FERNANDO * var nervös. Två äldstebröder ville prata med honom. Efter de senaste kretsbesöken hade de förklarat vad han behövde göra för att få större ansvar i församlingen. Men när tiden gick började Fernando undra om han någonsin skulle bli förordnad som äldste. Nu hade kretstillsyningsmannen varit på besök igen. Vad skulle bröderna säga den här gången?

En av bröderna började prata, och Fernando lyssnade. Brodern hänvisade till 1 Timoteus 3:1 och sa att Fernando hade blivit förordnad som äldste. Fernando hajade till och frågade: ”Vad sa du?” Brodern upprepade det han hade sagt, och Fernandos ansikte sprack upp i ett stort leende. När pålysningen senare lästes upp i församlingen blev alla glada.

Är det fel att vilja ha uppgifter i församlingen? Inte alls. I Första Timoteus 3:1 står det: ”Om någon eftersträvar en tjänst som tillsyningsman, är det ett utmärkt arbete han önskar sig.” Många kristna bröder tar till sig de orden och gör andliga framsteg så att de kan bli kvalificerade att få ansvar i församlingen. Det gör att det finns hundratusentals duktiga äldstebröder och biträdande tjänare bland Guds folk. Men eftersom församlingarna växer finns det ett behov av fler förordnade bröder. Vad innebär det då att eftersträva en sådan uppgift? Och är det bra att gå och fundera på när man kommer att bli äldste, som Fernando gjorde?

Uttrycket ”eftersträva” i Bibeln kommer från ett grekiskt verb som innehåller tanken på att intensivt önska sig något, att sträcka sig efter något. Det kan ge bilden av en person som sträcker sig för att nå en saftig frukt i ett träd. Men att eftersträva en  tjänst ska inte handla om att girigt försöka roffa åt sig något. Varför inte det? Därför att de som vill tjäna som äldste bör ha som mål att göra ”ett utmärkt arbete”, inte att få en hög ställning.

I Första Timoteus 3:2–7 och Titus 1:5–9 räknar Paulus upp många av kvalifikationerna för ett sådant här ”utmärkt arbete”. Raymond, som har varit äldste i många år, säger: ”Det som är viktigast är vilket slags person man är. Visst är det bra att kunna hålla tal och undervisa, men det är minst lika viktigt att vara oförvitlig, måttlig i sina vanor, sund i sinnet, ordningsam, gästfri och resonlig.”

En broder som verkligen vill göra mer visar att han är oförvitlig genom att undvika all slags oärlighet och orenhet. Han är måttlig i sina vanor, sund i sinnet, ordningsam och resonlig, och därför litar bröderna och systrarna på att han kan ta ledningen i församlingen och hjälpa dem med deras problem. Han är gästfri, och det betyder mycket för de yngre och nya i församlingen. Och han styrker och hjälper de sjuka och äldre eftersom han älskar det goda. Motivet till allt detta är att han vill hjälpa andra, inte öka sina chanser att bli förordnad. *

Äldstekretsen ger gärna råd och uppmuntran, men det är främst den som vill bli förordnad som måste göra något för att de bibliska kraven ska fyllas. Henry, som är en erfaren äldste, säger: ”Om du vill bli förordnad som äldste, ansträng dig då för att visa att du är kvalificerad.” Han hänvisar till Predikaren 9:10 och säger: ”’Allt som din hand finner att göra, gör det med den kraft du har.’ Gör ditt bästa när de äldste ber dig om något. Älska varje uppgift du får i församlingen, även om det är att moppa golvet. Med tiden kommer ditt arbete och dina ansträngningar att ge resultat.” Om du har som mål att en dag tjäna som äldste, arbeta då hårt och visa att du är pålitlig i alla sidor av ditt liv i sanningen. Ditt liv bör präglas av ödmjukhet, inte ärelystnad. (Matt. 23:8–12)

En del som gärna vill få uppgifter och ansvar i församlingen kanske känner sig frestade att ge äldstebröderna små antydningar eller försöka påverka dem på något sätt. Andra kan bli sura när de äldste försöker ge dem råd. De som reagerar så kan fråga sig själva vad de är mest intresserade av – att främja sina egna intressen eller att ödmjukt ta hand om Jehovas får?

De som vill bli förordnade som äldste får inte heller glömma att ett annat krav är att de ska vara ”exempel för hjorden”. (1 Petr. 5:1–3) Den som är ett exempel för församlingen undviker falskhet i både tanke och handling. Han utvecklar tålamod och uthållighet oavsett om det dröjer innan han blir förordnad eller inte. Man blir inte automatiskt av med sina fel och brister bara för att man blir äldste. (4 Mos. 12:3; Ps. 106:32, 33) Även om en broder inte är ”medveten om något emot” sig själv, kanske andra har skäl att ha en negativ uppfattning om honom. (1 Kor. 4:4) Så försök att lyssna utan att bli irriterad om de äldste ger dig råd från Bibeln. Gör sedan ditt bästa för att tillämpa det de har sagt.

En del bröder tycker att de får vänta länge innan de blir förordnade. Har du väntat i flera år på att få mer ansvar i församlingen och börjar bli lite otålig? I så fall kan du tänka på följande ord från Bibeln: ”När det som är ens förväntan fördröjs blir hjärtat sjukt, men när det efterlängtade kommer är det ett livets träd.” (Ords. 13:12)

När det verkar nästan omöjligt att nå ett mål kan det kännas som att man blir sjuk i hjärtat. Det var så Abraham kände det. Jehova hade lovat att han skulle få en son, men åren gick utan att han och Sara fick några barn. (1 Mos. 12:1–3, 7) När han hade kommit långt upp i åren sa han: ”Suveräne Herre Jehova, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös ... Du har inte gett mig någon avkomma.” Jehova försäkrade honom om att hans löfte skulle uppfyllas. Men det skulle dröja minst 14 år till innan det blev så. (1 Mos. 15:2–4; 16:16; 21:5)

Förlorade Abraham glädjen i sin tjänst för Jehova medan han väntade? Nej. Han tvivlade aldrig på att Jehova skulle uppfylla sitt löfte. Han fortsatte att se framåt. Aposteln Paulus skrev: ”Och så erhöll Abraham, sedan han hade visat tålamod, detta löfte.” (Hebr. 6:15) Till slut välsignade Jehova honom långt mer än han någonsin hade kunnat föreställa sig. Vad kan vi lära oss av Abraham?

Om du har som mål att tjäna som äldste men åren har gått utan att det har blivit så, fortsätt då att lita på Jehova. Förlora inte glädjen i tjänsten för honom. Warren, som har hjälpt många bröder att gå framåt andligen, förklarar: ”För att en broder ska bli kvalificerad för ett förordnande måste han utvecklas steg för steg. När tiden går ser man allt mer av hans förmågor och inställning genom  hur han uppför sig och hur han utför sina uppgifter. En del tror att det bara är om de får ett visst förordnande eller en viss uppgift som de är framgångsrika. Ett sådant tänkesätt är felaktigt och kan leda till att man blir fixerad vid vilka uppgifter man får. Alla som tjänar Jehova troget, oavsett var eller hur, är framgångsrika.”

En broder fick vänta i över tio år innan han blev förordnad som äldste. Han hänvisar till den välkända synen i Hesekiel, kapitel 1, och berättar vad han har lärt sig: ”Jehova för sin himmelska vagn, sin organisation, framåt i den hastighet han själv vill. Det viktiga är inte att saker sker i vår takt, utan i Jehovas takt. Det som räknas är inte vad jag vill eller vad jag önskar att jag var. Det jag vill kanske inte är det Jehova vet att jag behöver.”

Om du skulle vilja tjäna som äldste någon gång i framtiden, visa då att du vill göra mer genom att bidra till glädjen i församlingen. Och försök motarbeta känslor av otålighet och rastlöshet om du tycker att tiden går långsamt. Raymond, som nämndes tidigare, säger: ”Ärelystnad är förnöjsamhetens värsta fiende. De som aldrig blir nöjda går miste om den glädje som tjänsten för Jehova ger.” Arbeta på att odla andens frukt, i synnerhet tålamod. Stärk din andlighet genom att studera Bibeln. Gå mer i tjänsten, och gå in för att studera Bibeln med dem som är intresserade. Ta ledningen i familjens andliga verksamhet, och studera regelbundet tillsammans. Ta vara på alla tillfällen att vara tillsammans med dina bröder och systrar. Då kommer du att kunna njuta på vägen fram mot ditt mål.

Jehova välsignar oss med möjligheten att arbeta på att bli kvalificerade för uppgifter i församlingen. Varken Jehova eller hans organisation vill att de som gör det ska bli frustrerade och nedstämda. Han välsignar och ger sitt stöd åt alla som tjänar honom med rena motiv. Och som i fallet med alla Jehovas välsignelser ”lägger [han] ingen smärta därtill”. (Ords. 10:22)

Även om du har arbetat länge på att kvalificera dig för ett förordnande kan du fortsätta att göra fina andliga framsteg. Om du anstränger dig för att utveckla de egenskaper som behövs och gör ditt bästa i församlingen, utan att försumma din familj, kommer Jehova inte att glömma det. Och oavsett vilka uppgifter du får kan tjänsten för Jehova alltid ge dig stor glädje.