Kungen i Aram jagade Guds profet Elisa och hittade honom i Dotan, en muromgärdad stad som låg i en bergstrakt. Arams kung skickade hästar, stridsvagnar och trupper till Dotan. Vid gryningen hade hans styrkor omringat staden. (2 Kung. 6:13, 14)

När Elisas medhjälpare steg upp och gick ut, såg han att de var omringade av fiender. ”Ack, min herre! Vad skall vi göra?”, utbrast han. Elisa svarade: ”Var inte rädd, ty de som är med oss är fler än de som är med dem.” Sedan bad profeten: ”Jehova, jag ber dig, öppna hans ögon, så att han ser.” Berättelsen fortsätter: ”Då öppnade Jehova medhjälparens ögon, så att han såg; och se, bergstrakten var full med hästar och stridsvagnar av eld, runt omkring Elisa.” (2 Kung. 6:15–17) Vad kan vi lära oss av den här berättelsen och andra händelser i Elisas liv?

Trots att de var omringade av de arameiska styrkorna var Elisa lugn eftersom han förtröstade på Jehova och såg hans beskydd. Vi förväntar oss inte några mirakel i dag, men vi vet att Jehova beskyddar sitt folk som grupp betraktat. Man kan säga att vi också är omgivna av hästar och vagnar av eld. Om vi ”ser” dem med trons ögon och alltid förtröstar på Jehova kommer vi att ”bo i trygghet” och få Jehovas välsignelse. (Ps. 4:8) Nu ska vi se vad vi kan lära oss av andra händelser i Elisas liv.

Vid ett tillfälle när Elisa höll på att plöja kom profeten Elia fram till honom och kastade sin ämbetsklädnad över honom. Elisa förstod vad det innebar. Han höll en festmåltid, tog avsked av sin far och mor och gav sig av för att tjäna Elia. (1 Kung. 19:16, 19–21) Eftersom Elisa var villig att göra allt Jehova bad honom om, så kunde Jehova använda honom på många olika sätt, och så småningom fick han tjäna som profet i Elias ställe.

Elisa tjänade troligtvis Elia i omkring sex år. Han var under den perioden den som ”hällde vatten över Elias händer”. (2 Kung. 3:11) På den här tiden  var det vanligt att man åt med händerna, utan några bestick. Efter en måltid hällde en tjänare vatten över sin herres händer för att tvätta dem. Så vi förstår att några av Elisas uppgifter var mycket enkla. Ändå såg han det som ett privilegium att få vara Elias medhjälpare.

Även i dag är många kristna engagerade i olika former av heltidstjänst. De motiveras av sin starka tro och sin önskan att använda sina krafter så mycket som möjligt i tjänsten för Jehova. En del former av heltidstjänst kan innebära att man behöver flytta, till exempel om man ska hjälpa till på Betel eller med ett byggnadsprojekt. Där kanske man får uppgifter som många anser som enkla och oviktiga. Men ingen kristen bör se sådana uppgifter som obetydliga eller under ens värdighet, för Jehova värderar dem högt. (Hebr. 6:10)

Innan Jehova tog upp Elia ”till himlen i en stormvind” sände han honom från Gilgal till Betel. Elia tyckte inte att Elisa skulle följa med honom, men Elisa sa: ”Jag skall inte lämna dig.” Under deras färd uppmanade Elia två gånger Elisa att stanna kvar och inte följa honom längre, men utan någon framgång. (2 Kung. 2:1–6) Precis som Rut vägrade överge Noomi så ville inte heller Elisa överge Elia. (Rut 1:8, 16, 17) Varför inte det? Därför att han uppskattade sitt privilegium att betjäna Elia.

Elisa är ett fint föredöme för oss. Om vi får en uppgift i Jehovas organisation kommer vi att värdera den högt om vi tänker på att det är Jehova vi tjänar. Det finns inget större privilegium än det. (Ps. 65:4; 84:10)

Medan de gick sa Elia till Elisa: ”Be mig om vad du vill att jag skall göra för dig.” Elisa svarade: ”Jag ber dig, må två andelar av din ande tillfalla mig.” Elisa bad om något som kunde hjälpa honom att tjäna Jehova bättre, precis som Salomo hade gjort många år tidigare. (2 Kung. 2:9; 1 Kung. 3:5, 9) I Israel fick den förstfödde sonen i familjen en dubbel andel av arvet. (5 Mos. 21:15–17) Elisa bad alltså om att bli Elias andlige arvinge. Dessutom ville han ha samma ande eller inställning som Elia, som var modig och ”verkligen svartsjukt nitälskat för Jehova”. (1 Kung. 19:13, 14)

Hur svarade Elia på sin medhjälpares begäran? Han sa: ”Du har bett om något svårt. Om du ser mig när jag tas bort från dig, kommer det att ske så med dig; men om du inte gör det, kommer det inte att ske.” (2 Kung. 2:10) Elias svar betydde tydligen två saker. För det första: Det var bara Gud som kunde avgöra om Elisa skulle få det han hade begärt. För det andra: För att få det måste han hålla fast vid sitt beslut att följa Elia, vad som än hände.

Hur såg Jehova på Elisas begäran att få två andelar av Elias ande? Berättelsen säger: ”Medan de nu gick vidare och talade med varandra, se, då kom en stridsvagn av eld och hästar av eld, och de skilde dem från varandra, och Elia for upp till himlen i stormvinden. Under tiden stod Elisa och såg på.” * Det här var Jehovas svar på Elisas begäran. Elisa såg Elia tas bort, han fick två andelar av Elias ande och han blev hans andlige arvinge. (2 Kung. 2:11–14)

Elisa tog upp ämbetsklädnaden som hade fallit av Elia och tog på sig den. Den här klädnaden visade att Elisa nu var Guds profet. Ytterligare ett bevis på att Elisa hade fått det här förordnandet kom längre fram när han genom ett underverk delade Jordan.

Det måste ha varit en oförglömlig upplevelse för Elisa att få se Elia tas upp i stormvinden. Det är ju faktiskt inte varje dag någon får se hästar och vagnar av eld! Det här var ett bevis för att Jehova godkände Elisas begäran. När Jehova besvarar våra böner får vi inte se några syner av brinnande vagnar och hästar. Men vi kan urskilja tydliga bevis på att Jehova använder sin kraft för att se till att hans vilja sker. När vi lägger märke till att Jehova välsignar den jordiska delen av sin organisation kan vi  ”se” hans himmelska vagn när den rör sig framåt. (Hes. 10:9–13)

Elisa upplevde många saker som övertygade honom om Jehovas enorma kraft. Guds heliga ande gjorde det möjligt för profeten att utföra sexton underverk, dubbelt så många som Elia. * Andra gången Elisa såg hästar och vagnar av eld var i den svåra situationen i Dotan som beskrevs i början av artikeln.

Trots att de var omringade av fiender i Dotan behöll Elisa sitt lugn. Hur var det möjligt? Därför att han hade utvecklat en stark tro på Jehova. Vi behöver också ha sådan tro. Därför är det viktigt att vi ber om helig ande så att vi kan visa tro och andra delar av andens frukt. (Luk. 11:13; Gal. 5:22, 23)

Det som hände i Dotan gav Elisa orsak att förtrösta på Jehova och hans osynliga, beskyddande styrkor. Profeten förstod att Jehova hade sänt ut sina änglar för att omringa staden och fienderna. Jehova räddade mirakulöst Elisa och hans tjänare genom att slå fienderna med blindhet. (2 Kung. 6:17–23) Både i den här svåra situationen och vid andra tillfällen visade Elisa tro på Jehova och förtröstade helt på honom.

Precis som Elisa behöver vi förtrösta på Jehova. (Ords. 3:5, 6) Om vi gör det kommer Jehova att ”visa oss ynnest och välsigna oss”. (Ps. 67:1) Vi är förstås inte bokstavligen omgivna av brinnande vagnar och hästar av eld. Men under den stora vedermödan kommer Jehova att beskydda oss som ett världsvitt brödraskap. (Matt. 24:21; Upp. 7:9, 14) Fram till dess är det viktigt att vi kommer ihåg att Jehova ”är en tillflykt för oss”. (Ps. 62:8)