För länge sedan sjöng kung David i en lovsång till Jehova: ”Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, och din lag är i mitt inre.” (Ps. 40:8) Trots alla motgångar och svårigheter David mötte tyckte han verkligen om att göra Guds vilja. Men David var naturligtvis inte den ende som var glad över att tjäna den sanne Guden.

Aposteln Paulus tillämpade orden i Psalm 40:8 på Messias, dvs. Jesus Kristus. Paulus skrev: ”Därför säger han [Jesus] då han kommer in i världen: ’”Slaktoffer och offergåva önskade du inte, men en kropp beredde du åt mig. Du godkände inte helbrännoffer och syndoffer.” Då sade jag: ”Se! Jag har kommit (i bokrullen står det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.”’” (Hebr. 10:5–7)

När Jesus var här på jorden tyckte han om att vara ute i naturen, umgås med vänner och äta tillsammans med dem. (Matt. 6:26–29; Joh. 2:1, 2; 12:1, 2) Men det han verkligen brann för och som gav honom störst glädje var att göra sin himmelske Fars vilja. Han sa till och med: ”Min mat är att jag skall göra hans vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” (Joh. 4:34; 6:38) Han lärde sina lärjungar hemligheten bakom verklig lycka. De blev glada av att villigt och entusiastiskt berätta om Guds rike för andra. (Luk. 10:1, 8, 9, 17)

Jesus gav sina efterföljare uppmaningen: ”Gå ... och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens  ordning.” (Matt. 28:19, 20) Det här innebär att vi måste försöka nå människor där de är, göra återbesök hos dem som visar intresse och leda bibelstudier med dem. Det här arbetet kan ge stor glädje.

Men för att tjänsten ska ge stor glädje även när människor reagerar negativt är det viktigt att vi har rätt inställning. Varför fortsätter vi att predika de goda nyheterna trots att många vi möter är likgiltiga? Därför att det är så vi visar att vi älskar Jehova och våra medmänniskor. Liv står på spel, både våra egna och andras. (Hes. 3:17–21; 1 Tim. 4:16) Vi ska se hur flera av våra bröder och systrar har kunnat bevara eller förnya sin entusiasm för tjänsten trots svåra distrikt.

Det kan vara bra att använda frågor i tjänsten. En dag såg Amalia en man som satt i en park och läste tidningen. Hon gick fram till honom och frågade om han hade läst några goda nyheter. När han svarade att han inte hade det, sa Amalia: ”Jag har goda nyheter som handlar om Guds kungarike.” Detta väckte mannens nyfikenhet, och han tackade ja till ett bibelstudium. Amalia kunde faktiskt sätta i gång tre bibelstudier i den parken.

Janice har gjort sin arbetsplats till sitt distrikt. En väktare och hans kollega visade intresse för en artikel i Vakttornet, så Janice erbjöd sig att ge dem tidskrifterna regelbundet. Samma sak hände med en annan arbetskamrat som var imponerad av alla de olika ämnen som behandlas i Vakttornet och Vakna! Detta ledde till att ytterligare en person bad om att få tidskrifterna. ”Vilken fantastisk välsignelse!”, säger Janice. Så småningom lämnade hon regelbundet tidskrifter till 11 personer på sin arbetsplats.

En resande tillsyningsman föreslog att förkunnarna inte bara skulle avsluta samtal vid dörren med att säga att de skulle komma tillbaka en annan dag. I stället kunde de fråga: ”Skulle du vilja se hur en bibelkurs går till?” eller: ”När skulle det passa att jag kommer tillbaka så att vi kan fortsätta prata om det här?” På det här sättet kunde bröderna och systrarna i en församling sätta i gång 44 bibelstudier under en enda vecka.

Något som kan ge goda resultat är att göra snabba återbesök, ibland redan efter ett par dagar. Varför det? Därför att det visar att vi verkligen är intresserade av att hjälpa personer med ett ärligt hjärta att förstå Bibeln. En kvinna som fick frågan varför hon började studera med  Jehovas vittnen sa: ”Därför att de var så kärleksfulla och brydde sig om mig.”

När Madaí kom hem från Pionjärskolan dröjde det inte länge förrän hon ledde 15 bibelstudier, och då hade hon dessutom lämnat över 5 till andra förkunnare. Flera av dem hon studerade med började besöka mötena regelbundet. Vad hjälpte Madaí att sätta i gång så många studier? Pionjärskolan hade betonat hur viktigt det är att fortsätta gå tillbaka tills man träffar dem som visade intresse vid första besöket. En annan syster som har hjälpt många att lära känna sanningen säger: ”Jag har lärt mig att man måste gå tillbaka om och om igen för att kunna hjälpa människor att lära känna Jehova.”

Att göra återbesök och leda bibelstudier kräver hårt arbete. Men det är värt alla ansträngningar. Om vi gör vårt bästa i tjänsten kan vi hjälpa andra att ”komma till exakt kunskap om sanningen”, vilket i sin tur kan innebära att de blir räddade. (1 Tim. 2:3, 4) Det finns inget som kan ge oss större glädje.