”OFÖRGLÖMLIGT!” Så beskrev många ”Skapelsedramat”. Det kom i precis rätt tid och gjorde ett outplånligt intryck på dem som såg det. Det bidrog i hög grad till att många människor fick höra Bibelns budskap och att Jehovas namn blev ärat strax innan Hitlerregimen utsatte Jehovas folk i Europa för en våg av våldsam förföljelse. Men vad var ”Skapelsedramat”?

År 1914 producerades ”Skapelsedramat i bilder” vid huvudkontoret i Brooklyn i USA. Det var en åtta timmar lång produktion med ljusbilder och film, komplett med färg och ljud. Den här presentationen sågs av miljoner människor över hela världen. Samma år färdigställdes också en förkortad version – ”Eurekadramat”. Men på 1920-talet hade bilderna, filmerna och projektorutrustningen blivit utslitna. Ändå var efterfrågan fortfarande stor. Som exempel kan nämnas att invånarna i staden Ludwigsburg i Tyskland frågade: ”När kommer ’Skapelsedramat i bilder’ att visas igen?” Vad skulle man göra?

Representanter för Betelfamiljen i Magdeburg i Tyskland köpte på 20-talet in film från en nyhetsbyrå i Paris och diabilder från grafiska företag i Leipzig och Dresden. Det kombinerades med de diabilder från ”Skapelsedramat i bilder” som fortfarande gick att använda.

Erich Frost, en broder som var skicklig musiker, komponerade musik till filmerna och bilderna. Manuset byggde delvis på boken Skapelsen. Därför fick den omarbetade versionen namnet ”Skapelsedramat”.

Den nya versionen var lika lång som den gamla, åtta timmar, och var uppdelad i kortare avsnitt som visades flera kvällar i rad. Den skildrade fängslande detaljer från skapelsedagarna, gjorde återblickar på både biblisk och profan historia och framhöll hur falsk religion svikit mänskligheten. ”Skapelsedramat” visades i Luxemburg, Schweiz, Tyskland och Österrike, och för en tysktalande publik på många andra platser.

Erich Frost berättade: ”När vi visade dramat uppmuntrade jag mina medarbetare, särskilt de i orkestern, att gå från  rad till rad under pausen och erbjuda våra fantastiska böcker och broschyrer. Vi lämnade mer litteratur på det sättet än från hus till hus.” Johannes Rauthe, som organiserade visningar i Polen och det som i dag är Tjeckien, minns att många lämnade sina adresser. De adresserna utgjorde grunden för produktiva återbesök.

Ända in på 30-talet drog ”Skapelsedramat” fulla hus, och Jehovas vittnen var samtalsämnet på allas läppar. År 1933 hade nästan en miljon människor sett visningarna som organiserades av vårt avdelningskontor i Tyskland. Käthe Krauss berättar: ”För att se dramat gick vi en mil enkel väg fem dagar i rad, genom skogar och över berg och dalar.” ”’Skapelsedramat’ lade grunden för min kärlek till sanningen”, säger Else Billharz.

Alfred Almendinger berättar att när hans mamma såg ”Skapelsedramat”, blev hon så ”entusiastisk att hon köpte sig en bibel och sökte efter ordet ’skärseld’”. När hon inte hittade det slutade hon gå i kyrkan och blev döpt. ”Det var oräkneliga skaror som kom med i sanningen genom ’Skapelsedramat’”, berättade Erich Frost. (3 Johannes 1–3)

Samtidigt som ”Skapelsedramat” nådde sina största framgångar växte sig nazismen allt starkare i Europa. År 1933 blev Jehovas vittnens verksamhet förbjuden i Tyskland. Från den tiden och ända fram till slutet av andra världskriget 1945 drabbades Jehovas folk i Europa av intensiv förföljelse. Erich Frost satt omkring åtta år i fängelse. Men han överlevde och arbetade sedan på Betel i Wiesbaden. Det oförglömliga ”Skapelsedramat” kom verkligen i precis rätt tid för att bygga upp vännerna så att de modigt kunde klara av de hårda trosproven under andra världskriget. – Ur vårt arkiv i Tyskland.