Våra läsare frågar

Var översvämningen på Noas tid verkligen världsomfattande?

Den stora översvämningen på Noas tid inträffade för mer än 4 000 år sedan. Det finns alltså inga ögonvittnen kvar på jorden som kan berätta om den i dag. Men det finns en skriven redogörelse för den här katastrofen, och den uppger att vattnet täckte de högsta bergen på den tiden.

Den historiska skildringen lyder: ”Den stora översvämningen fortsatte att komma över jorden i fyrtio dagar. ... Och vattenmassorna tog överhanden på jorden så mycket att alla höga berg som var under hela himlen så småningom täcktes. Med upp till femton alnar [ca 6,5 meter] tog vattenmassorna överhanden över dem, och bergen täcktes.” (1 Moseboken 7:17–20)

Men är det inte bara en myt, eller åtminstone en överdrift, att hela jorden blev täckt av vatten? Inte alls. Till viss del är jorden fortfarande översvämmad. Omkring 71 procent av jordytan täcks av hav. I själva verket finns alltså vattnet från översvämningen fortfarande kvar. Och om glaciärer och polarisar smälte skulle havsnivån stiga så att städer som New York och Tokyo blev översvämmade.

Geologer som studerar landskapet i nordvästra USA menar att ända upp till 100 katastrofartade översvämningar inträffat där i forna tider. Under en sådan översvämning lär en 600 meter hög våg ha svept fram över området i 100 kilometer i timmen. Det rörde sig om 2 000 kubikkilometer vatten som vägde mer än två biljoner ton. Liknande upptäckter har fått andra vetenskapsmän att dra slutsatsen att en världsomfattande översvämning mycket väl kan ha inträffat.

Men för dem som tror att Bibeln är Guds ord är detta inte bara en tänkbar möjlighet. Det är ett faktum. Jesus sade till Gud: ”Ditt ord är sanning.” (Johannes 17:17) Aposteln Paulus skrev att det är Guds vilja att ”alla slags människor skall bli räddade och komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Timoteus 2:3, 4) Hur skulle Paulus kunna lära Jesu efterföljare sanningen om Gud och hans avsikter ifall Guds ord innehöll myter?

Jesus trodde på att översvämningen hade inträffat, och han trodde också på att den hade omfattat hela jorden. I den stora profetia han uttalade om sin närvaro och om slutet för den här världsordningen jämförde han det som skulle hända då med det som hände på Noas tid. (Matteus 24:37–39) Aposteln Petrus skrev om översvämningen på Noas tid: ”Genom dessa ting drabbades världen på den tiden av förintelse då den översvämmades av vatten.” (2 Petrus 3:6)

Om berättelsen om Noa och översvämningen bara var en myt skulle de varningar Petrus och Jesus gav människor som lever i de sista dagarna vara meningslösa. De skulle inte tjäna som en varning utan i stället förstöra människors andliga tankeförmåga och äventyra deras möjligheter att överleva en vedermöda större än den stora översvämningen på Noas tid. (2 Petrus 3:1–7)

När Gud talar om den barmhärtighet han alltid visar sitt folk säger han: ”Alldeles som jag har svurit att Noas vattenmassor inte mer skall gå fram över jorden, så har jag svurit att jag inte skall harmas på dig eller förebrå dig.” Precis som vi kan vara säkra på att den stora översvämningen täckte hela jorden kan vi också vara säkra på att Gud skall visa kärleksfull omtanke mot dem som förtröstar på honom. (Jesaja 54:9)