Bibeln förändrade deras liv

Hur fick en man som började röka marijuana och tobak redan som ung styrka att bryta den vanan? Vad var det som fick en våldsam gängmedlem att behärska sin vrede och övervinna sina rasfördomar? Vi ska låta dem själva berätta.

PERSONBESKRIVNING

NAMN: HEINRICH MAAR

ÅLDER: 38

HEMLAND: KAZAKSTAN

BAKGRUND: SLAV UNDER MARIJUANA OCH TOBAK

MITT FÖRFLUTNA: Jag föddes i södra Kazakstan, drygt 10 mil från staden Tasjkent. Klimatet där är torrt och hett på sommaren, med temperaturer på upp till 45 grader, men på vintern kan temperaturen sjunka till minus 10 – idealiska förhållanden för odling av både vindruvor och marijuana.

Mina föräldrar var av tysk härkomst. Båda var evangeliska kristna, men de tog inte del i någon religiös verksamhet. Men de lärde mig ändå att läsa bönen Fader vår utantill. När jag var 14 år studerade min mamma och min äldre syster Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen under en period. En gång råkade jag höra hur de båda vittnen som studerade med min mamma visade henne Guds namn, Jehova, i hennes egen bibel. Det gjorde intryck på mig. Mamma slutade studera, och mitt andliga intresse utvecklades inte vidare. Men en tid därefter berättade en lärare i skolan alla möjliga lögnhistorier om den så kallade sekten Jehovas vittnen. Eftersom jag hade varit med på några av Jehovas vittnens möten tillsammans med min syster, sade jag till läraren att det hon berättade inte var sant.

När jag var 15 år blev jag skickad till Leningrad, nuvarande Sankt Petersburg, i Ryssland för att lära mig ett yrke. Jag berättade för mina rumskamrater det lilla jag hade lärt mig om Jehova. Men så började jag röka. När jag var hemma på besök i Kazakstan var det lätt för mig att köpa marijuana, fastän det var förbjudet. Dessutom drack jag alldeles för mycket vodka och hemgjort vin.

Jag gick ut yrkesskolan och tog värvning i den sovjetiska armén på två år. Men jag kom ändå ihåg en del av det som jag hade lärt mig från Bibeln när jag var yngre. När tillfälle  gavs talade jag med de andra soldaterna om Jehova, och jag försvarade Jehovas vittnen när man berättade lögner om dem.

När jag hade avslutat militärtjänsten flyttade jag till Tyskland. Under tiden jag var i ett läger för invandrare fick jag en bibelstudiebok från Jehovas vittnen. Jag läste den med stor entusiasm, och jag insåg att det som stod där var sanning. Men jag kunde inte sluta röka tobak och marijuana. Efter en tid flyttade jag till en plats i närheten av staden Karlsruhe. Där träffade jag ett Jehovas vittne, och han började studera Bibeln med mig.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Jag hade länge trott att Bibeln var Guds ord. Och efter att ha läst boken som jag fått var jag övertygad om att Bibeln hade svar på alla viktiga frågor i livet. Men det tog ändå lång tid för mig att ändra mina vanor. Slutligen tog jag till hjärtat Bibelns råd i 2 Korinthierna 7:1 och bestämde mig för att rena mig ”från varje förorening av kött och ande”. Det innebar att jag slutade med marijuana och tobak.

Jag kunde sluta röka marijuana nästan genast. Men det tog sex långa månader innan jag kunde sluta med tobaken. En dag frågade vittnet som studerade med mig: ”Vad är ditt mål i livet?” Det fick mig att verkligen tänka över mitt tobaksberoende. Jag hade försökt sluta röka flera gånger. Men nu bestämde jag mig för att be till Gud innan jag räckte ut handen efter en cigarett i stället för att be Gud om förlåtelse efteråt. År 1993 bestämde jag så en viss dag när jag skulle sluta röka. Med Jehovas hjälp har jag inte rört en cigarett sedan dess.

HUR JAG FÅTT NYTTA AV FÖRÄNDRINGEN: Nu när jag är fri från det dyra och skadliga beroendet av marijuana och tobak har min hälsa förbättrats. I dag har jag privilegiet att arbeta vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Tyskland. Jag är så glad att jag lärde mig att tillämpa Bibelns visa råd i mitt liv! Genom att jag vet vad Bibeln lär har mitt liv fått en verklig mening.

PERSONBESKRIVNING

NAMN: TITUS SHANGADI

ÅLDER: 43

HEMLAND: NAMIBIA

BAKGRUND: VÅLDSAM GÄNGMEDLEM

MITT FÖRFLUTNA: Jag växte upp i en by på landet i området Ohangwena i norra Namibia. Människor i byn blev misshandlade och dödade under det krig som utkämpades i det här området under 1980-talet. I min by ansågs en pojke vara manlig bara om han var en slagskämpe och kunde klå upp de andra pojkarna. Så jag lärde mig att slåss!

När jag hade slutat skolan flyttade jag till kuststaden Swakopmund för att bo hos min  morbror. Strax efter det att jag flyttat dit gick jag med i ett gäng som bestod av upproriska unga män. Vi brukade gå till ställen i stan där de svarta inte var välkomna, till exempel hotell och barer, bara för att provocera fram slagsmål. Vid flera tillfällen slogs vi mot säkerhetsvakter och poliser. Varje kväll bar jag med mig en skarp, lång kniv, en panga, för att vara redo att anfalla vem som helst som kom i min väg.

En kväll när vi slogs mot ett rivaliserande gäng höll jag på att bli dödad. En medlem i det andra gänget kom mot mig bakifrån och var nära att hugga huvudet av mig, när en medlem i mitt gäng slog honom medvetslös. Trots att jag var så nära döden fortsatte våldet att behärska mitt liv. Om jag kom i dispyt med någon, man eller kvinna, var jag alltid den som slog först.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: När jag första gången träffade ett Jehovas vittne läste hon för mig några verser från Psalm 37 i Bibeln och sade sedan att det i Uppenbarelseboken finns andra underbara löften för framtiden. Men eftersom hon inte sade var i Uppenbarelseboken löftena fanns, skaffade jag en bibel och läste igenom hela Uppenbarelseboken den natten. Jag älskade löftet i 21:3, 4: ”Döden skall inte finnas mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta finnas mer.” När vittnet kom tillbaka och erbjöd ett bibelstudium, tackade jag ja.

Jag hade mycket svårt att ändra mitt sätt att tänka och handla. Men av orden i Apostlagärningarna 10:34, 35 förstod jag att ”Gud inte är partisk, utan han tar emot den som fruktar honom och som gör det som är rättfärdigt, vilken nation han än tillhör”. Jag arbetade också hårt på att tillämpa orden i Romarna 12:18: ”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.”

Förutom att jag försökte lära mig att behärska min vrede måste jag också bryta mitt starka tobaksberoende. Med tårar i ögonen bad jag ofta till Jehova om hjälp. Men till att börja med tog jag tydligen itu med problemet på fel sätt, eftersom jag sade att det här var ”sista” cigaretten jag skulle röka, och därefter bad jag till Gud. Vittnet som ledde bibelstudiet med mig hjälpte mig att inse värdet av att be innan jag tog en cigarett. Jag måste också undvika att vara tillsammans med andra som rökte. Jag följde också förslaget att tala med mina arbetskamrater om hur skadlig rökningen är. Det här hjälpte mig verkligen, för nu hade jag inte längre tillgång till gratis cigaretter – de andra på arbetet som rökte ville inte längre bjuda mig på cigaretter.

Till slut kunde jag sluta röka och ändra livsstil. När jag hade studerat under sex månader och tillämpat Bibelns principer var jag kvalificerad att bli döpt som ett Jehovas vittne.

HUR JAG FÅTT NYTTA AV FÖRÄNDRINGEN: Jag blev övertygad om att Jehovas vittnen hade den sanna religionen när jag såg den kärlek de visade varandra oavsett stamtillhörighet eller hudfärg. Redan innan jag blev döpt som ett vittne bjöd en vit församlingsmedlem hem mig till en måltid. Det var som en dröm. Jag hade aldrig förut suttit ner fridfullt tillsammans med en vit person, och än mindre ätit tillsammans med honom i hans hem. Nu var jag en del av ett äkta internationellt brödraskap.

Tidigare hade säkerhetsvakter och poliser försökt tvinga mig att ändra mitt sätt att tänka och handla, men utan att lyckas. Endast Bibeln hade kraft att hjälpa mig att ändra min personlighet och att bli lycklig.

[Infälld text på sidan 29]

”Med tårar i ögonen bad jag ofta till Jehova om hjälp.”