”Vördandet av Guds moder fick ett uppsving när ... hedningar i massor strömmade till kyrkan. ... Deras fromhetsliv och religiösa medvetenhet [som hedningar omvända till kristendomen] hade i flera tusen år formats genom dyrkan av den ’stora modern’ och den ’gudomliga jungfrun’.” (The New Encyclopædia Britannica, 1988, band 16, sidorna 326 och 327)

”Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. ... Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.” (Kursiverat av oss; Lukas 1:31–35, Bibel 2000)

Det här bibelstället slår fast att Maria var mor till ”Guds son”, inte till Gud själv. Skulle hon ha kunnat bära på den som ”himlarnas himmel ... inte [kan] rymma”? (1 Kungaboken 8:27) Hon påstod aldrig något sådant. Det är treenighetsläran som har skapat förvirring kring Marias identitet. Vid kyrkomötet i Efesos år 431 fastställdes att hon kan kallas Theotokos (ett grekiskt ord som betyder ”gudsföderska”), eller ”Guds moder”, och det banade vägen för Mariadyrkan. Staden Efesos, där det här kyrkomötet hölls, hade i århundraden varit centrum för avgudadyrkan som upphöjde fruktbarhetsgudinnan Artemis.

Så kom det sig att mycket av det som ingick i dyrkan av den bild av Artemis som ”fallit från himlen”, till exempel processioner, blev en del av Mariadyrkan. (Apostlagärningarna 19:35) En annan sedvänja som smög sig in i den kristna läran var bruket av Mariabilder och ikoner i tillbedjan.

Jämför följande bibelställen: Matteus 13:53–56; Markus 3:31–35; Lukas 11:27, 28.