Du känner säkert flera som är skilda. Det beror naturligtvis på att skilsmässor har blivit mycket vanliga. Enligt Statistiska centralbyrån slutar cirka 20 000 äktenskap i Sverige med skilsmässa varje år. De flesta skilsmässor inträffar inom tio år efter vigseln.

”Statistiken visar att mer än hälften av dem som gifter sig i Europa kommer att skilja sig”, uppger spanska institutet för familjepolitik. Och situationen är liknande i andra rika länder.

Vad ligger bakom den här tragiska verkligheten? En erfaren familjerådgivare i Östeuropa säger: ”Skilsmässan är en bekräftelse på det som redan har hänt: förhållandet har brutit samman och paret har gått skilda vägar, något som gör mycket ont.” Hon tillägger att det ofta leder till ”en extrem känslostorm av ilska, sorg, besvikelse, förtvivlan och skuld”. Ibland kan det till och med leda till självmordstankar. ”När skilsmässan är klar börjar nästa fas. Starka känslor av tomhet och utanförskap kan få den som skilt sig att undra: ’Vem är jag egentligen nu? Vad har mitt liv för mening?’”

Ewa minns hur hon kände det för några år sedan: ”Jag skämdes inför mina grannar och kolleger, det var som att det stod ’skild’ i pannan på mig. Dessutom var jag arg. Jag var ensam med två små barn och var tvungen att vara både mamma och pappa för dem.” * Adam var en respekterad äldste i 12 år. Nu efter skilsmässan säger han: ”Jag har tappat så mycket av min självaktning. Ibland blir jag bara vansinnigt arg och känner inte för att ha något med andra att göra.”

Oron för framtiden gör att vissa fortfarande måste kämpa för att komma på fötter igen trots att det gått många år sedan skilsmässan. De kanske känner att ingen bryr sig om dem. En krönikör som skriver om det här ämnet säger att de nu står inför utmaningen att ”ändra sina vanor och lära sig att hantera sina problem på egen hand”.

Stanisław säger: ”När vi hade skilt oss såg min exfru till att jag inte fick träffa mina två små flickor. Det kändes som att ingen längre brydde sig om mig och att till och med Jehova hade övergett mig. Jag ville inte leva längre. Men med tiden insåg jag hur fel jag hade tänkt.” Även Wanda kände sig osäker på hur hennes framtid skulle bli. Hon säger: ”Jag var säker på att ingen, inte ens  vännerna i församlingen, skulle bry sig om mig eller mina barn efter ett tag. Men nu kan jag se att de verkligen fanns där för oss och stöttade mig när jag försökte lära mina barn att älska Jehova.”

De här kommentarerna visar att många nästan drunknar i negativa känslor efter en skilsmässa. De kan ha fått fel bild av sig själva och börjat tro att de är värdelösa och inte förtjänar någon uppmärksamhet. De kan också börja se kritiskt på andra i sin omgivning. Och då kanske församlingen framstår som kall och känslolös. Men som erfarenheterna med Stanisław och Wanda visar inser många så småningom att andra faktiskt bryr sig mycket om dem. Deras bröder och systrar har gjort fantastiska insatser även om det gått obemärkt förbi till en början.

Men även om vi gör vårt bästa kan de som skilt sig ibland känna sig mycket ensamma. Särskilt frånskilda systrar kan uppleva det som att ingen bryr sig om dem. Alicja säger: ”Det har gått åtta år sedan skilsmässan. Men jag kan fortfarande känna att jag inte är lika mycket värd som andra. Då vill jag bara dra mig undan och gråta och få tycka synd om mig själv.”

De känslor som beskrivs här är inte ovanliga för någon som gått igenom en skilsmässa, men Bibeln varnar ändå för att isolera sig. Att ignorera det rådet skulle vara som att förkasta ”all praktisk vishet”. (Ords. 18:1) Men den som känner sig ensam måste tänka på att det inte är praktisk vishet att söka sig till någon av det motsatta könet för att få råd eller tröst. Det skulle kunna leda till att man får känslor för någon man inte kan gifta sig med.

Den period som följer på en skilsmässa kan vara mycket prövande och omtumlande. De känslor vi har tagit upp i den här artikeln är vanliga och kan vara svåra att komma över. När vi förstår det kan vi efterlikna Jehova och ge frånskilda bröder och systrar vårt stöd. (Ps. 55:22; 1 Petr. 5:6, 7) All hjälp vi kan erbjuda kommer att vara uppskattad. De kommer att upptäcka att de har verkliga vänner i församlingen. (Ords. 17:17; 18:24)