Berättelsen om Noa – vad den betyder för oss

DE FLESTA av oss minns tillfällen då vi fick reda på att det hade hänt något speciellt. Vi minns detaljer – inte bara var vi befann oss och vad vi gjorde, utan också hur vi reagerade. Utan tvivel glömde Noa aldrig den dag då han fick upplysningar från Jehova Gud, universums Suverän. Vilka upplysningar kunde ha varit viktigare? Jehova sade att han hade beslutat att fördärva ”allt kött”. Noa fick i uppgift att bygga en gigantisk ark för att han, hans familj och alla djurarter skulle överleva. (1 Moseboken 6:9–21)

Hur reagerade Noa? Blev han överlycklig, eller började han protestera? Vad sade han när han berättade nyheten för sin hustru och för sina barn? Det står inget om det i Bibeln. Men det sägs så här: ”Noa grep sig an med att göra i enlighet med allt som Gud hade befallt honom. Han gjorde just så.” (1 Moseboken 6:22)

Det här uttalandet innehåller en viktig poäng, för det förklarar en anledning till att Gud godkände Noa: Noa var villig att göra det Gud bad honom om. (1 Moseboken 6:8) Vad var det mer som gjorde att Gud tyckte om Noa? Svaret är viktigt, eftersom vi behöver vara som Noa för att få överleva när Gud återigen renar jorden från all ondska. Men först skall vi se hur livet såg ut på Noas tid, före den stora översvämningen.

Demoner kom till jorden

Noa levde tidigt i människans historia. Han föddes omkring tusen år efter att den första människan skapades. Människorna på den  tiden var inte några grottmänniskor som många föreställer sig – håriga, obegåvade varelser som strök omkring med sina påkar. På den tiden smidde man verktyg av järn och koppar, och Noa kan ha använt sådana verktyg när han byggde arken. Man tillverkade också musikinstrument. Man gifte sig, bildade familj, odlade och hade boskap. Man köpte och sålde. Livet på den tiden var alltså ganska likt livet som det är nu. (1 Moseboken 4:20–22; Lukas 17:26–28)

På andra sätt var det ganska olikt. En skillnad var att människorna levde mycket längre. Det var inte ovanligt att någon levde i över 800 år. Noa blev 950 år, Adam 930 år och Metusela, Noas farfar, 969 år. * (1 Moseboken 5:5, 27; 9:29)

En annan skillnad beskrivs i 1 Moseboken 6:1, 2, där det sägs: ”När nu människorna började växa till i antal på jordens yta och döttrar föddes åt dem, lade den sanne Gudens söner märke till människornas döttrar, att de var vackra; och de tog sig hustrur, nämligen alla som de valde ut.” ”Den sanne Gudens söner” var änglar från himlen som gjorde sig lika människor och började leva på jorden. De hade inte blivit ditsända av Gud, och inte heller hade de kommit för att hjälpa människorna. De ”övergav sin egen tillbörliga boningsort” i himlen för att ha sexuella förbindelser med de vackra kvinnorna på jorden. De blev demoner. (Judas, vers 6)

De här demoniska änglarna var upproriska och perversa och hade övermänsklig styrka och intelligens, och de utövade ett mycket dåligt inflytande på människorna. Det är troligt att de kontrollerade och dominerade det mänskliga samhället. De opererade inte i hemlighet, som en intelligent brottsling som döljer sin identitet och utför sina onda handlingar i det tysta. Tvärtom gjorde de öppet uppror mot Guds anordningar och hade inte några skamkänslor över det.

Dessa himmelska söner till Gud hade förhållanden med kvinnor, och kvinnorna födde barn som växte upp och blev ovanligt starka. De blev kända under det hebreiska namnet ”nefilim”. Vi läser: ”Nefilim var på jorden i de dagarna, och även därefter, när den sanne Gudens söner fortsatte att ha umgänge med människornas döttrar och de födde söner åt dem; dessa var de väldiga männen som levde förr i tiden, de ryktbara männen.” (1 Moseboken 6:4) Nefilim spred fruktan omkring sig. Ordet ”nefilim” betyder ”fällare”, sådana som får andra att falla. De var mördare, och deras våldsamma bedrifter är sannolikt ursprunget till forntida myter och legender.

De rättfärdigas oro

Bibelns beskrivning av den generationen visar att den var genomfördärvad. I Bibeln sägs det att ”människans ondska var mycket stor på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar bara var ond hela tiden. ... Jorden uppfylldes av våld. ... Allt kött hade fördärvat sin väg på jorden.” (1 Moseboken 6:5, 11, 12)

I den här världen levde Noa. Men ”Noa var en rättfärdig man” till skillnad från dem runt omkring honom, och han ”vandrade med den sanne Guden”. (1 Moseboken 6:9) Det är inte lätt för en rättfärdig människa att leva i ett  orättfärdigt samhälle. Noa måste ha känt sig bedrövad över det folk sade och gjorde. Han kände det säkert som Lot, en annan rättfärdig man som levde efter den stora översvämningen. Lot bodde bland de depraverade invånarna i Sodom, och han ”var svårt betryckt av lagtrotsarnas ohämmade tygellöshet”. Genom vad han ”såg och hörde medan han bodde bland dem plågades han dag efter dag i sin rättfärdiga själ på grund av deras laglösa gärningar”. (2 Petrus 2:7, 8) Så måste det också ha varit för Noa.

Är du oroad över det du ser på nyheterna eller över att människor runt omkring dig inte lever efter Guds normer? Om du är det kan du förstå hur Noa kände det. Föreställ dig hur svårt det måste ha varit för honom att stå ut med en moraliskt fördärvad värld i 600 år, för så länge hade han levt när den stora översvämningen kom. Han måste verkligen ha längtat efter att ondskan skulle tas bort. (1 Moseboken 7:6)

Noa vågade vara annorlunda

Noa ”visade sig vara oklanderlig bland sina samtida”. (1 Moseboken 6:9) Lägg märke till att Bibeln säger att han var oklanderlig, fläckfri, bland sina samtida, inte att de tyckte att han var det. Han var med andra ord fläckfri i Guds ögon. Men för människorna som levde före den stora översvämningen var han konstig. Vi kan vara säkra på att han inte tyckte och tänkte som alla andra och att han inte heller deltog i den tidens gudlösa underhållning och sällskapsliv. Föreställ dig vad folk måste ha tänkt när han började bygga arken. De skrattade säkert åt honom och gjorde sig lustiga över honom. De tog honom inte på allvar.

Noa var dessutom djupt troende, och det var inte något han höll tyst om. I Bibeln sägs det att han var ”en rättfärdighetens förkunnare”. (2 Petrus 2:5) Noa räknade säkert med att få möta motstånd. Hans farfars far Enok var en rättfärdig man som förutsade att Gud skulle verkställa dom över de onda. På grund av det utsattes Enok för förföljelse, även om Gud inte tillät att hans motståndare dödade honom. (1 Moseboken 5:18, 21–24; Hebréerna 11:5; 12:1; Judas, vers 14, 15) Eftersom Satan, demonerna, nefilim och de flesta människor antingen var likgiltiga eller motarbetade Noa, behövde han vara modig och även ha tro på att Jehova kunde beskydda honom.

De som tjänar Gud har alltid fått möta motstånd från dem som inte tjänar honom. Till och med Jesus Kristus var hatad, och även hans efterföljare blev hatade. (Matteus 10:22; Johannes 15:18) Noa hade mod nog att tjäna Gud även om det inte var populärt att göra det. Han förstod att det var mycket viktigare att vara godkänd av Gud än av Guds motståndare. Noa var verkligen en person som Gud tyckte om.

Noa lyssnade

Som vi har sett predikade Noa frimodigt för andra. Vad gjorde de när de hörde vad han hade att säga? Bibeln säger att människorna före den stora översvämningen ”åt och drack, män gifte sig och kvinnor blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och de tog ingen notis förrän den stora översvämningen kom och ryckte bort dem alla”. De brydde sig inte om att lyssna till varningen. (Matteus 24:38, 39)

Jesus sade att det skulle vara på samma sätt i vår tid. I över hundra år har Jehovas vittnen varnat för att Jehova skall vidta drastiska åtgärder för att genomföra sitt löfte att införa en ny, rättfärdig värld. Miljontals människor har lyssnat till varningen, men miljarder människor gör det inte. ”I överensstämmelse med deras önskan” ignorerar de att den stora översvämningen har inträffat och att den är av betydelse i vår tid. (2 Petrus 3:5, 13)

Noa däremot lyssnade. Han trodde på det Jehova Gud sade till honom. Hans lydnad blev hans räddning. Aposteln Paulus skrev: ”I tro visade Noa gudsfruktan, sedan han hade fått gudomlig varning och underrättelse om ting  som man ännu inte såg, och byggde en ark till räddning för sitt hushåll.” (Hebréerna 11:7)

Följ hans exempel

Arken som Noa byggde var gigantisk – längre än en fotbollsplan och nästan lika hög som ett femvåningshus. Den var över 30 meter längre än skonaren Wyoming, som lär ha varit det största fartyget med träskrov som någonsin byggts. Arken var naturligtvis inte byggd som ett fartyg, den behövde bara flyta. Men det krävdes ändå avancerade metoder för att bygga den. Och den skulle bestrykas med jordbeck både invändigt och utvändigt. Det kan ha tagit mer än 50 år att bygga den. (1 Moseboken 6:14–16)

Noa skulle dessutom behöva lägga upp ett års matförråd åt sin familj och åt djuren. Innan den stora översvämningen kom skulle djuren samlas ihop och föras in i arken. ”Noa grep sig an med att göra i enlighet med allt som Jehova hade befallt honom.” Det måste ha varit skönt när allt var klart och Jehova stängde dörren till arken. (1 Moseboken 6:19–21; 7:5, 16)

Sedan kom översvämningen. Det regnade i 40 dagar och 40 nätter. Alla var tvungna att stanna kvar i arken ett helt år tills vattnet hade sjunkit undan. (1 Moseboken 7:11, 12; 8:13–16) Alla de onda människorna försvann. Det var bara Noa och hans familj som överlevde och fick leva vidare på en renad jord.

I Bibeln sägs det att den världsomfattande översvämningen på Noas tid är ”ett mönster ... med tanke på vad som skall komma”. Hur är den det? Vi läser: ”De himlar och den jord som nu finns [är] sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga människorna skall dömas och förintas.” Men precis som på Noas tid kommer det att finnas överlevande. Vi kan vara säkra på att ”Jehova vet ... att befria de gudhängivna ur prövningen”. (2 Petrus 2:5, 6, 9; 3:7)

Noa var en gudhängiven man, en rättfärdig man bland onda människor. Han lydde Gud helhjärtat. Han vågade göra det som var rätt även när han visste att han skulle bli föraktad och hatad av dem som inte ville tjäna Gud. Om vi efterliknar Noa på det här sättet, kommer också vi att få Guds godkännande och kunna se fram emot att bli befriade och komma in i den nya värld som snart är här. (Psalm 37:9, 10)

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 5]

Nefilims våldsamma bedrifter kan vara ursprunget till forntida legender

[Bild på sidan 7]

Om vi har lika stark tro som Noa kan vi få Guds godkännande

[Bildkälla på sidan 5]

Alinari/Art Resource, NY