Har det någon betydelse hur vi tillber Gud?

”RELIGIONEN är djupt rotad i den mänskliga naturen”, säger professor Alister Hardy i boken The Spiritual Nature of Man. Den slutsatsen tycks få stöd i en nyligen gjord undersökning. Det framgick där att omkring 86 procent av världens befolkning bekänner sig till någon form av religion.

Undersökningen visade också att dessa troende tillhör 19 större religioner och att de som kallar sig kristna tillhör inte mindre än 37 000 olika trossamfund. Många frågar sig därför om Gud verkligen godkänner alla dessa former av tillbedjan. Har det egentligen någon betydelse hur vi tillber honom?

Det säger sig självt att vi i en sådan här viktig fråga inte bara kan gå efter vad vi själva känner eller tycker. Vi måste helt logiskt ta reda på hur Gud ser på saken. För att få reda på det bör vi vända oss till Guds ord, Bibeln. Varför det? Därför att Jesus Kristus i bön till Gud sade: ”Ditt ord är sanning.” (Johannes 17:17) Och den trogne aposteln Paulus intygade: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering.” (2 Timoteus 3:16)

Bibeln visar att Gud inte godkänner all tillbedjan. I historien finner vi exempel på tillbedjan som Gud godkände och på tillbedjan som han inte godkände. Om vi noga undersöker sådana exempel, kan vi få reda på vad vi bör göra och vad vi inte bör göra för att Gud skall finna behag i vår tillbedjan.

Ett exempel från förr

Genom profeten Mose gav Jehova Gud israeliterna en samling lagar som lärde dem hur de skulle tillbe Gud på ett sätt som han godkände. När folket följde dessa lagar, som brukar kallas den mosaiska lagen, tog Gud emot dem som sitt folk och gav dem sin välsignelse. (2 Moseboken 19:5, 6) Men trots att israeliterna hade en sådan gynnad ställning höll de inte fast vid den form av tillbedjan som Jehova Gud godkände. Gång på gång vände de honom ryggen och följde de religiösa sedvänjor som invånarna i länderna runt omkring dem följde.

På 600-talet f.v.t., när profeterna Hesekiel och Jeremia levde, var det många israeliter som inte följde Guds lag utan utvecklade nära relationer till människor från nationerna runt omkring. När de följde deras sedvänjor och deltog i deras högtider var det i själva verket en blandreligion de utövade. Många av dem sade: ”Vi vill bli som nationerna, som släkterna i länderna, och tjäna trä och sten.” (Hesekiel 20:32; Jeremia 2:28) De påstod att de tillbad Jehova Gud, men samtidigt dyrkade de ”smutsiga avgudar” och offrade till och med sina söner åt dem. (Hesekiel 23:37–39; Jeremia 19:3–5)

Arkeologer kallar den här företeelsen när två eller flera gudar tillbes samtidigt för synkretism. Eller också talar de helt enkelt om folkreligion. I dagens pluralistiska samhälle tycker många att man bör vara vidsynt och fördomsfri i allt, också när det gäller religion. De tycker därför inte att det är något fel med att var och en tillber Gud på sitt eget sätt. Men är det verkligen så? Är det enbart en fråga om att vara tolerant och fördomsfri? Låt oss titta närmare på något som utmärkte den folkreligion som de otrogna israeliterna utövade och vad detta ledde till.

 Israeliternas blandreligion

”Offerhöjderna” var centrala platser för israeliternas blandreligion. Det var lokala kultplatser eller helgedomar utrustade med altaren, rökelseställ, heliga stenstoder och heliga pålar, som av allt att döma var av trä och representerade den kanaaneiska fruktbarhetsgudinnan Ashera. Det fanns många sådana platser i Juda. I 2 Kungaboken 23:5, 8 omnämns ”offerhöjderna i Judas städer och i Jerusalems omgivningar, ... från Geba [norra gränsen] ända till Beersheba [södra gränsen]”.

På de här offerhöjderna frambar israeliterna ”rökoffer åt Baal, åt solen och åt månen och åt djurkretsens stjärnbilder och åt himlens hela här”. De hade hus som tillhörde ”manliga tempelprostituerade ... i Jehovas hus”, och de lät sina barn gå ”genom eld åt Molek”. (2 Kungaboken 23:4–10)

Arkeologer har hittat hundratals terrakottastatyetter i Jerusalem och Juda, de flesta i ruinerna efter privata hus. Flertalet statyetter föreställer en naken kvinna med onormalt stora bröst. Forskare menar att dessa statyetter föreställer fruktbarhetsgudinnorna Ashtoret och Ashera. Statyetterna tros ha varit ”amuletter för att befrämja befruktning och barnafödande”.

Hur betraktade israeliterna dessa platser för blandreligion? Professor Ephraim Stern vid det hebreiska universitetet sade att många av dessa offerhöjder troligen var ”helgade åt Jahve [Jehova]”. Inskrifter som hittats vid arkeologiska utgrävningar verkar stödja den tanken. En av dem lyder till exempel: ”Jag välsignar dig genom Samarias Jahve och genom hans ashera”, och på en annan står det: ”Jag välsignar dig genom Temans Jahve och genom hans ashera!”

De här exemplen visar hur israeliterna kompromissade genom att blanda sann tillbedjan av Jehova Gud med skamliga hedniska sedvänjor. Det ledde till moraliskt förfall och andligt mörker. Hur betraktade Gud sådana religiösa kompromisser?

Hur reagerade Gud?

Genom sin profet Hesekiel uttryckte Gud sin harm och sitt fördömande av israeliternas förnedrade tillbedjan: ”Överallt där ni bor skall städerna bli förhärjade, och offerhöjderna skall bli ödelagda, så att de ligger förhärjade och era altaren ligger öde, och de skall brytas sönder, och era smutsiga avgudar skall försvinna och era rökelseställ huggas ner och era verk utplånas.” (Hesekiel 6:6) Det kan inte råda något tvivel om att Jehova betraktade sådan tillbedjan som fullständigt oacceptabel och att han förkastade den.

 Jehova Gud förutsade hur ödeläggelsen skulle ske. ”Jag sänder ... Nebukadressar, Babylons kung, min tjänare, och jag skall föra dem mot detta land och mot dess invånare och mot alla dessa nationer runt omkring; och jag skall viga dem åt tillintetgörelse. ... Och hela detta land skall bli en förhärjad plats.” (Jeremia 25:9–11) I uppfyllelse av dessa ord drog babylonierna upp mot Jerusalem 607 f.v.t. och förstörde fullständigt staden och dess tempel.

Beträffande Jerusalems förstöring säger professor Stern, som citerades tidigare, att de arkeologiska lämningarna ”är en tydlig återspegling av de bibliska källor (2 Kungaboken 25:8; 2 Krönikeboken 36:18–19) som beskriver förstörelse, bränder och hus och murar som föll samman”. Han säger vidare: ”De arkeologiska fynden från denna period i Jerusalems historia ... är fler och mer imponerande än från vilken som helst annan biblisk plats.”

Vad är lärdomen för oss?

Den viktigaste lärdomen för oss är att Gud inte godkänner en tillbedjan där man försöker blanda bibliska läror med lärosatser, traditioner eller ritualer från andra religioner. Det här var något som aposteln Paulus tydligt förstod och tog till hjärtat. Han var uppfostrad som en judisk farisé, utbildad och övad i den sektens lag. Så småningom fick han lära sig att Jesus var den utlovade Messias, och han accepterade det. Vad gjorde han då? Han sade: ”Det som var vinst för mig, det har jag kommit att räkna som förlust på grund av Kristus.” Han övergav sitt tidigare levnadssätt och blev en hängiven efterföljare till Kristus. (Filipperna 3:5–7)

Som en missionär som reste mycket var Paulus insatt i de olika folkslagens religiösa sedvänjor och deras värderingar. Till de kristna i Korinth skrev han därför: ”Vilken gemenskap har ljus med mörker? Och vilken samstämmighet finns det mellan Kristus och Belial? Eller vilken del har en troende med en icke troende? Och vilken överensstämmelse finns det mellan Guds tempel och avgudar? ... ’Därför, gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’; ’och jag skall ta emot er.’” (2 Korinthierna 6:14–17)

När vi inser att det har betydelse för Gud hur vi tillber honom kan vi fråga oss: Vad slags tillbedjan godkänner Gud? Hur kan jag närma mig Gud? Och vad bör jag personligen göra för att tillbe Gud på ett sätt som han godkänner?

Jehovas vittnen hjälper dig gärna att få svar på de här och andra frågor som gäller Bibeln. Besök oss gärna i närmaste Rikets sal, eller skriv till utgivarna av den här tidskriften om du vill ha en kostnadsfri bibelstudiekurs vid en tid och på en plats som passar dig.

[Bild på sidan 10]

En forntida kultplats för avgudadyrkan i Tel Arad i Israel

[Bildkälla]

Garo Nalbandian

[Bild på sidan 10]

Ashtoretstatyetter från forntida judiska hem

[Bildkälla]

Fotografi © Israel Museum, Jerusalem; genom tillmötesgående från Israel Antiquities Authority