1. Varför blir vi inte förvånade när vi råkar ut för svårigheter?

BLIR du förvånad eller oroad över att du kan räkna med att möta ”många vedermödor” innan du får gåvan evigt liv? Förmodligen inte. Oavsett hur länge du har varit med i sanningen, så vet du att svårigheter är en del av livet i Satans värld. (Upp. 12:12)

2. a) Vad får vi som kristna utstå, förutom sådana problem som alla människor råkar ut för? (Se den inledande bilden.) b) Vem ligger bakom förföljelse, och hur vet vi det?

² Men förutom sådana svårigheter som alla ofullkomliga människor möter, får de kristna möta ytterligare ett slag av vedermöda. (1 Kor. 10:13) Vad kan det vara? Intensivt motstånd därför att de inte kan tänka sig att bryta mot Guds lagar. Jesus sa till sina efterföljare: ”En slav är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också.” (Joh. 15:20) Vem ligger bakom sådant motstånd? Ytterst är det Satan. Bibeln beskriver honom som ”ett rytande lejon” som försöker ”sluka” Guds folk. (1 Petr. 5:8) Satan skyr inga medel när han försöker få oss att överge Jehova. Tänk bara på vad aposteln Paulus fick vara med om.

3–5. a) Vad råkade Paulus ut för i Lystra? b) Varför var det han sa om framtida svårigheter uppmuntrande?

³ Paulus blev förföljd för sin tro mer än en gång. (2 Kor. 11:23–27) Sedan han till exempel hade botat en man i Lystra hyllades han och Barnabas som gudar. De fick vädja till de entusiastiska folkskarorna om att inte tillbe dem. Efter det här dröjde det inte länge förrän judiska motståndare kom till Lystra och spred lögner om Paulus och Barnabas. Situationen förändrades i ett slag! Eftersom folket trodde på lögnerna stenade de Paulus och slutade inte förrän de trodde att han var död. (Apg. 14:8–19)

⁴ Sedan Paulus och Barnabas hade besökt Derbe ”vände de åter till Lystra och till Ikonion och till Antiokia, och de styrkte lärjungarnas själar, uppmuntrade dem att förbli i tron och sade: ’Vi måste gå in i Guds kungarike genom många vedermödor.’” (Apg. 14:21, 22) Först kan det här låta motsägelsefullt. Att förvänta sig ”många vedermödor” borde vara oroande, inte uppmuntrande. Varför står det då att Paulus och Barnabas ”styrkte lärjungarnas själar” när de berättade om framtida svårigheter?

⁵ Vi får svaret när vi ser närmare på Paulus ord. Han sa inte bara: ”Vi måste uthärda många vedermödor.” Han sa i stället: ”Vi måste gå in i Guds kungarike genom många vedermödor.” Paulus styrkte alltså lärjungarna genom att betona slutresultatet av att hålla fast vid det som är rätt. Den belöningen är en verklighet. Jesus sa: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Matt. 10:22)

6. Vilken belöning får de som håller ut?

⁶ Om vi håller ut kommer vi att få en belöning. För smorda kristna är belöningen odödligt liv i himlen som kungar tillsammans med Jesus. För de ”andra fåren” är det evigt liv på jorden, ”där rättfärdighet skall bo”. (Joh. 10:16; 2 Petr. 3:13) Men som Paulus sa måste vi gå igenom många vedermödor innan vi är där. Nu ska vi se närmare på två olika slag av prövningar.

7. Vad kan beskrivas som frontalangrepp?

⁷ Jesus förutsade: ”Man skall överlämna er åt lokala domstolar, och ni skall bli pryglade i synagogor och ställas inför ståthållare och kungar.” (Mark. 13:9) De här orden visar att en del kristna skulle få utstå vedermöda i form av fysisk förföljelse. Ibland är det religiösa eller politiska ledare som ligger bakom sådana svårigheter. (Apg. 5:27, 28) Tänk på Paulus igen. Blev han skrämd av tanken på förföljelse? Inte alls. (Läs Apostlagärningarna 20:22, 23.)

8, 9. Hur visade Paulus att han hade bestämt sig för att hålla ut, och hur har några i vår tid också visat det?

⁸ Satans frontalangrepp misslyckades. Paulus sa modigt: ”Likväl räknar jag inte alls min själ som något som är dyrbart för mig, om jag bara får fullborda mitt lopp och den tjänst som jag har fått av Herren Jesus, att grundligt vittna om de goda nyheterna om Guds oförtjänta omtanke.” (Apg. 20:24) Det är tydligt att Paulus inte kände sig skrämd av tanken på förföljelse. Han hade tvärtom bestämt sig för att hålla ut vad som än hände. Hans mål var att vittna grundligt trots svårigheter.

 ⁹ Många bröder och systrar i vår tid är lika beslutsamma. I ett land har några vittnen suttit nästan 20 år i fängelse därför att de inte vill göra militärtjänst. Deras fall har aldrig prövats i domstol. Under tiden i fängelse har de inte ens fått ta emot besök av familjemedlemmar, och några har blivit slagna och utsatta för olika former av tortyr.

10. Varför behöver vi inte vara rädda för oväntade prövningar?

¹⁰ Andra bröder och systrar får utstå prövningar som uppstår plötsligt och oväntat. Om det skulle hända dig är det viktigt att du inte blir lamslagen av fruktan. Tänk på Josef. Han såldes som slav, men Jehova ”befriade honom ur alla hans vedermödor”. (Apg. 7:9, 10) Jehova kan göra detsamma för dig. Glöm aldrig att ”Jehova vet ... att befria de gudhängivna ur prövningen”. (2 Petr. 2:9) Du har goda skäl att lita på Jehova och modigt hålla ut under förföljelse. Lita på att Jehova kan rädda dig undan den här onda världen och ge dig evigt liv. (1 Petr. 5:8, 9)

11. Hur skiljer sig Satans indirekta angrepp från hans frontalangrepp?

¹¹ Ett annat slag av svårigheter vi kan råka ut för inbegriper angrepp som är mer indirekta, eller lömska. Hur skiljer sig sådana angrepp från frontalangrepp, till exempel fysisk förföljelse? Frontalangrepp kan liknas vid en orkan som drar in över en stad och förstör ditt hus på några sekunder. Men lömska angrepp liknar snarare ett termitangrepp. Sakta men säkert knaprar termiterna i sig ditt hus tills det slutligen rasar samman. Ett sådant angrepp kanske man inte ens märker förrän det är för sent.

12. a) Vilken är en av Satans lömska metoder, och varför är den så effektiv? b) Hur kände sig Paulus ibland?

¹² Satan vill förstöra ditt förhållande till Jehova. Han kan använda antingen frontalangrepp eller sådana lömska angrepp som modfälldhet, vilket är ett av hans mest effektiva vapen. Varför är just det så farligt? Därför att det steg för steg kan urholka din tro. Paulus kände sig nedslagen eller modfälld ibland. En gång sa han till och med: ”Jag eländiga människa!” (Läs Romarna 7:21–24.) Men vad fick Paulus – en andlig gigant som förmodligen var medlem av den styrande kretsen – att känna så? Han sa själv att det var hans ofullkomlighet. Han ville verkligen göra det rätta, men det var inte alltid så lätt. Om du känner igen dig i det kan det vara tröstande att veta att Paulus hade en liknande kamp.

13, 14. a) Varför blir en del vittnen missmodiga? b) Vem vill förstöra vår tro, och varför det?

¹³ Många bröder och systrar känner sig modfällda, oroliga och rentav värdelösa ibland. En pionjär som vi kan kalla Deborah säger: ”Jag kan inte sluta älta ett misstag som jag har gjort, och för varje gång jag tänker på det mår jag bara sämre. När jag tänker på alla fel jag har gjort känns det ibland som att ingen någonsin kan älska mig, inte ens Jehova.”

¹⁴ Vad kan få sådana uppriktiga vittnen som Deborah att bli så nedstämda? Det kan finnas flera orsaker till det. En del har helt enkelt en tendens att tänka negativt om sig själva och sina omständigheter. (Ords. 15:15) För andra kan det finnas en medicinsk förklaring. Men oavsett vad orsaken är måste vi komma ihåg vem som vill  utnyttja sådana känslor. Vem vill att du ska bli så modfälld att du ger upp? Vem vill att du ska känna att din framtid är lika hopplöst nattsvart som hans? (Upp. 20:10) Det är naturligtvis Satan. Oavsett vilken metod han använder, frontalangrepp eller mer indirekta angrepp, så är målet detsamma – att få oss ur balans och trötta ut oss så att vi ger upp. Glöm aldrig att vi är mitt uppe i ett andligt krig!

15. Vad har vi bestämt oss för att göra, enligt 2 Korinthierna 4:16, 17?

¹⁵ Bestäm dig för att aldrig ge upp. Släpp inte belöningen ur sikte. Paulus skrev till de kristna i Korinth: ”Vi [ger] inte upp, utan om också vår utvärtes människa tynar bort, så förnyas ju vår invärtes människa från dag till dag. Ty fastän vedermödan är kortvarig och lätt, frambringar den åt oss en härlighet, som har en mer och mer överväldigande vikt och är evig.” (2 Kor. 4:16, 17)

16. Varför är det viktigt att vi redan nu förbereder oss för svårigheter?

¹⁶ Som vi har sett har Satan många fula knep som han kan ta till mot oss. (Ef. 6:11) Därför måste vi följa uppmaningen i 1 Petrus 5:9: ”Stå emot honom, fasta i tron.” Det innebär att vi redan nu måste förbereda oss mentalt och känslomässigt för att göra det som är rätt. Vi kan illustrera det så här: Långt innan en armé drar ut i krig övar soldaterna intensivt för det som ligger framför dem. Det är på samma sätt för oss som ingår i Jehovas andliga armé. Vi vet inte vilka strider vi måste utkämpa i framtiden. Därför är det viktigt att vi förbereder oss ordentligt  medan det är relativt lugnt. Paulus uppmanade de kristna: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron, fortsätt att genom prövning visa vad ni själva är.” (2 Kor. 13:5)

17–19. a) Hur kan vi granska oss själva? b) Hur kan unga vittnen förbereda sig så att de kan försvara sin tro i skolan?

¹⁷ Ett sätt att följa Paulus inspirerade råd är att granska sig själv på djupet. Fråga dig själv: Ber jag regelbundet? Lyder jag Gud som härskare mer än människor när jag utsätts för grupptryck? Går jag regelbundet på mötena? Är jag modig och talar om min tro? Har jag lätt att förlåta vännerna i församlingen, precis som de förlåter mig? Är jag snabb att följa anvisningar från de äldste i församlingen och från dem som har ledningen i organisationen i stort?

¹⁸ Lägg märke till att två av frågorna handlar om att modigt försvara sin tro och att stå emot grupptryck. Många unga bröder och systrar måste göra det i skolan. De har lärt sig att inte vara tysta eller skämmas för sin tro. I stället är de mycket modiga. Vi har fått bra förslag på vad man kan säga i våra tidskrifter. Ett exempel finns i Vakna! för juli 2009. Om en klasskamrat frågar: ”Varför tror du inte på evolutionen?”, så kan du helt enkelt svara: ”Varför skulle jag det? Inte ens vetenskapsmännen är överens om hur livet kommit till, och de är ju ändå experter!” Det är viktigt att ni som är föräldrar har övningsstunder med era barn så att de kan försvara sin tro i skolan.

¹⁹ Det är naturligtvis inte alltid så lätt att försvara sin tro eller göra det som Jehova vill att vi ska göra. Efter en lång arbetsdag måste vi kanske ta oss i kragen för att komma i väg till mötet. Och om vi ska ut i tjänsten tidigt på dagen får vi kanske kämpa för att komma upp ur sängen. Men kom ihåg: Det blir lättare att hantera större prövningar i framtiden om du har en god andlig rutin redan nu.

20, 21. a) Hur kan vi motverka negativa känslor genom att begrunda lösenanordningen? b) Vad bör vi göra?

²⁰ Hur är det då med indirekta angrepp? Hur kan vi till exempel hantera nedstämdhet och modfälldhet? Ett av de bästa sätten är att begrunda lösenanordningen. Paulus gjorde det. Han mådde dåligt ibland. Men han visste samtidigt att Kristus inte dog för fullkomliga människor, utan för syndare. Och Paulus var en av dem. Han skrev: ”Det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag genom tron på Guds Son, som har älskat mig och har gett ut sig själv för mig.” (Gal. 2:20) Ja, Paulus trodde på lösenanordningen och förstod att den gällde honom personligen.

²¹ Om vi också ser lösenanordningen som en personlig gåva från Jehova, kan det vara till oerhört stor hjälp för oss. Det betyder naturligtvis inte att alla negativa känslor försvinner på en gång. En del av oss måste kanske leva med sådana känslor så länge den här världen består. Men kom ihåg: Belöningen kommer att gå till dem som inte ger upp. För varje dag som går kommer vi närmare den underbara dag då Guds rike ingriper. Då kommer det att bli fred över hela jorden och människor kommer att bli fullkomliga. Bestäm dig för att du ska vara en av dem som får gå in i den nya världen – även om det innebär många vedermödor på vägen.