Efterlikna deras tro

Hon ”drog slutsatser i sitt hjärta”

MARIA försökte ändra sin obekväma ställning där hon satt på åsnan. Hon hade ridit i timmar. Josef gick lugnt framför dem och ledde djuret på väg till det avlägset belägna Betlehem. Återigen kände Maria hur barnet i henne rörde sig.

Av Bibelns berättelse framgår det att Maria var höggravid. (Lukas 2:5, 6) När paret passerade det ena fältet efter det andra kanske några av jordbrukarna tittade upp från sitt arbete med att plöja eller att så och undrade varför en kvinna i det tillståndet var ute på en resa. Vad hade fört Maria så långt från sitt hem i Nasaret?

Alltsammans hade börjat flera månader tidigare när denna unga judiska kvinna fick ett unikt uppdrag i mänsklighetens historia. Hon skulle föda det barn som skulle bli Messias, Guds Son! (Lukas 1:35) När tiden närmade sig för henne att föda uppstod behovet av att företa denna resa. Detta kom att ställa Maria inför ett antal trosprov. Låt oss se vad det var som hjälpte henne att bevara sig andligt stark.

Resan till Betlehem

Josef och Maria var inte de enda som var på väg. Kejsar Augustus hade nyligen utfärdat en förordning om att en inskrivning skulle ske i landet, och människor måste färdas till sin hemstad för att göra detta. Hur reagerade Josef? Berättelsen lyder: ”Naturligtvis gick också Josef upp från Galileen, från staden Nasaret, till Judeen, till Davids stad, som kallas Betlehem, eftersom han tillhörde Davids hus och släkt.” (Lukas 2:1–4)

Det var ingen tillfällighet att kejsaren utfärdade sin förordning nu. Enligt en profetia som hade nedtecknats omkring 700 år tidigare skulle Messias födas i Betlehem. Nu var det så att det fanns en liten stad som hette Betlehem endast omkring en mil från Nasaret. Men profetian sade uttryckligen att Messias skulle födas i ”Betlehem Efrata”. (Mika 5:2) På nutida vägar är det omkring 15 mil i kuperad terräng som skiljer Nasaret från den lilla byn i söder. Det var det Betlehem som Josef var kallad till, eftersom det var hemstad för kung Davids släkt, den släkt som både Josef och hans nyblivna hustru tillhörde.

Skulle Maria samarbeta med Josef i hans beslut att göra detta? Resan skulle ju bli svår för henne. Det var antagligen tidigt på hösten, och det skulle kunna komma lätta regn nu när den torra årstiden närmade sig sitt slut. Och uttrycket ”gick ... upp från Galileen” är passande, eftersom Betlehem låg så högt som 760 meter över havet, en rätt brant stigning och en mödosam avslutning på en flera dagar lång resa. Det skulle kanske ta längre tid än vanligt, eftersom Marias tillstånd kunde kräva att de stannade för att vila vid flera tillfällen. I en sådan här situation skulle en ung kvinna kanske vilja vara nära  sitt hem – nära släkt och vänner som kunde hjälpa henne när värkarna började. Hon behövde utan tvivel mod för att företa den här resan.

Men Lukas skriver att Josef gick ”för att bli inskriven tillsammans med Maria”. Han påpekar också att Josef hade fått Maria ”till hustru såsom det var utlovat”. (Lukas 2:4, 5) Maria var nu Josefs hustru, och detta hade stor inverkan på hennes beslut. Hon betraktade nu honom som familjens huvud och accepterade sin gudagivna roll som hans medhjälpare genom att stödja hans beslut. * Hon var lydig i den här situationen, som skulle ha kunnat pröva hennes tro.

Vad annat kan ha fått Maria att lyda? Kände hon till profetian om att Messias skulle födas i Betlehem? Bibeln säger inget om det. Men det är möjligt att hon gjorde det, eftersom detta av allt att döma var allmänt känt bland religiösa ledare och även bland folk i allmänhet. (Matteus 2:1–7; Johannes 7:40–42) Maria hade kunskap i Skrifterna. (Lukas 1:46–55) Oavsett om Maria beslöt sig för att resa i lydnad för sin man, ett påbud från myndigheterna eller Jehovas egen profetia – eller på grund av flera av dessa orsaker – så var hon ett enastående exempel. Jehova sätter stort värde på både män och kvinnor som visar en ödmjuk och lydig inställning. I vår tid, då lydnad inte uppskattas särskilt mycket, är Marias exempel till uppmuntran för trogna människor överallt.

Kristi födelse

Maria måste ha dragit en suck av lättnad när hon fick syn på Betlehem. När Maria och Josef tog sig uppför sluttningarna och passerade förbi olivlundar – oliver var bland det sista som skördades – kan de mycket väl ha tänkt på den här lilla byns historia. Den var för obetydlig för att räknas bland Judas städer, precis som profeten Mika hade sagt, men det var här som Boas och Noomi, och längre fram David, hade fötts för över tusen år sedan.

Maria och Josef upptäckte att det var fullt av folk i byn. Andra hade kommit för att inskrivas före dem, och därför fanns det inte plats för dem i övernattningsrummet. * De hade inget annat val än att övernatta i ett stall. Vi kan bara föreställa oss hur bekymrad Josef måste ha känt sig när han såg hur hans hustru plötsligt kände en smärta som hon aldrig tidigare hade upplevt och som bara blev värre. I detta stall, av alla platser, började hennes värkar.

Kvinnor överallt kan känna empati för Maria. Omkring 4 000 år tidigare hade Jehova förutsagt att kvinnor på grund av nedärvd synd skulle ha smärtor när de födde barn. (1 Moseboken 3:16) Det finns inget som tyder på att Maria var ett undantag. Lukas ger inga detaljer om detta utan säger bara: ”Hon födde sin son, den förstfödde.” (Lukas 2:7) Ja, hennes ”förstfödde” hade kommit. Det  var det första av Marias alla barn, och hon fick åtminstone sju. (Markus 6:3) Men denne son skulle alltid stå fram som något särskilt. Han var inte bara hennes förstfödde, utan han var också Jehovas egen enfödde Son, den ”förstfödde av all skapelse”. (Kolosserna 1:15)

Nu tillägger Lukas en välkänd detalj: ”Hon lindade honom och lade honom i en krubba.” (Lukas 2:7) Julspel, målningar och bilder runt om i världen romantiserar den här scenen. Men tänk på verkligheten. En krubba är en matho för kreatur. Familjen bodde alltså i ett stall, knappast en plats som nu är känd för bra luft eller god hygien, och det var det inte heller på den tiden. Ja, vilka föräldrar skulle välja en sådan plats för sitt barns födelse om det fanns något annat att välja på? De flesta föräldrar önskar det bästa för sina barn. Hur mycket mer skulle då inte Maria och Josef önska sörja för det allra bästa åt Guds Son!

Men de lät inte sina begränsningar göra dem bittra. De gjorde bara det bästa möjliga i sin situation. Lägg till exempel märke till att Maria själv tog hand om barnet och lindade honom ordentligt i tygbindlar. Hon lade honom sedan försiktigt i krubban för att sova och såg till att han hade det varmt och skönt. Maria tänkte inte låta bekymmer över sin nuvarande situation hindra henne från att ge barnet det bästa hon kunde. Både hon och Josef visste också att det viktigaste de kunde göra för detta barn var att sörja för honom andligen. (5 Moseboken 6:6–8) Nu gör förståndiga föräldrar liknande prioriteringar när de uppfostrar sina barn i den här andligt utarmade världen.

Ett uppmuntrande besök

Plötsligt stördes den fridfulla scenen av att herdar kom inrusande i stallet, ivriga att få se familjen och i synnerhet barnet. De sprudlade av entusiasm, och deras ansikten strålade av glädje. De hade skyndat sig in från sluttningarna där de bodde med sina hjordar. * De berättade för de förvånade föräldrarna om den fantastiska upplevelse de nyss hade haft. Under natten hade plötsligt en ängel visat sig för dem, och Jehovas härlighet hade omstrålat dem, och ängeln hade berättat för dem att Kristus, Messias, nyss hade fötts i Betlehem. De skulle finna barnet lindat och liggande i en krubba. Därefter hände något ännu mer spektakulärt, en mäktig änglakör sjöng om Jehovas härlighet.

Inte underligt att dessa ödmjuka män kom inrusande i Betlehem! De måste ha blivit hänförda över att få se ett nyfött barn ligga där, precis som ängeln hade beskrivit. De behöll inte dessa goda nyheter för sig själva. ”De [gjorde] det ord känt som hade talats till dem. ... Och alla som hörde det förundrade sig över de ting som omtalades för dem av herdarna.” (Lukas 2:17, 18) De religiösa ledarna på den tiden såg av allt att döma ner på herdar. Men det är uppenbart att Jehova satte värde på dessa ödmjuka, trogna män. Hur påverkade då det här besöket Maria?

Maria var säkert utmattad efter förlossningen, men hon lyssnade uppmärksamt på varje ord. Och hon gjorde mer än så: ”Maria bevarade alla dessa uttalanden och drog slutsatser i sitt hjärta.” (Lukas 2:19) Den här unga kvinnan var verkligen en person som tänkte djupt. Hon visste att detta änglabudskap var mycket viktigt. Hennes Gud, Jehova, ville att hon skulle känna till och inse vem hennes son var och vad detta innebar. Därför gjorde hon mer än att bara lyssna. Hon bevarade orden i sitt hjärta, så att hon skulle kunna begrunda dem om och om igen under kommande månader och år. Här har vi en förklaring till den tro som Maria visade under hela sitt liv.

 Kommer du att följa Marias exempel? Jehova har fyllt sidorna i sitt ord, Bibeln, med viktiga sanningar. Men vi har ingen större nytta av dessa sanningar om vi inte först ägnar uppmärksamhet åt dem. Det gör vi genom att läsa Bibeln regelbundet – inte bara som ett litterärt verk, utan som Guds inspirerade ord. (2 Timoteus 3:16) Sedan måste vi i likhet med Maria bevara dessa andliga sanningar i vårt hjärta och fördjupa vår förståelse av dem. Om vi mediterar över det vi läser i Bibeln och begrundar hur vi bättre skall kunna tillämpa Jehovas råd, då kommer vi att ge vår tro den näring den behöver för att växa.

Fler uttalanden att bevara

På barnets åttonde dag lät Maria och Josef omskära honom så som den mosaiska lagen föreskrev, och de gav honom namnet Jesus enligt anvisningarna. (Lukas 1:31) Sedan, på den 40:e dagen, tog de honom från Betlehem till templet i Jerusalem några kilometer därifrån och frambar de två turturduvor eller de två duvor som det enligt lagen var tillåtet för fattiga människor att frambära som reningsoffer. Om de skämdes över att inte kunna offra den bagge och den turturduva som andra föräldrar hade råd med, så sköt de undan sådana känslor. Men de fick stor uppmuntran medan de var där. (Lukas 2:21–24)

En äldre man som hette Simeon kom fram till dem och gav Maria ännu fler uttalanden att bevara i sitt hjärta. Han hade blivit lovad att få se Messias innan han dog, och Jehovas heliga ande lät honom förstå att det lilla barnet, Jesus, var den förutsagde Räddaren. Simeon talade också om för Maria att hon en dag skulle få utstå smärta. Han sade att hon skulle känna det som om ett långt svärd skulle tränga igenom henne. (Lukas 2:25–35) Den här förutsägelsen kan också ha hjälpt Maria när den här svåra tiden kom mer än 30 år senare. Efter Simeon fick en profetissa som hette Hanna se det lilla barnet och började tala om det med alla som hoppades på Jerusalems befrielse. (Lukas 2:36–38)

Det var verkligen ett bra beslut Josef och Maria hade fattat när de hade fört barnet till Jehovas tempel i Jerusalem! Det här blev början på deras sons livslånga vana att troget komma till Jehovas tempel. Där i templet gav Josef och Maria det bästa de kunde under sina omständigheter, och de fick höra uppmuntrande ord och anvisningar. Maria lämnade helt visst templet den dagen starkare i tron, och hennes hjärta var fullt av viktiga sanningar som hon kunde meditera över och tala med andra om.

Det är underbart att se föräldrar i vår tid följa det exemplet. Bland Jehovas vittnen tar föräldrar troget med sig sina barn till kristna möten. Sådana föräldrar bidrar med det de kan och uppmuntrar sina medtroende. Och när de går ifrån dessa möten känner de sig starkare och gladare och fyllda av goda ting att tala med andra om. Du är hjärtligt välkommen att komma tillsammans med dem. Om du gör det kommer du att upptäcka att din tro i likhet med Marias kommer att bli allt starkare.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 25]

Simeon hade glädjen att få se den förutsagde Räddaren