Noa och syndafloden – saga eller sanning?

LÄNGTAR du efter en bättre värld? En värld där människor lever i fred med varandra? En värld där det inte finns några krig, någon brottslighet, något förtryck? Om du gör det kan du få uppmuntran av en historisk skildring som du kanske känner väl till. Det är skildringen om Noa, en verkligt god man som byggde en ark som räddade honom och hans familj igenom en världsomfattande översvämning där alla onda människor försvann.

Det är få berättelser som är så kända. Berättelsen om vad som hände Noa finns i Bibeln i Första Moseboken, kapitlen 6–9, och den är återberättad i Koranen och i legender hos folk i alla delar av världen. Har den här stora översvämningen verkligen inträffat, eller är den bara en allegorisk saga som uppmuntrar till att man gör det som är rätt? Teologer och vetenskapsmän har diskuterat den frågan i århundraden. Men i Bibeln, Guds ord, råder det inget tvivel – berättelsen är sann, inte en saga. Vi skall nu ta upp några skäl till att vi kan lita på att den här skildringen är äkta.

Skildringen i Första Moseboken talar om exakt vilket år, vilken månad och vilken dag den stora översvämningen började, när och var arken stannade och när marken hade torkat upp. Uppgifterna om arken är också exakta: konstruktionen, måtten och materialet som användes till att bygga den. Sagor brukar däremot vara svävande i sina beskrivningar.

Två släktregister i Bibeln visar att Noa var en verklig person. (1 Krönikeboken 1:4; Lukas 3:36) De som sammanställde de här släktregistren, Esra och Lukas, var båda noggranna i sina efterforskningar. Lukas visar att Jesus Kristus var en avkomling till Noa.

Profeterna Jesaja och Hesekiel och de kristna apostlarna Paulus och Petrus hänvisade till Noa eller till den stora översvämningen. (Jesaja 54:9; Hesekiel 14:14, 20; Hebréerna 11:7; 1 Petrus 3:19, 20; 2 Petrus 2:5)

Jesus Kristus hänvisade till den stora översvämningen när han sade: ”Alldeles som det gick till i Noas dagar, så skall det också vara i Människosonens dagar: folk åt och drack, män gifte sig och kvinnor blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, och den stora översvämningen kom och tillintetgjorde dem alla.” (Lukas 17:26, 27) Om inte den stora översvämningen hade inträffat, skulle det Jesus sade om ”Människosonens dagar” vara meningslöst.

Aposteln Petrus förutsade att det skulle komma ”hånfulla människor” som skulle avfärda det Bibeln säger. Petrus skrev: ”I överensstämmelse med deras önskan undgår detta nämligen deras uppmärksamhet, att ... världen på den tiden [Noas tid] [drabbades] av förintelse då den översvämmades av vatten.” Bör detta undgå vår uppmärksamhet? Absolut inte! Petrus fortsatte: ”De himlar och den jord som nu finns [är] sparade åt eld och förvaras till den dag då de ogudaktiga människorna skall dömas och förintas.” (2 Petrus 3:3–7)

Än en gång skall Gud förgöra de onda, och än en gång skall det finnas de som överlever. Om vi följer Noas exempel, kan vi vara bland de rättfärdiga som kommer att bli räddade och få leva i en bättre värld.