1, 2. a) Vad måste vi göra för att ha ett nära förhållande till Jehova? b) Vilken nytta har vi av att gå igenom bibliska exempel på hur människor tagit emot Guds tuktan?

”DET är gott för mig att jag närmar mig Gud. Den suveräne Herren Jehova gör jag till min tillflykt.” (Ps. 73:28) Här uttrycker psalmisten sin förtröstan på Gud. Vad ledde fram till att han kände så? Han hade tidigare sett att de onda verkade ha frid, och det gjorde honom till en början bitter. Han sa: ”Förgäves renade jag mitt hjärta och tvättade i oskuld mina händer.” (Ps. 73:2, 3, 13, 21) Men när han kom in i ”Guds storslagna helgedom” var han i en miljö som hjälpte honom att rätta till sitt tänkesätt och att behålla sitt nära förhållande till Jehova. (Ps. 73:16–18) Den här erfarenheten lärde honom något viktigt: För att kunna ha ett nära förhållande till Jehova måste man tillhöra hans folk, ta emot hans råd och tillämpa dem. (Ps. 73:24)

² Vi vill också ha ett nära förhållande till den sanne och levande Guden. Därför är det viktigt att vi låter hans råd och tuktan forma oss, så att vi kan bli sådana som han vill att vi ska vara. Längre tillbaka i tiden gav Gud i sin barmhärtighet både individer och nationer möjlighet att ta emot hans tuktan. Berättelserna om hur de reagerade finns bevarade i Bibeln ”till vår undervisning” och ”till varning för oss, över vilka slutet på tingens ordningar har kommit”. (Rom. 15:4; 1 Kor. 10:11) Vi ska gå igenom några av dessa berättelser. Det kan ge oss en inblick i Jehovas personlighet och visa hur vi kan utvecklas i positiv riktning när han formar oss.

3. Hur illustreras Jehovas myndighet över människor i Jesaja 64:8 och Jeremia 18:1–6? (Se bilden i inledningen.)

³ Bibeln beskriver Jehovas myndighet över individer  och nationer med ett bildspråk. Det sägs i Jesaja 64:8: ”Jehova, du är vår Fader. Vi är leran, och du är Krukmakaren som formar oss; ja, vi är alla ett verk av din hand.” En krukmakare kan göra vilket kärl han vill av sin lera. Leran har inget att säga till om. Det är på samma sätt med människan och Gud. Människor har ingen rätt att ifrågasätta det Gud gör, lika lite som leran kan argumentera med krukmakaren som formar den. (Läs Jeremia 18:1–6.)

4. Formar Gud människor och nationer godtyckligt? Förklara.

⁴ Jehova formade den forntida nationen Israel precis som en krukmakare formar lera. Men det finns en markant skillnad. En krukmakare väljer själv vilket slags kärl han vill göra av en lerklump. Men Jehova formar inte godtyckligt människor eller nationer, så att han gör några goda och andra onda. Han har gett människan en mycket dyrbar gåva – den fria viljan. Han använder inte sin myndighet till att tvinga människor till lydnad. Människor måste välja om de vill låta sig formas av Skaparen, Jehova. (Läs Jeremia 18:7–10.)

5. Hur använder Jehova sin myndighet när människor vägrar att låta sig formas av honom?

⁵ Men vad händer om någon envist skulle vägra att låta sig formas av den store krukmakaren? Hur använder Jehova sin myndighet då? Ja, vad händer med leran om det visar sig att den inte passar för det som krukmakaren tänkt sig? Han kan antingen välja att göra en annan typ av kärl eller helt enkelt kasta bort den! Om leran inte går att använda är det för det mesta krukmakarens fel. Men så är det aldrig med Jehova. (5 Mos. 32:4) När någon inte låter sig formas av Jehova ligger felet alltid hos den personen. Jehova justerar sitt sätt att forma människor beroende på hur de reagerar. De som reagerar positivt blir användbara för honom. Smorda kristna, till exempel, är ”barmhärtighetens kärl” som har formats till ”kärl till ärofullt bruk”. Men de som envist motarbetar Gud slutar som ”vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse”. (Rom. 9:19–23)

6, 7. Vilken skillnad var det mellan kung David och kung Saul när det gäller att ta emot råd från Jehova?

 ⁶ Jehova formar människor bland annat genom att ge råd och tuktan. Vi kan till exempel se hur han formade Israels två första kungar – Saul och David. När David begick äktenskapsbrott med Batseba fick det svåra konsekvenser för både honom själv och andra. Trots att David var kung drog Jehova sig inte för att ge honom sträng tuktan. Han sände profeten Natan till David med ett kraftfullt budskap. (2 Sam. 12:1–12) Hur reagerade David? Han blev förtvivlad. Eftersom han ångrade sig djupt visade Gud honom barmhärtighet. (Läs 2 Samuelsboken 12:13.)

 ⁷ Davids företrädare däremot, kung Saul, var inte mottaglig för råd. Genom profeten Samuel hade Jehova gett honom en uttrycklig befallning att tillintetgöra alla amalekiter och deras boskap. Saul följde inte den här befallningen. Han skonade kungen, Agag, och de bästa djuren. Varför det? Åtminstone delvis för att han själv ville bli ärad. (1 Sam. 15:1–3, 7–9, 12) När Saul fick detta påpekat borde han ha lyssnat och låtit sig formas av den store krukmakaren. Men Saul vägrade. Han rättfärdigade det han hade gjort. Han menade att det inte var fel, eftersom djuren kunde frambäras som offer, och  han bagatelliserade Samuels råd. Jehova förkastade Saul som kung, och han återfick aldrig sitt goda förhållande till Gud. (Läs 1 Samuelsboken 15:13–15, 20–23.)

8. Vad kan vi lära oss av hur israeliterna reagerade när Jehova formade dem?

⁸ Jehova har inte bara gett individer utan också nationer möjligheten att bli formade av honom. År 1513 f.v.t., när israeliterna precis befriats från slaveriet i Egypten, slöt Gud ett förbund med dem. Israeliterna blev hans utvalda folk och hade förmånen att formas av honom, som om de befann sig på den store krukmakarens drejskiva. Men folket fortsatte att göra det som var ont i Jehovas ögon och började rentav tillbe de omkringliggande nationernas gudar. Gång på gång sände Jehova profeter till dem för att få dem på bättre tankar, men de lyssnade inte. (Jer. 35:12–15) På grund av att israeliterna var så trotsiga behövde de sträng tuktan. Som ett kärl lämpat för tillintetgörelse erövrades först Nordriket av assyrierna och sedan Sydriket av babylonierna. Vi kan lära oss något mycket viktigt av det här. Det är bara om vi reagerar på rätt sätt som vi får nytta av att Jehova formar oss.

9, 10. Hur reagerade nineviterna på Jehovas varning?

⁹ Jehova gav också folket i Nineve, Assyriens huvudstad, möjlighet att låta sig påverkas av hans varningsbudskap.  Jehova sa till Jona: ”Bryt upp, gå till Nineve, den stora staden, och ropa ut mot henne att deras ondska har stigit upp inför mitt ansikte.” Nineve ansågs lämpat för tillintetgörelse. (Jon. 1:1, 2; 3:1–4)

¹⁰ Men när Jona förkunnade domsbudskapet ”satte [folket i Nineve] tro till Gud, och de utropade en fasta och klädde sig i säckväv, från den störste till den minste bland dem”. Kungen steg upp ”från sin tron och lade av sin ämbetsklädnad och klädde sig i säckväv och satte sig ner i askan”. Nineviterna reagerade positivt när Jehova försökte forma dem, och de ångrade sig. Därför tillintetgjorde Jehova inte staden. (Jon. 3:5–10)

11. Vilken egenskap blir uppenbar i Jehovas sätt att handla med Israel och med Nineve?

¹¹ Israeliterna slapp inte undan tuktan bara för att de var ett utvalt folk. Nineviterna däremot stod inte i ett förbundsförhållande till Gud. Men Jehova lät dem höra domsbudskapet och var barmhärtig mot dem när de visade att de var som mjuk och smidig lera i hans händer. De här exemplen visar tydligt att Jehova är en Gud som ”inte behandlar någon partiskt”! (5 Mos. 10:17)

12, 13. a) Hur påverkas Jehova när människor låter sig formas av honom? b) Vad innebar det att Jehova ångrade sig när det gällde Saul och när det gällde nineviterna?

¹² Jehovas sätt att forma oss visar att han är resonlig och anpassbar. Det kan man till exempel se när Jehova avkunnar rättvisa domar och bestämmer sig för att ingripa mot människor men sedan ändrar sig på grund av deras reaktion. Bibeln säger att Jehova ångrade att han hade gjort Saul till kung i Israel. (1 Sam. 15:11) När folket i Nineve ångrade sig och vände om från sitt onda handlingssätt sägs det i Bibeln: ”Den sanne Guden [kände] ånger över den olycka som han hade talat om att vålla dem; och han lät den inte ske.” (Jon. 3:10)

¹³ Det hebreiska ord som har översatts med ”känna ånger” betecknar i själva verket en förändring av inställning eller avsikt. Jehova ändrade inställning till Saul. Först valde han honom till kung och sedan förkastade han honom. Förändringen berodde på att Saul handlade trolöst och inte följde Jehovas bud, inte på att Jehova hade gjort ett misstag när han utvalde Saul. Och Jehova kände ånger i samband med nineviterna, dvs. han ändrade sin avsikt. Det är verkligen uppmuntrande att veta att Jehova, vår krukmakare, är resonlig och anpassbar, nådig och barmhärtig och villig att ändra sig när den som har handlat fel bättrar sig.

14. a) Hur formar Jehova oss i vår tid? b) Hur bör vi reagera när Jehova formar oss?

¹⁴ I våra dagar formar Jehova oss huvudsakligen genom sitt ord, Bibeln, och genom sin organisation. (2 Tim. 3:16, 17) Visst vill vi ta emot alla råd och all tuktan vi får av honom? Oavsett hur länge vi har varit döpta eller hur många tjänsteprivilegier vi har fått behöver vi fortsätta att ta till oss av Jehovas råd. Om vi låter Jehova forma oss på det sättet kan vi bli det slags människor som han vill att vi ska vara.

15, 16. a) Vilka negativa känslor kan dyka upp när någon förlorar privilegier i församlingen? Ge ett exempel. b) Vad kan hjälpa oss att hantera sådana negativa känslor?

¹⁵ Ibland kan vi få tuktan i form av  direkta råd eller tillrättavisning. Andra gånger kan vi behöva tuktan därför att vi har gjort något fel. Sådan tuktan kan innebära att vi förlorar privilegier. Tänk till exempel på en äldstebroder som heter Dennis. * Han begick ett allvarligt misstag därför att han visat dåligt omdöme i ekonomiska frågor, och han blev tillrättavisad enskilt. Hur kände han sig den kväll som det pålystes i församlingen att han inte längre var äldste? ”Jag kände mig totalt värdelös och misslyckad”, säger han. ”De senaste 30 åren hade jag haft många uppgifter inom organisationen. Jag hade varit reguljär pionjär, arbetat på Betel, först blivit förordnad som biträdande tjänare och sedan som äldste. Jag hade precis haft mitt första tal på en områdessammankomst. Plötsligt var allt borta. Jag kände mig inte bara skamsen och generad, utan undrade också om jag över huvud taget var till någon nytta i organisationen längre.”

¹⁶ Dennis behövde ändra sig och sluta upp med det orätta som ledde till att han blev tillrättavisad. Men vad hjälpte honom att hantera sina negativa känslor? Han berättar: ”Jag bestämde mig för att behålla mina goda andliga rutiner. Och det stöd som jag fick av vännerna i församlingen och den uppmuntran jag fick av litteraturen betydde också mycket. Artikeln ’Har du varit förordnad? Kan du bli det igen?’ i Vakttornet för 15 augusti 2009 kändes som ett personligt brev som svar på mina böner. Det råd jag uppskattade mest var: ’Medan du inte har några extra uppgifter i församlingen kan du inrikta dig på att stärka din andlighet.’” Vilken nytta fick Dennis av den här tuktan? Nu när det gått några år säger han: ”Jehova har återigen gett mig förmånen att få vara biträdande tjänare.”

17. Hur kan uteslutning hjälpa den som handlat fel? Ge ett exempel.

¹⁷ Uteslutning är en annan form av tuktan från Jehova. Det skyddar församlingen mot dåligt inflytande och kan hjälpa den som handlat fel att återhämta sig andligen. (1 Kor. 5:6, 7, 11) Robert blev utesluten för nästan 16 år sedan. Hans föräldrar och syskon följde Bibelns råd att inte umgås med honom eller ens hälsa på honom. Robert har varit återupptagen i några år nu och gör fina andliga framsteg. När han fick frågan vad som gjorde att han återvände till Jehova och hans folk efter så lång tid, svarade han att familjens inställning var en bidragande orsak. ”Om min familj hade haft minsta lilla kontakt med mig, kanske bara för att höra hur jag hade det, så skulle jag ha nöjt mig med det, och min längtan efter dem skulle förmodligen inte ha blivit en drivkraft att komma tillbaka.”

18. Vilket slags lera vill vi vara i den store krukmakarens händer?

¹⁸ Vi kanske inte behöver sådan sträng tuktan, men vilket slags lera kommer vi att vara i händerna på den store krukmakaren? Hur kommer vi att reagera när han formar oss? Kommer vi att likna David eller Saul? Den store krukmakaren är vår Far. Glöm aldrig att ”den som Jehova älskar tillrättavisar han, ja, som en far gör med en son som han håller av”. Så ”förkasta inte Jehovas tuktan, och tyck inte att hans tillrättavisning är motbjudande”. (Ords. 3:11, 12)