Visste du?

Varför använde Jesus uttrycket ”Abba, Fader” när han bad till Jehova?

Det arameiska ordet ʼabbạʼ kan betyda antingen ”fadern” eller ”o Fader!” Det förekommer tre gånger i Bibeln, och varje gång används det i en bön och syftar på den himmelske Fadern, Jehova. Vad har det här ordet för innebörd?

I ett bibliskt uppslagsverk heter det: ”På Jesu tid användes ʼabbāʼ i vardagligt tal. Ordet uttryckte både förtrolighet och respekt, och det var i första hand barn som använde det när de tilltalade sin far.” (The International Standard Bible Encyclopedia) Det var ett tilltalsord som uttryckte ömhet och tillgivenhet, och det var ett av de första ord ett barn lärde sig säga. Jesus använde det här uttrycket i den mycket innerliga bön som han bad till Jehova i Getsemane trädgård bara några timmar före sin död. Han sade då: ”Abba, Fader.” (Markus 14:36)

I samma uppslagsverk sägs det också att ”det var mycket ovanligt under den grekisk-romerska perioden att man i judisk litteratur använde ʼabbāʼ för att tilltala Gud, utan tvivel därför att det skulle ha verkat respektlöst att tilltala Gud på ett sådant familjärt sätt”. Men ”att Jesus ... använde det här uttrycket i bön är en indirekt bekräftelse på det som han själv framhöll – att han hade ett mycket nära förhållande till Gud”. ”Abba” förekommer på ytterligare två ställen i Bibeln, i aposteln Paulus brev. Det visar att också de kristna under det första århundradet använde det här uttrycket när de bad till Gud. (Romarna 8:15; Galaterna 4:6)

Varför skrevs en del av Bibeln på grekiska?

Aposteln Paulus skrev att ”Guds heliga uttalanden” hade anförtrotts åt judarna. (Romarna 3:1, 2) Den första delen av Bibeln skrevs därför främst på hebreiska, judarnas språk. Men de kristna skrifterna skrevs på grekiska. * Hur kom det sig?

På Alexander den stores tid, dvs. på 300-talet f.v.t., talade de soldater som tjänade under honom olika dialekter av klassisk grekiska. Genom att de här dialekterna blandades uppstod en gemensam dialekt, koiné, ett slags allmängrekiska. Alexanders erövringar bidrog till att koiné blev den tidens internationella språk. Vid tiden för dessa erövringar var judarna kringspridda över ett stort område. Många återvände aldrig till Palestina efter befrielsen från fångenskapen i Babylon på 600- och 500-talen f.v.t. Så småningom ledde det till att många judar inte längre behärskade hebreiska helt och fullt utan i stället talade grekiska. (Apostlagärningarna 6:1) Till nytta för dem gjordes Septuaginta-översättningen, en översättning av de hebreiska skrifterna till koiné, eller allmängrekiska.

I ett franskt uppslagsverk (Dictionnaire de la Bible) sägs det att inget annat språk hade ”samma rikedom, flexibilitet och allmänna och internationella karaktär som grekiskan”. Med dess omfattande och precisa vokabulär, detaljerade grammatik och verbformer som träffande kunde uttrycka fina betydelsenyanser var grekiskan ”ett språk att kommunicera på, ett språk med stor spridning och räckvidd – alltså just det språk som de kristna behövde”. Vilket annat språk hade varit bättre lämpat att skriva ner det kristna budskapet på?

[Fotnot]

[Bild på sidan 13]

Ett fragment av den grekiska Septuaginta.

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från Israel Antiquities Authority