Från talade ord till heliga skrifter – skrivkonsten och de första kristna

TROENDE har i generationer ägnat mycket tid åt att läsa, studera och analysera några av de mest berömda skrifter som någonsin framställts – de som utgör Nya testamentet, som de kristna grekiska skrifterna vanligtvis kallas. De här skrifterna, liksom resten av Bibeln, har haft stort inflytande på vår värld. De har format människors syn på etik och moral, och de har utgjort en inspirationskälla för författare och konstnärer. Men framför allt har de hjälpt miljoner människor, kanske också dig, att få exakt kunskap om Gud och Jesus. (Johannes 17:3)

Evangelierna, och resten av de kristna grekiska skrifterna, skrevs inte omedelbart efter Jesu död. Matteus skrev av allt att döma sitt evangelium 7 eller 8 år efter Jesu död, och Johannes skrev sitt omkring 65 år senare. Hur kunde de skriva ner exakt vad Jesus hade sagt och gjort? De fick utan tvivel hjälp och vägledning av Guds heliga ande. (Johannes 14:16, 26) Men hur kunde Jesu läror vidarebefordras exakt och så småningom bli en del av de heliga skrifterna?

”Analfabeter”?

Under förra århundradet framförde en del den tanken att Jesu första lärjungar antagligen inte skrev ner det Jesus lärde och gjorde utan bara vidarebefordrade dessa uppgifter muntligen. En forskare säger: ”Det gick flera årtionden från det att Jesus verkade i sin offentliga tjänst till dess hans ord skrevs ner av evangelieskribenterna. Under den perioden spreds upplysningarna om Jesus muntligt.” En del forskare menar till och med att Jesu första lärjungar var ”analfabeter”. * De menar också att berättelserna om Jesu liv och tjänst som spreds muntligt i flera årtionden  utökades, anpassades eller förskönades. Så enligt de här forskarna är de långt ifrån en exakt beskrivning av verkligheten.

En annan teori som vissa forskare framför är att Jesu närmaste lärjungar, som var judar, troligen följde den rabbinska undervisningsmetoden – att lära sig saker och ting utantill genom att nöta in dem med hjälp av upprepning – en metod som bidrog till att de muntliga berättelserna kunde återges exakt. Förlitade sig lärjungarna enbart på vad som förmedlades muntligen? Eller kan berättelserna om Jesu liv och verksamhet ha bevarats skriftligt? Vi kan inte vara absolut säkra, men det är fullt möjligt att berättelserna bevarades skriftligt.

Skrivkunnigheten utbredd

Under det första århundradet var det vanligt att människor i Palestina kunde läsa och skriva. Alan Millard, som är professor i hebreiska och forntida semitiska språk, säger så här om det: ”Skrivkunnigheten var utbredd, och människor i alla samhällsklasser kunde skriva grekiska, arameiska och hebreiska.” Han tillägger: ”Det var i den miljön Jesus verkade.”

Professor Millard skriver angående påståendet att evangelierna ”kom till i ett samhälle av analfabeter”: ”Det är högst osannolikt, [eftersom] det överallt fanns människor som kunde skriva. ... Det fanns därför vanligtvis människor närvarande som kunde skriva ner det som de hörde, antingen för eget bruk eller till upplysning för andra.”

Det var tydligen lätt att få tag i vaxade plattor eller tavlor som man kunde använda om man ville skriva ner något. Ett exempel som visar det finns i första kapitlet i Lukas  evangelium. Sakarja hade tillfälligtvis förlorat talförmågan, och man frågade honom vad han ville att hans son skulle heta. I vers 63 sägs det: ”Han bad [antagligen med hjälp av gester] om en liten tavla och skrev: ’Johannes är hans namn.’” Ordet ”tavla” som används här kan enligt bibliska uppslagsverk ha avsett en skrivtavla som var gjord av trä och troligen var överdragen med vax. Någon kan ha haft med sig en sådan och gett Sakarja den så att han genast kunde skriva på den.

Ett annat exempel visar att man på den här tiden kände till skrivtavlor och hur man använde dem. I Apostlagärningarna läser vi att Petrus talade till en folkskara på tempelområdet och uppmanade dem: ”Ändra ... sinne ... för att få era synder utplånade.” (Apostlagärningarna 3:11, 19) Uttrycket ”få ... utplånade” kommer av ett grekiskt verb som betyder ”torka bort, stryka bort”. I ett uppslagsverk heter det: ”Här och kanske också på andra ställen innehåller verbet högst sannolikt tanken på att släta ut ytan på en skrivtavla av vax för att åter kunna använda den.” (The New International Dictionary of New Testament Theology)

Evangelieskildringarna visar också att det fanns människor bland Jesu efterföljare och åhörare som med all sannolikhet måste kunna skriva för att klara sitt dagliga arbete. Som exempel kan nämnas tullindrivarna Matteus och Sackeus (Matteus 9:9; Lukas 19:2), en synagogföreståndare (Markus 5:22), en officer (Matteus 8:5), Johanna, som var hustru till en hög ämbetsman i Herodes Antipas tjänst (Lukas 8:3), och även skriftlärda, fariséer, sadducéer och medlemmar av Sanhedrin. (Matteus 21:23, 45; 22:23; 26:59) Säkert var det många – om inte alla – av Jesu apostlar och lärjungar som kunde skriva.

De studerade, undervisade och skrev

För att kunna vara lärare behövde Kristi lärjungar veta inte bara vad Jesus sade och gjorde utan också hur lagen och profetiorna i de hebreiska skrifterna var tillämpliga på Messias (Kristus). (Apostlagärningarna 18:5) Lukas berättar om en intressant händelse då Jesus mötte ett par av sina lärjungar kort efter sin uppståndelse. Vad gjorde Jesus då? ”Med början från Mose och alla profeterna uttydde han för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.” Strax därefter sade Jesus till lärjungarna: ”’Dessa är mina ord, som jag talade till er medan jag ännu var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses lag och hos profeterna och i Psalmerna måste uppfyllas.’ Sedan öppnade han helt deras sinnen till att fatta Skrifternas innebörd.” (Lukas 24:27, 44, 45) Senare drog lärjungarna ”sig till minnes” den insikt i Skrifterna som Jesus hade gett dem. (Johannes 12:16)

De här skildringarna vittnar om att apostlarna och lärjungarna måste ha undersökt och studerat Skrifterna ingående så att de helt och fullt kunde förstå innebörden i det som de såg och hörde med avseende  på sin Herre, Jesus Kristus. (Lukas 1:1–4; Apostlagärningarna 17:11) Harry Y. Gamble, professor i teologi vid University of Virginia, skriver så här om detta: ”Det kan knappast betvivlas att det redan under den första kristna tiden fanns kristna, troligen grupper av kristna, som ägnade sig åt ingående studium och tolkning av de judiska heliga skrifterna och som med utgångspunkt i dessa skrifter fann stöd för de kristna lärorna så att dessa texter kunde användas i det kristna predikandet.”

Allt detta visar att Jesu första lärjungar ägnade sig mycket åt att studera, läsa och skriva i stället för att enbart förlita sig på muntlig förmedling av budskapet. De forskade i Skrifterna, och de var lärare och skribenter. Men framför allt var de andliga män som förlitade sig på att den heliga anden vägledde dem. Jesus försäkrade dem om att ”sanningens ande” skulle påminna dem om allt som han hade sagt till dem. (Johannes 14:17, 26) Guds heliga ande hjälpte dem att både komma ihåg och skriva ner det som Jesus sade och gjorde, till och med långa citat, som till exempel bergspredikan. (Matteus, kapitlen 5–7) Anden vägledde också evangelieskribenterna när de skrev ner vad Jesus kände vid vissa tillfällen och vad han sade i bön. (Matteus 4:2; 9:36; Johannes 17:1–26)

Så även om evangelieskribenterna med all säkerhet hämtade sitt material från både muntliga och skrivna källor, kom det de skrev ner från en långt pålitligare och helt överlägsen källa – Jehova Gud. Vi kan därför vara absolut säkra på att ”hela Skriften är inspirerad av Gud” och att den kan ge oss den undervisning och vägledning vi behöver för att göra Guds vilja. (2 Timoteus 3:16)

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 14]

Det fanns människor bland Jesu efterföljare som med all sannolikhet måste kunna skriva för att klara sitt dagliga arbete

[Infälld text på sidan 15]

Guds heliga ande hjälpte Jesu första lärjungar att komma ihåg och skriva ner det som Jesus sade och gjorde

[Ruta/​Bild på sidan 15]

 Var apostlarna analfabeter?

När styresmännen och de äldste i Jerusalem ”såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda och helt vanliga människor, förundrade de sig”. (Apostlagärningarna 4:13) Men var apostlarna verkligen analfabeter? En bibelöversättning säger så här: ”De här uttrycken skall förmodligen inte tas bokstavligt som om Petrus [och Johannes] var outbildade och inte kunde skriva eller läsa. De vill bara visa att det var stor skillnad när det gällde social ställning mellan apostlarna och dem som dömde apostlarna.” (The New Interpreter’s Bible)

[Bild på sidan 13]

”Han bad om en liten tavla och skrev: ’Johannes är hans namn.’”

[Bild på sidan 13]

En vaxad tavla med skrivredskap från första eller andra århundradet v.t.

[Bildkälla]

© British Museum/​Art Resource, NY