Verklig frihet för mayaindianerna

DE FLESTA har väl hört talas om mayaindianerna. Varje år reser tusentals turister till Yucatán, en halvö i Mexiko, för att beundra de imponerande pyramiderna, till exempel de i Chichén Itzá och Cobá. Mayaindianerna utmärkte sig inte bara när det gällde sinnrik ingenjörskonst, utan också i skrivkonst, matematik och astronomi. De utvecklade ett avancerat system med hieroglyfer, begreppet noll och en kalender på 365 dagar med korrigeringar liknande skottåret.

När det gäller religion får vi emellertid en helt annan bild. Mayaindianerna tillbad många gudar, bland annat gudar för solen, månen, regnet och majsen. Deras präster studerade stjärnorna ingående. I deras gudsdyrkan ingick bruket av rökelse och bilder, självstympning, rituell ristning så att blodet rann och människooffer. Man offrade fångar och slavar och framför allt barn.

Spanjorernas ankomst

Det var den här civilisationen som spanjorerna mötte när de kom i början av 1500-talet. Conquistadorerna, som de spanska äventyrarna kallades, hade ett tvåfaldigt syfte, att erövra nytt land och rikedomar och att omvända mayaindianerna till katolicismen och befria dem från deras barbariska, hedniska sedvänjor. Medförde den spanska erövringen verklig frihet för mayaindianerna, i religiöst avseende eller på annat sätt?

Spanjorerna, inbegripet det katolska prästerskapet, lade beslag på den mark som mayaindianerna sedan urminnes tider hade använt för sitt traditionella svedjebruk. Detta ledde till stora svårigheter och fientligheter. Spanjorerna tog också kontrollen över cenoterna, de djupa slukhål som i huvudsak var den enda vattentillgången på Yucatánhalvön. Det blev ytterligare svårigheter när kyrkan införde en årlig huvudskatt för mayaindianerna – 12 1/2 reales * för varje man och 9 reales för varje kvinna – förutom den redan betungande statsskatten. De spanska  jordägarna utnyttjade situationen genom att först betala kyrkoskatten för mayaindianerna och sedan tvinga dem att arbeta tills skulden var betald, vilket praktiskt taget gjorde dem till slavar.

Prästerna tog också betalt för religiösa tjänster, till exempel dop, vigslar och begravningar. Genom erövringen av landet, huvudskatten och avgifterna skodde kyrkan sig på mayaindianernas bekostnad. De ansågs vara vidskepliga och okunniga. Därför ansåg prästerna och andra med myndighet att de var i sin fulla rätt att piska mayaindianerna för att tvinga dem att lyda och befria dem från vidskepelse.

”Kastkriget”

Mayaindianerna hämnades först genom att inte betala kyrkoskatt, inte låta sina barn gå till kyrkans skolor, undvika katekesundervisningen och vägra att arbeta på plantagerna. Men det ledde bara till att de behandlades ännu sämre. Efter omkring 300 år av spanskt herravälde nådde situationen ett kritiskt skede år 1847. Mayaindianerna gjorde uppror mot de ”vita” i det som kallades ”kastkriget”.

Som samlingspunkt använde rebelledarna en religiös symbol som kallades Det talande korset. Det var ett kors genom vilket en buktalare uppmanade mayaindianerna att kämpa ända in i döden. Kriget blev en katastrof för mayaindianerna. När det officiellt slutade år 1853 hade omkring 40 procent av mayaindianerna på Yucatánhalvön dödats. Men under 55 år blossade striderna vid olika tillfällen upp. Till slut kunde mayaindianerna frigöra sig från spanjorernas ok, och en jordreform genomfördes. Men hur var det då med den religiösa friheten?

Inte någon verklig frihet

Varken de spanska erövrarnas införande av katolicismen eller ”kastkriget” förde med sig verklig frihet för mayaindianerna. Nu återstår det ett slags blandreligion i vilken både de sedvänjor som fanns före spanjorerna och katolska traditioner ingår.

I boken The Mayas—3000 Years of Civilization heter det om våra dagars mayaindianer: ”Mayaindianerna vördar sina gamla naturgudar och sina förfäder på fälten, i grottor och på berg, ... samtidigt som de dyrkar helgon i kyrkan.” Därför likställs guden Quetzalcoatl (Kukulcán) med Jesus och mångudinnan med jungfru Maria. Dessutom ersattes dyrkan av det heliga kapokträdet med vördnad för korset, som människor fortfarande vattnar som om det var ett levande träd. Korsen har inte någon bild på Jesus, utan är dekorerade med blommor från kapokträdet.

Verklig frihet till slut

På senare år har Jehovas vittnen i Mexiko satt i gång en omfattande kampanj för att undervisa mayaindianer i Bibeln. Biblisk litteratur, som den här tidskriften, finns nu på deras modersmål för att hjälpa dem att förstå vad som är Guds avsikt med mänskligheten. Vad har detta lett till? När den här artikeln skrevs var det omkring 6 600 förkunnare av de goda nyheterna som talade maya, och de var förbundna med 241 församlingar av Jehovas vittnen i området. Har det varit lätt för mayaindianer att göra sig fria från sina traditionella trosuppfattningar för att ta emot Bibelns sanning?

För många uppriktiga mayaindianer har det varit en kamp. Marcelino och hans hustru, Margarita, var aktiva katoliker. Varje år vördade de korset genom att bära det från kyrkan till sitt hem, där de frambar djuroffer och sedan åt av det offrade tillsammans med  släktingar och vänner. När de sedan fick besök av Jehovas vittnen som började studera Bibeln med dem, insåg de att det de fick lära sig var sanningen. De säger: ”Men vi trodde att vi skulle bli angripna av andarna om vi övergav våra tidigare trosuppfattningar.” De fortsatte dock att studera Bibeln. ”Undan för undan nådde Bibelns sanning våra hjärtan”, säger Marcelino. ”Det gav oss mod att tala med våra släktingar och vänner om det som vi hade lärt oss från Bibeln. Vi är nu glada över att vara fria från de vidskepliga trosuppfattningar som vi varit förslavade under. Vi är bara ledsna över att vi inte började tidigare. Därför vill vi nu göra allt vi kan för att berätta för andra om de underbara sanningarna i Bibeln.”

Alfonso, som är 73 år, var en hängiven katolik. I sin hemstad brukade han organisera religiösa högtider i vilka det ingick mässor och dans samt mat och dryck för alla de närvarande. Det förekom också tjurfäktningar. ”Det var vanligt att dessa högtider slutade med fylleri och slagsmål”, säger han. ”Även om jag tyckte om högtiderna kände jag att det var något som fattades i min religion.” När Jehovas vittnen predikade för Alfonso tackade han ja till ett bibelstudium. Trots dålig hälsa började han vara med vid möten på Rikets sal. Nu har han övergett alla sina tidigare religiösa sedvänjor och tar varje tillfälle i akt att tala med dem som kommer hem till honom om sin nyvunna tro.

Detta är bara några av alla exempel på uppriktiga mayaindianer som har fått uppleva verklig religiös frihet. Ja, det finns fortfarande avkomlingar till dem som byggde de imponerande pyramiderna i Yucatán. De talar fortfarande samma språk. Många lever på ungefär samma sätt som sina förfäder. De bor i hus som är gjorda av flätverk bestruket med lera och som har halmtak. De odlar sin majs och sin bomull genom att använda samma svedjebruk. Men nu har sanningen i Guds ord befriat många av mayaindianerna från slaveriet under religiösa lögner och vidskepelse. De inser till fullo sanningen i Jesu kraftfulla ord: ”Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” (Johannes 8:32)

[Fotnot]

[Karta på sidan 13]

(För formaterad text, se publikationen)

Den forntida mayakulturens utbredning

Mexikanska golfen

MEXIKO

Yucatánhalvön

Chichén Itzá

Cobá

BELIZE

GUATEMALA

HONDURAS

EL SALVADOR

[Bild på sidan 13]

Mayaruiner, Chichén Itzá

[Bild på sidan 15]

Marcelino och hans hustru, Margarita, förkunnar de goda nyheterna i Yucatán