alla kristna kan sägas vara förvaltare?

⁷ Hur är det då med de många lojala kristna som inte är tillsyningsmän? Aposteln Petrus skrev till de kristna i allmänhet: ”I samma mån som var och en har fått en gåva skall ni bruka den för att tjäna varandra som goda förvaltare av Guds oförtjänta omtanke, som kommer till uttryck på olika sätt.” (1 Petr. 1:1; 4:10) Gud har i sin oförtjänta omtanke gett oss olika gåvor, tillgångar, förmågor eller färdigheter som vi kan använda till nytta för våra medtroende. Alla som tjänar Gud är därför förvaltare, och han litar på oss, respekterar oss och förväntar att vi ska göra det bästa av det vi fått.

8. Vilken är en av de viktiga principer vi behöver tänka på?

⁸ Vi ska nu se på tre principer som vi i egenskap av förvaltare bör tänka på. Den första är: Vi tillhör alla Gud och är ansvariga inför honom. Paulus skrev: ”Ni tillhör inte er själva, ty ni blev köpta för ett pris”, Kristi offerblod. (1 Kor. 6:19, 20) Eftersom vi tillhör Jehova måste vi lyda hans bud, och det är inte betungande. (Rom. 14:8; 1 Joh. 5:3) Vi är också slavar åt Kristus. Precis som förvaltare förr i tiden har vi fått stor frihet – men vår frihet är begränsad. Vi måste följa de anvisningar vi får. Oavsett vilka ansvarsuppgifter vi har är vi ändå tjänare åt Gud och åt Kristus.

9. Hur illustrerade Jesus förhållandet mellan en slav och hans herre?

⁹ Jesus hjälper oss att förstå förhållandet mellan en slav och hans herre. Vid ett tillfälle talade han med sina lärjungar om en slav som kom hem efter att ha arbetat hela dagen. Säger slavens herre: ”Kom genast hit och lägg dig till bords”? Nej. Han säger: ”Gör i ordning vad jag skall ha till kvällsmat, och sätt förkläde  på dig och betjäna mig, tills jag har ätit och druckit färdigt, och efteråt kan du själv äta och dricka.” Hur tillämpade Jesus den här liknelsen? ”Så också ni, när ni har gjort allt som har anvisats er, säg då: ’Vi är odugliga slavar. Vad vi har gjort är bara vad vi borde göra.’” (Luk. 17:7–10)

10. Vad visar att Jehova uppskattar våra ansträngningar att tjäna honom?

¹⁰ Jehova uppskattar naturligtvis att vi anstränger oss för att tjäna honom. I Bibeln får vi löftet: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” (Hebr. 6:10) Jehova ställer aldrig orimliga krav. Det han ber oss göra är också till vårt eget bästa och aldrig för svårt. Men enligt Jesu liknelse behagar en slav inte sig själv genom att låta sina egna intressen komma i första rummet. Lärdomen är att när vi överlämnar oss åt Gud väljer vi att sätta hans intressen främst i livet. Håller du inte med om det?

11, 12. Vilken egenskap måste vi visa som förvaltare, och vad måste vi undvika?

¹¹ Den andra principen är: Som förvaltare följer vi samma grundläggande normer. Det är sant att vissa ansvarsuppgifter tilldelas bara ett fåtal i Guds organisation. Men det finns mycket som Gud förväntar att vi alla ska göra. Så till exempel uppmanas vi som lärjungar till Kristus och vittnen för Jehova att älska varandra. Jesus sa att kärlek är kännetecknet på de sanna kristna. (Joh. 13:35) Men vår kärlek sträcker sig längre än till våra bröder och systrar. Vi försöker visa kärlek också mot dem som inte har samma tro som vi. Det är något vi alla kan och bör göra.

¹² Något som också förväntas av oss är att vi uppför oss väl. Vi vill inte leva och uppföra oss på ett sätt som fördöms i Bibeln. Paulus skrev: ”Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som låter sig utnyttjas för onaturliga syften eller män som ligger med män, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utsugare skall ärva Guds kungarike.” (1 Kor. 6:9, 10) Det krävs ansträngning att rätta sig efter Guds rättfärdiga normer. Men det är värt ansträngningen och är till stor nytta för oss. Det bidrar till exempel till att vi får bättre hälsa, ett gott förhållande till andra och en godkänd ställning inför Gud. (Läs Jesaja 48:17, 18.)

13, 14. Vilket ansvar har alla kristna fått, och hur bör vi se på det?

¹³ Glöm inte heller att en förvaltare hade ett arbete att utföra. Det har vi också. Vi har fått en värdefull gåva – kunskap om sanningen. Gud förväntar att vi ska tala med andra om sanningen. (Matt. 28:19, 20) Paulus skrev: ”Alltså skall en människa räkna oss som underordnade under Kristus och som förvaltare av Guds heliga hemligheter.” (1 Kor. 4:1) Paulus visste att han som förvaltare hade ansvar för ”heliga hemligheter”, dvs. Bibelns budskap, och troget skulle undervisa andra om det. Det hade hans herre, Jesus Kristus, gett anvisning om. (1 Kor. 9:16)

¹⁴ När vi undervisar människor om sanningen visar vi att vi älskar dem. Alla kan naturligtvis inte göra lika mycket i tjänsten, eftersom våra omständigheter är olika. Jehova förstår det. Huvudsaken är att vi gör allt vi personligen kan. Då visar vi osjälvisk kärlek till Gud och till vår nästa.

15–17. a) Varför är det viktigt att en förvaltare är trogen? b) Hur visade Jesus vad som blir följden om man inte är trogen?

¹⁵ En tredje princip, som har nära samband med de två föregående, är: Vi måste vara trogna, pålitliga. En förvaltare kan ha många fina egenskaper och förmågor, men ingen av dem skulle ha något värde om han var oansvarig och illojal mot sin herre. För att vara en bra förvaltare måste han vara trogen. Kom ihåg att Paulus skrev: ”Vad man ... söker hos förvaltare är att en sådan skall befinnas trogen.” (1 Kor. 4:2)

¹⁶ Vi kan vara övertygade om att vi kommer att bli belönade om vi är trogna. Om vi inte är det kommer vi inte längre att ha Guds godkännande. Det här framgår av Jesu liknelse om talenterna. De slavar som troget ”gjorde affärer” med sin herres pengar fick beröm och blev rikt belönade. Den slav som handlade oansvarigt med det som hans herre hade anförtrott honom kallades ond, trög och oduglig. Den talent som han hade fått togs ifrån honom, och han kastades ut. (Läs Matteus 25:14–18, 23, 26, 28–30.)

¹⁷ Jesus visade återigen vad som blir följden om man inte är trogen när han sa: ”Det var en rik man, och han hade en förvaltare, och denne anklagades hos honom för att handskas slösaktigt med hans tillhörigheter. Så han kallade på honom och sade till honom: ’Vad är detta som jag hör om dig? Lämna in redovisningen för ditt förvaltarskap, för du kan inte längre sköta huset.’” (Luk. 16:1, 2) Eftersom förvaltaren slösade bort det hans herre ägde blev han till sist avskedad. Vilken kraftig lärdom för oss!  Vi vill verkligen inte vara otrogna i fråga om det vi blir ombedda att göra.

18. Varför bör vi inte jämföra oss med andra?

¹⁸ Vi kan var och en fråga oss: ”Hur är jag som förvaltare?” Det kan bli problem när vi jämför oss med andra. I Bibeln får vi rådet: ”Må var och en pröva sin egen gärning, och sedan skall han ha anledning till triumferande glädje med avseende på sig själv enbart och inte i jämförelse med den andre.” (Gal. 6:4) I stället för att jämföra oss med andra bör vi inrikta oss på vad vi personligen kan göra. Det kommer inte bara att skydda oss mot att bli uppblåsta av stolthet utan också mot att bli besvikna. När vi bedömer oss själva bör vi tänka på att våra omständigheter förändras. På grund av dålig hälsa, hög ålder eller därför att vi har olika förpliktelser att fullgöra kanske vi inte kan göra allt som vi gjorde tidigare. Å andra sidan kanske vi skulle kunna göra mer än vi gör nu. Varför inte i så fall försöka öka vår verksamhet?

19. Varför bör vi inte bli missmodiga om vi inte får en viss uppgift?

¹⁹ Vi bör inte heller jämföra oss med dem som har vissa ansvarsuppgifter som vi skulle vilja ha. En broder vill kanske tjäna som äldste i församlingen eller hålla tal vid sammankomster. Det är bra att vi anstränger oss för att bli kvalificerade för sådana uppgifter, men vi bör inte bli missmodiga om vi inte får någon uppgift när vi hade hoppats på det. Av olika anledningar, som vi kanske inte direkt förstår, kan vissa uppdrag delas ut vid ett senare tillfälle än vi hade förväntat. Kom ihåg att Mose förmodligen trodde att han var redo att föra israeliterna ut ur Egypten men att han fick vänta i 40 år innan han gjorde det. Det gav honom tillräckligt med tid att utveckla egenskaper som han behövde för att vara ledare för ett egensinnigt och upproriskt folk. (Apg. 7:22–25, 30–34)

20. Vilken lärdom kan vi dra av det Jonatan var med om?

²⁰ Ibland kan det hända att vi inte alls får en viss uppgift. Så var det för Jonatan. Han var Sauls son och stod därmed i tur att bli kung över hela Israel. Men Gud valde ut David, en mycket yngre man, till att bli kung. Hur reagerade Jonatan? Han accepterade det och gav David sitt stöd, trots att det var med fara för sitt liv. Han sa till David: ”Det är du som skall bli kung över Israel, och själv skall jag bli den som är näst efter dig.” (1 Sam. 23:17) Ser du lärdomen här? Jonatan accepterade sin situation och blev inte svartsjuk på David, som hans far, Saul, blev. I stället för att vi blir avundsjuka på andra på grund av att de har fått en viss uppgift, kan vi alla koncentrera oss på att sköta de uppgifter vi faktiskt har. Vi kan vara övertygade om att Jehova i den nya världen ska se till att alla hans tjänares tillbörliga önskningar kommer att uppfyllas.

21. Hur bör vi se på vår uppgift som förvaltare?

²¹ Vi måste komma ihåg att vi som Guds förvaltare inte är slavar under ett föraktligt ok som kännetecknas av förtryck och tårar. Det är precis tvärtom. Jehova ärar oss genom att anförtro oss arbetet att predika de goda nyheterna under de sista dagarna för den här världsordningen, ett arbete som aldrig kommer att upprepas. Och han ger oss stor frihet när det gäller hur vi ska sköta de uppgifter vi har fått. Vi vill därför vara trogna förvaltare. Och vi uppskattar verkligen den stora förmån vi har att få tjäna den störste i hela universum.