Våra läsare frågar

Varför använda Guds namn om uttalet är osäkert?

Det finns ingen i dag som vet exakt hur Guds namn uttalades på gammalhebreiska. Men det är anmärkningsvärt att Guds egennamn förekommer omkring 7 000 gånger i bibeltexten. När Jesus var på jorden gjorde han Guds namn uppenbart, och han lärde sina lärjungar att be om att det namnet skulle helgas. (Matteus 6:9; Johannes 17:6) Det är därför mycket viktigt för de kristna att använda Guds namn. Varför är man då osäker på det ursprungliga uttalet i dag? Det finns i huvudsak två orsaker.

För det första uppstod det för omkring två tusen år sedan en vidskeplig föreställning bland judarna om att det var fel att uttala Guds namn. När en läsare kom till namnet i bibeltexten sade han ”Herren” i stället. Till sist glömde man bort hur Guds namn skulle uttalas, eftersom det inte hade använts under många hundra år.

För det andra skrevs gammalhebreiska utan vokaler, ungefär på samma sätt som vi i svenskan använder förkortningar. När texten lästes tillfogade läsaren vokalljuden ur minnet. Med tiden uppfanns ett system för att förhindra att uttalet av hebreiska ord helt skulle glömmas bort. Varje ord i den hebreiska bibeln försågs med vokaltecken. Men Guds namn fick antingen vokaltecknen för ”Herren”, för att påminna läsaren om att använda ersättningsordet, eller också inga vokaltecken alls.

Det som sedan fanns kvar var de fyra konsonanter som kallas tetragrammet. I en ordbok definieras dessa som ”de fyra bokstäver som vanligtvis transkriberas JHWH eller JHVH och utgör ett egennamn för Gud i Bibeln”. Det är inte svårt att se hur JHVH med vokaltecken och vokalljud tillfogade kan bli ”Jehova”, den form som har varit mest känd och använd på svenska.

Men några kännare föredrar uttalet ”Jahve”. Är det närmare det ursprungliga uttalet? Det kan ingen med säkerhet säga. Andra kännare har faktiskt anfört skäl mot att använda det uttalet. När bibliska namn uttalas på nutida språk låter de förmodligen inte som de gjorde på ursprunglig hebreiska, och det är knappast någon som invänder mot det. Det beror på att de här namnen har blivit en del av vårt språk, och det är lätt att känna igen dem. Så är det också med namnet Jehova.

I Bibeln sägs det att Gud under det första århundradet tog ut ”ett folk för sitt namn”. De första kristna gjorde det namnet känt för andra och uppmanade dem att anropa det. (Apostlagärningarna 2:21; 15:14; Romarna 10:13–15) Det är tydligt att det är viktigt för Gud att vi, oavsett vilket språk vi talar, använder hans namn, förstår dess innebörd och lever i enlighet med vad det står för.

[Infälld text på sidan 31]

Det är anmärkningsvärt att Guds egennamn förekommer omkring 7 000 gånger i bibeltexten