Visste du?

Varför började judarna sitt sabbatsfirande på kvällen?

När Jehova gav sitt folk lagen som gällde försoningsdagen sade han: ”Ni får inte utföra något som helst arbete på den dagen. ... Det är en sabbat med fullständig vila för er. ... Från kväll till kväll skall ni fira er sabbat.” (3 Moseboken 23:28, 32) Den här befallningen speglade judarnas sätt att räkna ett dygn – från kvällen efter solnedgången till nästa kväll vid solnedgången. Judarna räknade alltså ett dygn från kväll till kväll.

Det här sättet att räkna dagarna följde Guds eget mönster. Det sägs om den första bildliga skapelsedagen: ”Det blev kväll, och det blev morgon, den första dagen.” De följande ”dagarna” räknades på samma sätt, med början på ”kvällen”. (1 Moseboken 1:5, 8, 13, 19, 23, 31)

Judarna var inte ensamma om att räkna dygnet på det sättet. Det gjorde även athenare, numider och fenicier. Babylonierna däremot räknade en ny dag med början från soluppgången, medan egyptier och romare räknade ett dygn från midnatt till midnatt, precis som vi gör nu för tiden. Men även i vår tid inleder och avslutar judarna sitt sabbatsfirande vid solnedgången.

Vad var en ”sabbatsresa”?

När lärjungarna hade sett Jesus stiga upp till himlen från Olivberget, återvände de till Jerusalem, som låg ”en sabbatsresa därifrån”. (Apostlagärningarna 1:12) En resenär kunde kanske gå 3 mil eller mer på en dag, men Olivberget ligger nära Jerusalem. Så vad betydde ”en sabbatsresa”?

Sabbaten var en dag då israeliterna skulle vila från vardagens sysslor. De skulle inte ens tända upp eld i sitt hem den dagen. (2 Moseboken 20:10; 35:2, 3) ”Var och en skall stanna på sin plats”, befallde Jehova. ”Ingen får gå bort från sitt ställe på den sjunde dagen.” (2 Moseboken 16:29) Den här lagen gav israeliterna möjlighet att vila från sina vanliga göromål och i stället tänka på de andliga sidorna av livet.

Men formalistiska rabbiner var inte nöjda med principerna i Jehovas lag. Helt godtyckligt fastställde de en exakt sträcka som en person hade lov att gå på sabbaten, till exempel för att kunna gå till synagogan. Angående detta säger ett bibliskt uppslagsverk: ”Till följd av de rigorösa lagarna om sabbaten . . . bestämdes det att en israelit inte fick gå längre än en viss sträcka på sabbaten, en så kallad sabbatsresa.” (Cyclopedia of Biblical, Theological, and Ecclesiastical Literature) Sträckan bestämdes till 2 000 alnar, ungefär 900 till 1 000 meter.

[Bild på sidan 11]

Jerusalem sett från Olivberget