Gileadavslutning för den 126:e klassen

Hur man kan lyckas i missionärstjänsten

LÖRDAGEN den 14 mars 2009 hade en förväntansfull åhörarskara samlats i Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i delstaten New York. Det var examensdag för den 126:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead. Eleverna skulle snart skickas till 22 länder för att predika de goda nyheterna om Guds rike. (Matteus 24:14)

Eleverna hade avslutat en intensiv fem månader lång bibelstudiekurs. Utbildningens målsättning är att förbereda eleverna för missionärstjänst. På examensdagen samlades klassen en sista gång och fick ytterligare tips och råd innan de skickades i väg som missionärer.

Gileadskolan började utbilda missionärer 1943, berättade Anthony Morris, programmets ordförande och medlem av Jehovas vittnens styrande krets. De som har gått igenom skolan har betytt mycket för predikoarbetet världen över.

Talaren sade att de skriftlärda och fariséerna såg ner på Jesu apostlar som ”olärda och helt vanliga människor”, men de förstod att apostlarnas frimodighet berodde på att de hade samarbetat med Jesus. (Apostlagärningarna 4:13) Den övning som eleverna har fått hjälper dem att vara frimodiga.

”Ta inte emot ansikten” var det intressanta temat som behandlades av Robert Ciranko, en medhjälpare till den styrande kretsens författarkommitté. Han tog upp att eleverna snart skulle möta människor från helt andra kulturer, människor med annorlunda seder och bruk. Men det behöver inte innebära några problem att förkunna i en annan kultur om man har samma inställning som Jehova. I Apostlagärningarna 10:34 sägs det att ”Gud inte är partisk”. En ordagrann återgivning är att ”Gud inte tar emot ansikten”, dvs. han favoriserar inte en viss persons ”ansikte” mer än någon annans. (Apostlagärningarna 10:35) Broder Ciranko framhöll: ”Om ni har samma inställning som Gud och ser alla människor på ert distrikt som möjliga tjänare till honom, kommer det helt säkert att gå bra för er som missionärer.”

”Ni har vad som krävs”

Samuel Herd, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, sade: ”En del tycker att kameler är fula, men de är perfekt anpassade för ett liv i öknen.” Missionärerna har fått vad som krävs för att lyckas på sitt missionärsdistrikt. De här fem punkterna kan hjälpa dem:

1. Kärlek till Jehova. (Matteus 22:37, 38) Eleverna har redan bevisat att de verkligen vill tjäna Jehova.

2. Kunskap om Guds ord. En kamel kan lagra näring i form av fett i sina pucklar. Men den kan inte sluta äta och bara leva av sin ”nödproviant”. Missionärer kan inte heller bara leva av kunskapen som de har fått under Gileadskolan, utan de måste regelbundet fortsätta att ta in andlig näring.

3. Kärlek till sina medmänniskor. (Matteus 22:39) Det är viktigt att eleverna har medkänsla med andra.

4. En villig anda. (Psalm 110:3) När missionärerna känner att energin har tagit slut kan Jehova ge dem ”full styrka i överflöd”. (Jesaja 40:29)

 5. Ungdomlig styrka. En kamel bär sin ryttare genom öknen, och en missionär kanske måste ”bära” en medkristen som har andliga problem. Det tar mycket kraft, men missionärerna har fördelen av att vara unga och energiska.

Andra inslag på programmet

Mandlar fanns bland de fina produkter som Jakob sände som gåva till en makthavare i Egypten, sade Michael Burnett, lärare vid Gilead. (1 Moseboken 43:11) Varje liten mandel innehåller mycket näring. Andligt sett har eleverna ätit många mandlar under sin utbildning. Ett par lärdomar som missionärerna får med sig på vägen är hur viktigt det är att vara nöjd med Jehovas anordningar och att lära sig att tycka om sitt nya hemland.

Mark Noumair, också lärare vid Gilead, förklarade att Guds ord är som en ”säck med vishet”. (Job 28:18) Vi måste öppna säcken och använda innehållet. Om missionärstjänsten inte blir som eleverna hade trott, kan de tänka på Paulus. Jesu lärjungar skickade honom till hans hemstad, som han hade som bas för sin tjänst i nio år. I stället för att tänka att han var ett ”utvalt kärl” och borde tjäna någon annanstans, arbetade han hårt i tjänsten var han än befann sig. (Apostlagärningarna 9:15, 28–30) Det är inte alltid enkelt att respektera Jehovas beslut. I Bibelns berättelse om Jonatan får vi ytterligare ett exempel på någon som visade sådan respekt. När Jonatan förstod att David var Jehovas utvalde kung gav han honom sitt stöd.

Inslaget ”Guds tjänare talar med frimodighet” gav eleverna möjlighet att iscensätta olika erfarenheter som de hade haft i tjänsten under studietiden. Många elever hade startat bibelstudier. Nästa framförande var ”Övade av Jehovas organisation”, då tre missionärer med lång erfarenhet blev intervjuade. De berättade hur de hade fått övning i att samarbeta med Guds organisation.

”Bli en lycklig missionär”

Gerrit Lösch, en annan medlem av Jehovas vittnens styrande krets, framförde sedan programmets huvudtal: ”Bli en lycklig missionär”. Han framhöll att mycket av det som anses vara ”kul” inte gör att man blir lycklig. (Ordspråksboken 14:13; Predikaren 2:10, 11) Lycka handlar om att göra Guds vilja, även om det kan vara svårt ibland. Utbildningen vid Gilead innebär hårt arbete, men eleverna kan känna sig glada och nöjda efteråt.

Det är mycket som gör att kristna kan känna sig lyckliga. De tjänar den lycklige Guden. (Psalm 33:12; 1 Timoteus 1:11) De lever i ett andligt paradis, och Bibeln lovar att jorden snart blir ett paradis i bokstavlig mening. De har funnit meningen med livet – att tjäna Jehova och ära honom. Dessutom vet de att Jehova och Jesus älskar dem.

Broder Lösch fortsatte: ”Du blir lycklig som missionär om du lär dig att vara förnöjsam.” Att älska andra och bli älskad tillbaka bidrar också till lycka. Därför ska man försöka överse med andras fel och brister i stället för att framhålla dem. Man ska också försöka göra gott  mot andra, hjälpa de svaga och dela med sig av trevliga erfarenheter. (Psalm 41:1, 2; Apostlagärningarna 20:35) Lycka kommer av att ge ut av sig själv i predikoverket. (Lukas 11:28)

Han avslutade: ”Ni kan gå framåt som missionärer om ni har lagom mycket kul men samtidigt är koncentrerade på att lovprisa vår lycklige Gud, Jehova, och på att hjälpa andra att bli lyckliga.”

Anthony Morris framförde hälsningar från flera länder och delade ut diplomen till eleverna. Till sist läste en representant för den 126:e klassen upp ett brev som eleverna hade skrivit till den styrande kretsen. Där uttryckte de sin uppskattning för tiden i Gileadskolan.

I avslutningstalet lyfte ordföranden fram att de ”leder och band” som håller ihop kroppen kan jämföras med de olika sätt och anordningar som ”den trogne och omdömesgille slaven” använder för att ge Jehovas folk näring och vägledning. (Kolosserna 2:18, 19; Matteus 24:45) Om Gileadeleverna samarbetar fullt ut med Guds utvalda representanter kan de fullgöra sin tjänst. (2 Timoteus 4:5)

[Ruta på sidan 30]

KLASSTATISTIK

Antal länder representerade: 6

Antal länder eleverna sändes till: 22

Antal elever: 56

Antal gifta par: 28

Genomsnittsålder: 32,8

Genomsnittligt antal år i sanningen: 17,9

Genomsnittligt antal år i heltidstjänsten: 13,5

FÖRORDNANDEN

Eleverna fick i uppdrag att tjäna i Benin, Bolivia, Bulgarien, Burkina Faso, Costa Rica, Ghana, Guatemala, Honduras, Kamerun, Kenya, Liberia, Madagaskar, Moçambique, Nicaragua, Panama, Paraguay, Peru, Rumänien, Sierra Leone, Sydafrika, Togo och Uganda.

[Bild på sidan 31]

Den 126:e klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

Från vänster till höger. Första raden framifrån:

K. Kirchhoff; C. Nichols; Y. Guzmán; H. Coil; O. Becker; A. De Simone. Andra raden: A. Manzanares; E. Bouvier; J. Peddle; H. Mason; J. Braz. Tredje raden: J. Lee; A. Forte; T. Boucher; A. Marsh; S. Leighton; M. Glover. Fjärde raden: H. Kambach; T. Jones; A. Ferreira; J. Morales; S. Chicas; B. Davis; E. Dormanen. Femte raden: B. Dormanen; J. Nichols; T. Pacho; T. Titmas; E. Bouvier; A. Kirchhoff. Sjätte raden: G. Leighton; A. Pacho; B. Van Campen; A. Manzanares; A. Rivard; Y. Lee; L. Titmas. Sjunde raden: M. Boucher; K. Coil; C. Marsh; J. Guzmán; W. Jones; J. Kambach. Åttonde raden: A. Glover; G. Ferreira; E. Mason; D. Forte; N. Davis; O. Chicas; Y. Rivard. Nionde raden: D. Braz; D. Van Campen; A. Morales; M. De Simone; M. Becker; D. Peddle.