1, 2. Vilket behov har kretstillsyningsmän lagt märke till i många församlingar?

KRETSTILLSYNINGSMANNEN skulle precis avsluta sitt möte med församlingens äldste. Han såg sig omkring i rummet. En del av de här fina, arbetsamma herdarna var gamla nog att vara hans pappa, och han kände starkt för dem. Men det var ändå något som bekymrade honom, så han frågade: ”Bröder, vad har ni gjort för att öva andra så att de kan ta mer ansvar i församlingen?” De kom mycket väl ihåg vad han hade sagt vid sitt förra besök. Han hade då uppmuntrat dem att tänka mer på att öva andra. Till slut sa en av bröderna: ”Ärligt talat har vi nog inte gjort så mycket.” Och alla de andra höll med.

² Du som är äldste kanske känner igen det som hände på det mötet. Kretstillsyningsmän över hela världen har märkt att det skulle behöva göras mer i många församlingar för att  öva både yngre och äldre bröder i att ta hand om vännerna. Men det är inte alltid så lätt att öva andra. Varför inte det?

3. a) Hur visar Bibeln att det är viktigt att öva andra, och varför bör det intressera oss alla? (Se fotnoten.) b) Varför känner en del äldste att det är svårt att öva andra?

³ Som äldste vet du helt säkert att det är viktigt med individuell undervisning och övning. * Du vet att det behövs fler bröder för att de församlingar som finns ska kunna vara andligt starka och för att nya församlingar ska kunna bildas. (Läs Jesaja 60:22.) Du vet också att Bibeln uppmanar dig att ”undervisa andra”. (Läs 2 Timoteus 2:2.) Men precis som det var för bröderna som nämndes i inledningen, kan det vara svårt att få tid till det. När du tagit hand om dina plikter i familjen, på jobbet och i församlingen och tagit itu med annat som inte kan vänta, verkar det kanske inte finnas någon tid över till att öva andra. Med tanke på att många äldste har ett så fulltecknat schema ska vi nu se varför det ändå är viktigt att de tar sig tid att ge andra övning.

4. Vad kan det bero på att övning ibland skjuts upp?

⁴ Vad skulle det kunna bero på att övning av andra ibland kommer i skymundan? Någon kanske tänker: ”Det är i och för sig viktigt med övning, men en del andra församlingsuppgifter kan helt enkelt inte vänta. Och församlingen går ju inte under bara för att övningen skjuts upp lite.” Det är sant att de äldste måste ta itu med vissa saker omedelbart, men om de dröjer med att lära upp andra bröder skulle församlingens andliga hälsa kunna skadas.

5, 6. Vad kan vi lära oss av exemplet med bilägaren, och hur kan man föra över det resonemanget på församlingen?

⁵ Vi kan ta ett exempel. En bilägare vet att han måste byta olja regelbundet för att hålla motorn i gott skick. Men han kanske inte känner att det är lika angeläget som att tanka bilen, för utan bränsle i tanken kommer han ingenstans. Han kanske resonerar så här: ”Även om jag inte har tid att byta olja nu så kommer bilen att fortsätta rulla ett tag till.” Men vad är risken med ett sådant resonemang? Om han gång på gång skjuter upp underhållet kommer motorn att skära ihop en vacker dag. Och den dagen blir det både dyrt och tidsödande att få bilen i körbart skick igen. Vad lär vi oss av det?

⁶ De äldste tar hand om många viktiga uppgifter som måste hanteras omedelbart för att inte församlingen ska påverkas negativt. Så precis som en bilägare måste tanka bilen regelbundet, måste de äldste ta hand om ”de viktigare tingen” i församlingen. (Fil. 1:10) Men en del äldste är kanske så upptagna av sina uppgifter att de försummar att öva andra – de underhåller inte motorn, så att säga. Om de hela tiden väntar med att ge den övning som behövs, kommer det till sist inte att finnas tillräckligt med kvalificerade bröder som kan ta hand om allt som måste göras i församlingen.

7. Hur ska vi se på äldste som tar sig tid att öva andra?

 ⁷ Vi måste alltså akta oss för att se övning som något som har låg prioritet. Förutseende äldste som investerar tid i att öva mindre erfarna bröder är verkligen ”goda förvaltare” och en välsignelse för hela församlingen. (Läs 1 Petrus 4:10.) Så hur blir deras insats till nytta för vännerna?

8. a) Vilka skäl har de äldste till att öva andra? b) Vilket viktigt ansvar har äldste som flyttat till behovsdistrikt? (Se rutan ” Ett mycket viktigt uppdrag”.)

⁸ Även de mest erfarna äldste måste blygsamt erkänna att med stigande ålder kommer också vissa begränsningar när det gäller hur mycket de kan göra i församlingen. (Mik. 6:8) Dessutom behöver de vara realistiska och tänka på att ”tid och oförutsedd händelse” plötsligt kan påverka deras möjligheter att ta hand om olika uppgifter. (Pred. 9:11, 12; Jak. 4:13, 14) Det är verkligen viktigt för de äldste att vännerna har det bra, så därför tänker de framåt och delar med sig av sin långa erfarenhet till yngre bröder. (Läs Psalm 71:17, 18.)

9. Vilken framtida händelse gör att det är så viktigt att öva bröder?

⁹ Vilket ytterligare skäl finns det till att äldste som övar andra är en välsignelse för församlingen? När de gör det stärker de församlingens andliga försvar. Hur då? Sådan övning leder till att fler bröder blir rustade att hjälpa vännerna att vara enade och starka, inte bara nu utan framför allt under den stora vedermödan som ligger alldeles framför oss. (Hes. 38:10–12; Mik. 5:5, 6) Därför vädjar vi till er, kära äldstebröder, att öva andra bröder regelbundet – och att börja nu.

10. Vad kan äldstebröder behöva göra för att få tid till att öva andra?

¹⁰ Vi förstår självklart att du som är äldste har fullt upp med att ta hand om viktiga uppgifter i församlingen, och det känns kanske som att du redan ligger på gränsen för vad du klarar av. Därför kan du behöva använda en del av den tid du lägger på dina uppgifter i församlingen till att i stället öva andra. (Pred. 3:1) Det skulle vara en bra investering.

11. a) Vad är intressant att lägga märke till när det gäller äldstebrödernas svar? b) Hur visar Ordspråksboken 15:22 att det är bra att lyssna på förslag från andra äldste?

¹¹ Några äldste som har hjälpt andra bröder att gå framåt andligen fick för inte så länge sedan frågan hur de har lyckats med det. * Trots att de har väldigt olika omständigheter, gav de i princip samma svar. Vad förstår vi av det? Jo, att övning grundad på bibliska principer fungerar lika bra ”överallt i varje församling”, precis som det var på Paulus tid. (1 Kor. 4:17) I den här artikeln och i nästa ska vi därför se närmare på några av deras förslag. (Ords. 15:22)

12. Vad måste en äldste som ska öva en broder börja med att göra, och varför det?

¹² Innan en äldste börjar ge övning måste han skapa de rätta förutsättningarna. En trädgårdsmästare måste bearbeta eller luckra upp jorden innan han sår frön, och på samma sätt måste  en äldste förbereda och uppmuntra en broder innan han kan hjälpa honom att utveckla nya förmågor. Men hur kan han skapa de rätta förutsättningarna för det? Han kan följa profeten Samuels exempel.

13–15. a) Vilket uppdrag fick Samuel? b) Hur förberedde Samuel Saul på hans nya uppgift? (Se den inledande bilden.) c) Varför är den här skildringen särskilt intressant för de äldste?

¹³ En dag, för mer än 3 000 år sedan, sa Jehova till profeten Samuel: ”I morgon vid den här tiden sänder jag till dig en man från Benjamins land, och honom skall du smörja till ledare för mitt folk Israel.” (1 Sam. 9:15, 16) Samuel, som hade blivit gammal, insåg att hans tid som ledare för folket var över och att Jehova ville att han skulle smörja en efterträdare. Säkert måste han ha funderat på hur han skulle kunna förbereda den nye ledaren för sin uppgift. Men så fick han en idé och gjorde upp en plan.

¹⁴ Nästa dag sa Jehova till Samuel att det var Saul som var hans utvalde. Då satte Samuel sin plan i verket. Han bjöd in Saul till en måltid. I matsalen fick Saul och hans medhjälpare de bästa platserna. Samuel såg också till att Saul fick den finaste köttbiten och sa: ”Ät, för man har sparat det åt dig.” Efteråt tog de en promenad tillsammans till Samuels hus och småpratade längs vägen. Samuel ville gärna ta vara på den goda stämningen efter måltiden och den trevliga promenaden, så han bjöd in Saul. De gick upp på hustaket, och i den svala kvällsluften fortsatte de sitt samtal ända tills det var dags att sova. Nästa dag smorde Samuel Saul till kung, kysste honom och gav ytterligare anvisningar. Sedan skickade Samuel i väg Saul, som nu var redo för sitt nya uppdrag. (1 Sam. 9:17–27; 10:1)

¹⁵ Att smörja en man till att bli ledare för ett helt folk är givetvis inte samma sak som att öva en broder för att bli äldste eller församlingstjänare. Men äldstebröder i vår tid kan ändå lära sig mycket av Samuel och hur han utförde sitt uppdrag. Vi ska se närmare på två saker.

16. a) Hur reagerade Samuel när israeliterna ville ha en kung? b) Med vilken inställning fullgjorde Samuel sitt uppdrag?

¹⁶ Ha en villig inställning. När Samuel först fick höra att israeliterna ville ha en kung kände han sig avvisad och väldigt besviken. (1 Sam. 8:4–8) Han var så ovillig att lyssna på folkets krav att Jehova fick säga åt honom tre gånger att göra som de sa. (1 Sam. 8:7, 9, 22) Men Samuel blev ändå inte bitter eller avundsjuk på den som skulle ersätta honom. När Jehova sa åt Samuel att smörja Saul gjorde han det utan att tveka. Han lydde inte motvilligt eller bara av pliktkänsla, utan för att han älskade Jehova.

17. Hur visar de äldste i vår tid samma inställning som Samuel, och vad får det för resultat?

¹⁷ Erfarna äldste i vår tid efterliknar Samuel och är vänliga och omtänksamma när de övar andra. (1 Petr. 5:2) De drar sig inte för att göra det av rädsla för att behöva lämna ifrån sig en del av sina uppgifter. De är inte heller missunnsamma och ser inte de mindre erfarna bröderna som konkurrenter, utan som ”medarbetare” och värdefulla tillgångar i församlingen. (2 Kor. 1:24; Hebr. 13:16) Och vilken härlig känsla det måste vara  för våra varmhjärtade och osjälviska äldstebröder att se andra bröder gå framåt och använda sina förmågor till nytta för församlingen. (Apg. 20:35)

18, 19. Vad behöver de äldste göra när de ska öva någon, och varför är det så viktigt?

¹⁸ Var inte bara en lärare utan också en vän. När Samuel skulle smörja Saul hade han kunnat ta fram sin oljeflaska, hällt olja över Sauls huvud lite snabbt och sedan nöjt sig med det. Visserligen hade det gjort Saul till kung, men han hade varit helt oförberedd. Så vad gjorde Samuel? Han tog sig tid att förbereda Saul för den nya uppgiften. Först när de hade ätit tillsammans, tagit en trevlig promenad, haft en lång pratstund och fått en god natts vila kände Samuel att det var rätt tidpunkt att smörja honom.

¹⁹ De äldste i vår tid behöver också börja med att ta sig tid att skapa en god och avspänd relation till de bröder de ska öva. Exakt vad en äldste kan göra för att skapa en sådan atmosfär varierar naturligtvis från land till land och styrs av kulturella och lokala förhållanden. Men oavsett var du bor kan du vara säker på att när du tar dig tid att vara tillsammans med den du övar, är det som att du säger: ”Du är viktig för mig.” (Läs Romarna 12:10.) Och det är ett budskap som går rakt in i hjärtat på bröder i alla länder.

20, 21. a) Hur skulle du beskriva en skicklig undervisare? b) Vad handlar nästa artikel om?

²⁰ Äldstebröder, kom ihåg att en skicklig undervisare är någon som inte bara älskar att öva andra, utan som också älskar personerna han övar. (Jämför Johannes 5:20.) Varför är det så viktigt? Det betyder oerhört mycket för de bröder som får övning att känna att ni uppriktigt bryr er om dem, och det i sin tur gör det lättare för dem att ta till sig övningen. Därför är det viktigt för dig som äldste att inte bara undervisa, utan att också vara en vän. (Ords. 17:17; Joh. 15:15)

²¹ När en äldste har lagt den här fina grunden vill han gärna gå vidare och hjälpa brodern att utvecklas. Hur kan han göra det? Vi ska se på några olika metoder i nästa artikel.