Visste du?

Varför blev Judas erbjuden 30 silvermynt för att förråda Jesus?

När Judas Iskariot sammanträffade med de främsta prästerna för att få reda på hur mycket de ville ge honom för att förråda Jesus, erbjöd de honom ”trettio silvermynt”. (Matteus 26:14, 15) Det verkar som om det här beloppet visar vilket förakt de kände för Jesus och hur lågt de värderade honom.

Mynten i fråga kan ha varit silversiklar, den grundläggande myntenheten bland judarna. Vad kunde man köpa för 30 siklar? Enligt den mosaiska lagen var det priset för en slav. För 30 siklar kunde man också köpa ett jordstycke. (2 Moseboken 21:32; Matteus 27:6, 7)

När profeten Sakarja bad de trolösa israeliterna om att få sin lön för sitt arbete som herde för Guds folk, vägde de upp åt honom ”trettio silverstycken”. Det här var ett sätt att avsiktligt förnedra Guds profet. Det visade att de inte värderade honom högre än en slav. Jehova sade därför till Sakarja: ”Kasta det in i skattkammaren – det majestätiska värde som jag har blivit värderad till av dem.” (Sakarja 11:12, 13) Sakarja lydde den här befallningen, och det påminner oss om vad Judas skulle komma att göra med den summa som han fick för att förråda den som Jehova hade utsett till att vara Israels herde. (Matteus 27:5)

Vad var det ”skilsmässointyg” som omnämns i Bibeln?

I den mosaiska lagen hette det: ”Om en man tar sig en kvinna och gör henne till sin hustru, men hon inte finner ynnest för hans ögon, därför att han har funnit något anstötligt hos henne, då skall han skriva ett skilsmässointyg åt henne och sätta det i hennes hand och skicka bort henne från sitt hus.” (5 Moseboken 24:1) Vad var syftet med detta dokument? Det sägs inget i Bibeln om vad som stod i ett sådant intyg, men utan tvivel tjänade det till att tillvarata den förskjutna kvinnans rättigheter och intressen.

Under åren 1951 och 1952 fann man ett antal forntida föremål i grottor på norra sidan av Wadi Murabbaat, en uttorkad flodbädd i Judeens öken. Bland de många handskrifter man hittade fanns det ett skilsmässointyg på arameiska som dateras till år 71 eller 72 v.t. Där berättas vad som hände på den första dagen i månaden marcheshvan i det sjätte året av judarnas revolt mot Rom. Josef, son till Naqsan, som bodde i Masada, skilde sig från Mirjam, dotter till Jonatan från Hanablata. Hon var sedan fri att gifta om sig med vilken judisk man hon ville. Josef återlämnade Mirjams hemgift och skulle ersätta henne fyrdubbelt för eventuella skador på hennes ägodelar. Intyget undertecknades av Josef samt av tre vittnen – Elieser, son till Malka, Josef, son till Malka och Eleasar, son till Hanana.

[Bild på sidan 25]

Grottor vid Wadi Murabbaat

[Bild på sidan 25]

Skilsmässointyg daterat till år 71 eller 72 v.t.

[Bildkälla på sidan 25]

Grottor: Todd Bolen/Bible Places.com; intyg: Clara Amit, genom tillmötesgående från Israel Antiquities Authority