De ville göra mer – i Taiwan
CHOONG KEON och Julie, ett gift par i 35-årsåldern, var pionjärer i Sydney i Australien fram till för ungefär fem år sedan. Choong Keon berättar om deras situation: ”Vi arbetade deltid men hade det ändå bra ekonomiskt. Klimatet var härligt och vi levde ett avslappnat liv. Vi uppskattade att bo nära familj och vänner.” Men det var ändå något som gnagde. Hur kom det sig? De visste att de egentligen skulle kunna göra mer i tjänsten för Jehova men drog sig för att göra några förändringar.
På en områdessammankomst 2009 hörde de ett tal som verkligen påverkade dem. Talaren riktade sig till dem som skulle kunna göra mer i tjänsten och sa: ”Tänk så här: Om man vill få en bil att svänga åt höger eller vänster måste bilen vara i rörelse. Det är likadant om man vill utöka sin tjänst. Vi måste ’vara i rörelse’ och göra verkliga ansträngningar för att Jesus ska kunna vägleda oss.” * De kände det som att orden var riktade direkt till dem. På den sammankomsten intervjuades också ett missionärspar som tjänade i Taiwan. De berättade om hur roligt de hade i tjänsten där och betonade att det fortfarande behövdes mycket hjälp på deras distrikt. Choong Keon och Julie kände sig träffade igen.
Julie berättar att de bad mycket till Jehova efter den sammankomsten. Hon säger: ”Vi bad om hjälp att våga flytta till Taiwan. Men vi var ändå rädda. Det kändes som att kasta sig i vattnet utan att veta om man bottnar.” En bibelvers som hjälpte dem att våga ”kasta sig i vattnet” var Predikaren 11:4, där det står: ”Den som ger akt på vinden får ingenting sått, och den som tittar på molnen får ingenting skördat.” Choong Keon säger: ”Vi bestämde oss för att sluta titta på molnen och börja så och skörda i stället.” De bad och bad, läste levnadsskildringar av missionärer, mejlade intensivt med vänner som redan flyttat till Taiwan och sålde sina bilar och möbler. Tre månader senare var de i Taiwan.
UPPTÄCK HUR ROLIG TJÄNSTEN ÄR
Över 100 bröder och systrar från olika länder tjänar just nu i områden i Taiwan där det är stort behov av förkunnare. De är mellan 21 och 73 år gamla och kommer från Australien, Frankrike, Japan, Kanada, Spanien, Storbritannien, Sydkorea och USA. Över 50 av de här vännerna är singelsystrar. Hur har de här entusiastiska bröderna och systrarna klarat av att tjäna i ett annat land? Det ska vi se nu.
Laura, en ogift syster från Kanada, är pionjär i västra Taiwan. Men fram till för ungefär tio år sedan tyckte hon inte alls om tjänsten. Hon säger: ”Jag gick bara precis så mycket i tjänsten att det blev tråkigt.” Men då frågade några vänner i Kanada om hon ville följa med till Mexiko och gå i tjänsten en månad. ”Det var första gången jag gick mycket i tjänsten, och konstigt nog var det helt fantastiskt!”
När Laura kom hem kände hon sig så motiverad att hon började fundera på att byta till en församling där man talade ett annat språk. Hon gick en kinesisk språkkurs, bytte till en kinesisk grupp och satte som mål att flytta till Taiwan. I september 2008 nådde hon sitt mål. Hon berättar: ”Det tog ungefär ett år innan jag kände mig hemma här, men nu kan jag inte tänka mig att flytta tillbaka till Kanada.” Hur känner hon för tjänsten nu? ”Det är jätteroligt!”, säger hon. ”Det finns inget bättre än att hjälpa människor lära känna Jehova och se dem förändra sina liv. Och det har jag fått vara med om många gånger sedan jag flyttade hit.”
ATT HANTERA SPRÅKBARRIÄREN
Brian och Michelle, ett par i 35-årsåldern, flyttade från USA till Taiwan för ungefär åtta år sedan. I början tyckte de inte att de gjorde någon nytta i tjänsten, men en erfaren missionär sa så här till dem: ”Även om ni bara kan räcka fram ett vikblad så är det troligen första gången den personen hör talas om Jehova. Det betyder att ni redan gör en viktig insats i tjänsten!” Det hjälpte Brian och Michelle att inte ge upp. En annan broder sa: ”Mät inte er utveckling i kinesiska från dag till dag, utan från sammankomst till sammankomst. Då behöver det inte kännas så tungt.” Sedan dess har de lärt sig mycket och gör nu stor nytta som pionjärer.
Vad skulle kunna motivera dig att lära dig ett nytt språk? Besök landet du skulle vilja tjäna i. Gå på mötena där, umgås med vännerna på platsen och gå i tjänsten tillsammans med dem. Brian säger: ”När du ser att många reagerar positivt på de goda nyheterna och du känner värmen från bröderna och systrarna, då kommer du att vilja tjäna utomlands trots att det har sina sidor ibland.”
VAD SKA MAN JOBBA MED?
Många inflyttade pionjärer i Taiwan försörjer sig på att lära ut engelska. Kristin och hans fru Michelle säljer fisk. Kristin berättar: ”Jag hade aldrig jobbat med det förut, men det hjälper oss att kunna stanna kvar i landet.” Med tiden har de fått flera stamkunder. De kan försörja sig på det här deltidsjobbet och samtidigt ha tillräckligt med tid för det de helst vill göra: gå i tjänsten och ”fiska människor”.
”HA ROLIGT PÅ VÄGEN”
William och Jennifer, ett par från USA, kom till Taiwan för sju år sedan. William säger: ”Ibland blir vi helt slut av att lära oss språket, vara pionjärer, ta hand om församlingen och samtidigt se till att ha tillräcklig inkomst.” Hur har de klarat av det och lyckats hålla humöret uppe? De har försökt sätta upp rimliga mål. Och eftersom de inte hade för höga förväntningar på sig själva när de lärde sig kinesiska, blev de inte alltför besvikna när utvecklingen gick långsamt.
William fick ett råd av en resande tillsyningsman: ”Tänk inte bara på målet, utan ha roligt på vägen också.” Han menade att vi ska försöka glädja oss åt de steg vi tar för att nå våra andliga mål. Det här rådet hjälpte dem att vara mer flexibla, att ta till sig av råd från äldstebröderna på platsen och att anpassa sig till lokala omständigheter för att lyckas i tjänsten. William tillägger: ”Dessutom påminde det oss om att ta oss tid att njuta av att vi bor på en vacker plats.”
Megan, en ogift pionjärsyster från USA, har precis som William och Jennifer ”roligt på vägen” medan hon försöker bli bättre på kinesiska. Varje helg vittnar hon och en grupp andra på ett spännande distrikt – hamnen i Gaoxiong, som är den största i Taiwan. Hon har gått från fartyg till fartyg och vittnat för fiskare från Bangladesh, Filippinerna, Indien, Indonesien, Thailand och Vanuatu. Hon säger: ”Eftersom fiskarna bara är i hamn en kort tid så startar vi studium med dem på fläcken. För att kunna nå så många som möjligt studerar jag ofta med fyra eller fem personer samtidigt.” Och hur går det med kinesiskan? ”Jag önskar att jag kunde lära mig snabbare, men jag försöker tänka på vad en broder sa till mig en gång: ’Gör ditt bästa så tar Jehova hand om resten.’”
SÄKERT, ENKELT OCH SPÄNNANDE
Cathy, som kommer från Storbritannien, ville flytta utomlands. Men först undersökte hon noga vilket land som skulle vara säkert att resa till som singelsyster. Hon talade om sina funderingar med Jehova i bön och skrev till flera avdelningskontor och frågade vilka risker det fanns med att flytta dit som ensam syster. Sedan övervägde hon noga svaren och bestämde sig för att Taiwan var ett bra val för henne.
2004, när Cathy var 31, flyttade hon till Taiwan. Där försöker hon leva så enkelt hon kan. Hon berättar: ”I början frågade jag vännerna var jag kunde hitta frukt och grönsaker till bra pris. Deras tips gjorde att jag kunde få pengarna att räcka längre.” Vad hjälper henne att fortsätta leva enkelt? Hon säger: ”Jag ber ofta Jehova hjälpa mig att känna mig nöjd med den enkla mat jag äter och mina kläder, som inte alls är speciella. Jehova har besvarat mina böner genom att visa mig vad jag verkligen behöver, och han hjälper mig att inte gå och längta efter sådant jag önskar mig. Jag trivs med mitt enkla liv eftersom det hjälper mig att fokusera på andliga saker.”
Men Cathy lever ändå ett spännande liv. Hon berättar varför: ”Här har jag möjligheten att gå i tjänsten på distrikt där många faktiskt vill lyssna. Det är lycka!” När hon kom till Taiwan fanns det två kinesiska församlingar i staden hon flyttade till, men nu finns det sju. Hon säger: ”Att få se en sådan fantastisk tillväxt på nära håll och få vara med i skörden gör vardagen helt otroligt spännande.”
”TILL OCH MED JAG BEHÖVDES!”
Hur har det gått för Choong Keon och Julie, som nämndes i inledningen? I början tyckte Choong Keon att han inte var till någon större nytta i församlingen på grund av sin dåliga kinesiska. Men så såg inte bröderna på platsen det. ”Jag var biträdande tjänare när vår församling delades, och jag fick många nya uppgifter i samband med det”, berättar Choong Keon. ”Då kände jag verkligen att jag var på en plats med stort behov. Det var så stort att till och med jag behövdes!”, säger han och skrattar. Nu är han äldste. Julie tillägger: ”Vi är gladare och nöjdare än någonsin och känner att vi gör något bra. Vi kom hit för att hjälpa till, men vi tycker att vi själva har fått ut så mycket av den här spännande tiden. Vi tackar Jehova för att vi kan vara här!”
I många länder behövs det fortfarande fler skördearbetare. Börjar du bli klar med din utbildning och funderar på vad du ska göra med ditt liv? Är du singel och skulle vilja göra mer i Jehovas organisation? Vill du att din familj ska få många härliga upplevelser i tjänsten? Är du pensionär men ändå pigg nog att dela med dig av din värdefulla erfarenhet? Om du bestämmer dig för att tjäna där behovet är större kan du vara säker på att du har mycket att se fram emot.