Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Uppskattar du det du har fått?

Uppskattar du det du har fått?

”Vi ... [har fått] den ande som är från Gud, för att vi skall veta vad Gud har gett oss i sin ynnest.” (1 KOR. 2:12)

1. Hur ser många på det de har?

MÅNGA kanske känner igen tanken: ”Man uppskattar inte det man har förrän det är borta.” Har du känt så någon gång? När man har haft något sedan barnsben kanske man inte uppskattar det fullt ut. Någon som till exempel aldrig har behövt oroa sig för pengar kan ta mycket av det han har för givet. Och eftersom ungdomar inte har hunnit få så stor livserfarenhet kan de ha svårt att se vad som är verkligt värdefullt i livet.

2, 3. a) Vilket tänkesätt behöver kristna ungdomar undvika? b) Vad kan hjälpa oss att uppskatta det vi har?

2 Du kanske är i tonåren eller i tjugoårsåldern. Vad är viktigt för dig? Många i världen låter sina liv kretsa kring materiella saker, som ett välbetalt jobb, ett fint hem eller de senaste tekniska prylarna. Men om det är det viktigaste i livet saknas något avgörande – andliga rikedomar. Många i vår tid har tyvärr inte ens börjat leta efter sådana skatter. Ni unga som har vuxit upp i ett kristet hem behöver vara medvetna om vilken värdefull andlig gåva ni har fått. (Matt. 5:3) Om man inte uppskattar den gåvan skulle det kunna påverka en negativt resten av livet.

3 Men det behöver inte bli så. Vad kan hjälpa dig att uppskatta ditt andliga arv? Vi ska se på några exempel från Bibeln som kan hjälpa oss att förstå varför vårt andliga arv är så värdefullt. De här exemplen kan hjälpa både ungdomar och alla andra att sätta värde på det Jehova har gett oss.

DE VISADE INGEN UPPSKATTNING

4. Vad får vi veta om Samuels söner i 1 Samuelsboken 8:1–5?

4 Det fanns flera personer på Bibelns tid som fick ett fantastiskt andligt arv men inte uppskattade det fullt ut. Profeten Samuel började tjäna Jehova som mycket ung och var alltid lojal mot honom. (1 Sam. 12:1–5) Samuels söner, Joel och Abia, borde ha efterliknat sin far, men det gjorde de inte. Bibeln berättar att de blev onda och ”vrängde rätten”. (Läs 1 Samuelsboken 8:1–5.)

5, 6. Hur gick det för Josias söner och sonson?

5 Det var på samma sätt med kung Josias söner. Josia var ett utmärkt föredöme och tillbad Jehova lojalt. När man hittade boken med Jehovas lag och läste den för Josia gjorde han stora ansträngningar för att följa det som stod där. Han satte i gång med att utrota avgudadyrkan och spiritism ur landet och försökte verkligen få folket att lyda Jehova. (2 Kung. 22:8; 23:2, 3, 12–15, 24, 25) Vilket rikt andligt arv hans söner fick! Tre av hans söner och en sonson blev senare kungar, men ingen av dem visade uppskattning för det de hade fått.

6 Josias son Jehoahas tog över tronen efter honom, men han ”gjorde det som var ont i Jehovas ögon”. Han hann inte regera i mer än tre månader förrän en egyptisk farao fängslade honom och lät honom dö i fångenskap. (2 Kung. 23:31–34) Efter honom regerade hans bror Jehojakim i 11 år. Han uppskattade inte heller det hans far hade gett honom. Eftersom han var så ond profeterade Jeremia om honom: ”Som man begraver en åsnehingst, så skall han begravas.” (Jer. 22:17–19) Josias son Sidkia och sonson Jehojakin var precis lika onda och följde inte heller hans goda exempel. (2 Kung. 24:8, 9, 18, 19)

7, 8. a) Varför kan man säga att Salomo slösade bort sitt andliga arv? b) Vad kan vi lära oss av exemplen i Bibeln på sådana som slösade bort sitt andliga arv?

7 Kung Salomo hade mycket att tacka sin far David för. Trots att Salomo fick lära sig att älska Jehova och fick en bra start, förlorade han senare uppskattningen för sitt andliga arv. ”Vid den tid då Salomo hade blivit gammal hade hans hustrur böjt hans hjärta, så att han följde andra gudar, och hans hjärta visade sig inte vara odelat gentemot Jehova, hans Gud, som hans far Davids hjärta hade varit.” (1 Kung. 11:4) Som en följd av detta förlorade han sin goda relation till Jehova.

8 Det är sorgligt att de här männen kastade bort sina möjligheter att göra det som var rätt. Men det gick inte illa för alla unga på Bibelns tid, och det gör det inte i vår tid heller. Vi ska nu se på några bra exempel som unga kristna kan ta efter.

DE UPPSKATTADE DET DE HADE FÅTT

9. Varför är Noas söner bra exempel för oss? (Se den inledande bilden.)

9 Noas söner är lysande exempel. Deras far fick uppdraget att bygga en ark och ta med sin familj in i den. Sönerna insåg tydligen hur viktigt det var att göra Jehovas vilja. De samarbetade med Noa, hjälpte honom att bygga arken och gick sedan in i den. (1 Mos. 7:1, 7) Varför gjorde de det här? Första Moseboken 7:3 säger att de tog med sig djur in i arken ”för att bevara avkomma vid liv på hela jordens yta”. Människorna i arken överlevde också. Eftersom Noas söner satte värde på det de hade fått av sin far, fick de vara med om att bevara människosläktet och återupprätta sann tillbedjan på en renad jord. (1 Mos. 8:20; 9:18, 19)

10. Hur visade fyra unga hebréer att de uppskattade det de hade fått lära sig?

10 Många hundra år senare visade fyra unga hebréer att de hade förstått vad som verkligen var viktigt. Hananja, Misael, Asarja och Daniel fördes till Babylon 617 f.v.t. De såg mycket bra ut och var intelligenta, och de hade lätt kunnat börja leva som babylonierna. Men det gjorde de inte. De visade genom sitt sätt att handla att de inte hade glömt var de kom ifrån och vad de hade fått lära sig. Alla fyra fick stora välsignelser för att de handlade enligt de principer de hade lärt sig när de var yngre. (Läs Daniel 1:8, 11–15, 20.)

11. Hur fick andra nytta av Jesus andliga arv?

11 Det bästa exemplet på någon som uppskattade sitt andliga arv är Jesus, Guds son. Han hade fått mycket av sin Far, och han satte stort värde på det. Det märker man av hans ord: ”Alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting.” (Joh. 8:28) Och han ville att andra skulle få nytta av det han hade lärt sig. Han sa till folkskarorna: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Luk. 4:18, 43) I den här världen sätter man vanligtvis inget större värde på andlighet, och därför hjälpte Jesus sina lärjungar att förstå varför det är så viktigt att man ”inte är någon del av världen”. (Joh. 15:19)

UPPSKATTA DET DU HAR FÅTT

12. a) Hur passar 2 Timoteus 3:14–17 in på många ungdomar i dag? b) Vilka frågor bör unga kristna ställa sig?

12 Du kanske också har vuxit upp med föräldrar som älskar Jehova. I så fall passar säkert det som står om Timoteus in på dig också. (Läs 2 Timoteus 3:14–17.) Det var dina föräldrar som undervisade dig om Jehova och om hur man kan göra honom glad. De kanske till och med undervisade dig ”från din tidiga barndom”. Det har säkert gjort mycket för att du ska bli ”vis till räddning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus” och hjälpt dig att vara ”fullständigt rustad” i tjänsten för Gud. Men frågan är om du kommer att visa uppskattning för det du har fått. Det kan kräva en del självrannsakan. Fråga dig själv: Hur känner jag för alla dem som har varit trogna vittnen före min tid? Är jag stolt över att också vara ett Jehovas vittne? Hur känner jag för att vara en av de få människor som Jehova kallar sina vänner? Inser jag vilken unik och underbar förmån jag har?

Hur känner du för att vara en i den långa raden av trogna vittnen för Jehova? (Se paragraf 9, 10 och 12.)

13, 14. Vad kan en del som vuxit upp i sanningen känna sig frestade att göra, men varför vore det dumt? Ge ett exempel.

13 En del som har vuxit upp med kristna föräldrar kanske inte förstår vilken skillnad det är mellan vårt andliga paradis och Satans mörka värld. Några har till och med frestats att själva ta reda på hur livet i världen är. Men skulle du springa framför en bil bara för att ta reda på hur ont det gör om du blir påkörd? Självklart inte! Det vore direkt livsfarligt. På samma sätt behöver vi inte vältra oss i den här världens ”dypöl” för att förstå hur smutsig man blir. (1 Petr. 4:4)

14 Gener, som bor i Asien, växte upp med föräldrar som var Jehovas vittnen. Han blev döpt när han var 12 år, men när han kom upp i tonåren ville han pröva hur det var att leva i världen. Han säger: ”Jag ville uppleva den ’frihet’ som världen erbjuder.” Gener började leva ett dubbelliv och umgicks allt mer med sina nya vänner. När han var 15 hade han lagt sig till med liknande vanor som de hade. Han drack och svor, precis som dem. Han kom ofta hem sent efter att ha varit och spelat våldsamma dataspel med sina vänner. Men efter ett tag upptäckte han att det världen hade att erbjuda inte gjorde honom lycklig. Livet kändes tomt. Nu, sedan han kommit tillbaka till församlingen, säger han att han fortfarande kan känna sig lockad av världen men att vänskapen med Jehova är mer värdefull för honom.

15. Vad kan ungdomar som inte har vuxit upp med kristna föräldrar tänka på?

15 Det finns naturligtvis också ungdomar i församlingen som inte har vuxit upp med kristna föräldrar. Om det är så för dig, tänk vilken underbar förmån du har som har lärt känna Jehova och nu är en av hans tjänare. Av alla miljarder människor som bor på jorden har Jehova dragit just dig till sig och låtit dig förstå sanningen i Bibeln. Vilken välsignelse! (Joh. 6:44, 45) Det är bara en på tusen som har fått exakt kunskap om sanningen, och du är en av dem. Visst är det något att vara glad över, oavsett hur man har lärt känna sanningen? (Läs 1 Korinthierna 2:12.) Gener säger: ”Jag får gåshud när jag tänker på det. Tänk att Jehova vill känna mig, han som äger hela universum.” (Ps. 8:4) En syster från samma del av världen sa: ”Elever känner sig utvalda när deras lärare lägger märke till dem. Men det är ju ingenting i jämförelse med att Jehova känner oss, han som är den store undervisaren!”

VAD KOMMER DU ATT GÖRA?

16. Vad är det bästa unga kristna kan göra?

16 När du tänker på vilken fantastisk förmån du har, varför inte göra det till ditt mål att tjäna Jehova? På så sätt kan du efterlikna trogna vittnen från förr. Det är mycket bättre än att bara följa strömmen. De flesta ungdomar i den här världen slösar bort sina liv och har ingen framtid. (2 Kor. 4:3, 4)

17–19. Varför är det smart att vara annorlunda?

17 Det innebär naturligtvis inte att det alltid är lätt att vara annorlunda. Men det är smart att vara det. Tänk på en idrottsman som är med i de olympiska spelen. Han måste säkert ha varit annorlunda än sina jämnåriga för att bli så bra. Han skalade säkert bort en hel del som annars hade distraherat honom och stulit tid från hans träning. Men att han var villig att vara annorlunda gjorde att han kunde träna mer och nå sitt mål.

18 Människor i världen har en kortsiktig livssyn. Men du kan se mer långsiktigt på livet, vara annorlunda och hålla dig borta från sådant som har ett negativt inflytande på din moral och andlighet. Då kommer du att kunna ”gripa fast tag om det verkliga livet”. (1 Tim. 6:19) Systern som nämndes tidigare säger: ”Om du står upp för det du tror på kommer det att kännas bra i längden. Det kommer att bevisa att du är stark nog att gå emot strömmen i Satans värld. Och det bästa är att du kommer att känna hur stolt Jehova är över dig och att det är som att han ler mot dig. Då känns det bra att vara annorlunda!”

19 Slösa inte bort livet genom att bara fokusera på vad du kan få just nu. (Pred. 9:2, 10) Du har förstått varför vi finns till, och du har ett hopp om att få leva för evigt. Det hjälper dig att fatta bra beslut och att inte ”vandra ... som folk av nationerna”. Ditt liv är verkligen meningsfullt. (Ef. 4:17; Mal. 3:18)

20, 21. Vad kan vi få om vi fattar rätt beslut, men vad förväntar Jehova av oss?

20 Om vi fattar rätt beslut kan vi få ett lyckligt liv redan nu och se fram emot att få leva för evigt i Guds nya värld. Jehova har så många välsignelser på lager åt oss att vi inte kan föreställa oss hur bra det ska bli. (Matt. 5:5; 19:29; 25:34) Men Jehova välsignar oss inte per automatik. Han förväntar något av oss också. (Läs 1 Johannes 5:3, 4.) Men det är definitivt värt alla ansträngningar att tjäna honom.

21 Tänk så mycket Jehova har gett oss. Vi har exakt kunskap i Bibeln och en klar förståelse av sanningen om Jehova och hans avsikter. Vi har fått äran att bära hans namn och vara hans vittnen. Han lovar att vara på vår sida. (Ps. 118:7) Vi vill alla, gamla som unga, att det ska synas i våra liv att vi uppskattar allt det Jehova har gett oss och att vi vill ge honom den ära han förtjänar. (Ps. 33:12; Rom. 11:33–36)