Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Visste du?

Visste du?

Visste du?

Vad kan ha ingått i Jesu arbete som snickare?

Jesu adoptivfar var snickare, och Jesus lärde sig samma yrke. När han började sin förkunnartjänst var han ”omkring trettio år”, och då betraktades han som snickare, inte bara som ”snickarens son”. (Lukas 3:23; Matteus 13:55; Markus 6:3)

I Jesu hemstad var det förmodligen efterfrågan på jordbruksredskap som plogar och ok, och de var till största delen tillverkade av trä. Andra saker som snickare tillverkade ofta var möbler, som bord, stolar, pallar och kistor, och föremål som dörrar, fönster, reglar och takbjälkar. En snickare kunde även utföra byggnadsarbeten.

I en illustration nämnde Johannes döparen en yxa, ett redskap som Jesus och andra snickare förmodligen använde när de fällde träd. Sedan tillverkade de bjälkar på plats eller transporterade timmerstockarna till sina verkstäder. Den här delen av arbetet krävde utan tvivel avsevärd fysisk styrka. (Matteus 3:10) Jesaja räknar upp andra verktyg som snickare använde på hans tid: ”Hantverkaren som arbetar i trä sträcker ut mätsnöret; han märker ut det med rödkrita; han arbetar på det med stämjärn; och med passaren märker han ut det.” (Jesaja 44:13) Arkeologiska fynd har bekräftat att man använde sågar av metall, stenhammare och bronsspikar på Bibelns tid. (2 Moseboken 21:6; Jesaja 10:15; Jeremia 10:4) Jesus använde förmodligen sådana verktyg i sitt arbete.

Vilka var ”bankirerna” som Jesus nämnde i en av sina liknelser, och hur arbetade de?

Jesus talade om en herre som tillrättavisade en lat slav med orden: ”Du ... [borde] ha lämnat mina silverpengar i förvar hos bankirerna, och vid min ankomst hade jag fått igen vad som är mitt med ränta.” (Matteus 25:27)

På Jesu tid fanns inte de stora banker som finns i dag. Däremot fanns det sedan lång tid penningutlånare som betalade ränta på pengar som lämnades i förvar hos dem och lånade ut pengar mot ännu högre ränta. Enligt The Anchor Bible Dictionary var det vanligt att man lånade ut pengar mot ränta i Grekland på 300-talet f.v.t. Och krediter som gavs i romarriket under den romerska freden hade en årlig ränta på mellan 4 och 6 procent.

Den mosaiska lagen förbjöd att man lånade ut pengar mot ränta till behövande israeliter. (2 Moseboken 22:25) Den här regeln verkar främst ha gällt lån till fattiga. Men som det framgår av Jesu liknelse var det vanligt att man fick ränta på pengar som man satte in hos penningutlånarna, eller ”bankirerna”. Så även i det här fallet använde Jesus något som var välbekant för hans åhörare.