Bör vi hålla sabbaten?
Bör vi hålla sabbaten?
I SLUTET av 1980-talet genomförde grupper av metodister en belägring av Fijis huvudstad, Suva. Män, kvinnor och barn – alla klädda för kyrkobesök – stod vakt vid 70 vägspärrar. De stoppade all kommersiell trafik och alla flyg, både inrikes och utrikes. Varför? De krävde att landet skulle återgå till att hålla sabbaten.
Sedan 2001 måste alla flervåningshus som byggs i Israel ha minst en hiss som stannar automatiskt vid varje våning. Varför det? För att rättrogna judar, som firar sabbat från fredag kväll till lördag kväll, inte ska behöva utföra ”arbetet” att trycka på hissknappar.
I Tonga, ett kungadöme i södra Stilla havet, är allt arbete förbjudet på söndagar. Inga flygplan får landa, och inga skepp får lägga till. Kontrakt som skrivs den dagen betraktas som ogiltiga. Konstitutionen kräver att söndagen ”hålls helig” av alla, oavsett religionstillhörighet. Man vill att hela nationen ska hålla sabbaten.
Som de här exemplen visar tror många att Gud förväntar att man ska hålla sabbat en dag i veckan. En del menar att sabbatsfirandet är så viktigt att det berör vår eviga frälsning. Och en del menar rentav att sabbatsbudet är det viktigaste budet Gud har gett oss. Vad är då sabbaten? Och uppmanar Bibeln de kristna att fira den?
Vad är sabbaten?
Det svenska ordet ”sabbat” kommer från ett hebreiskt ord som betyder ”vila”, ”upphöra”. Visserligen sägs det redan i Första Moseboken att Jehova Gud vilade från sitt arbete med att skapa på sjunde dagen, men det var inte förrän på Moses tid som han uppmanade sitt folk att hålla sabbat och vila en dag i veckan. (1 Moseboken 2:2) När israeliterna hade lämnat Egypten 1513 f.v.t. och vandrade i vildmarken gav Jehova dem manna genom ett underverk. I anvisningarna om mannat sades det: ”Sex dagar skall ni samla upp det, men på den sjunde dagen är det sabbat. På den kommer det inte att finnas något.” (2 Moseboken 16:26) Sedan berättas det att ”folket firade sabbaten på den sjunde dagen”, från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen. (2 Moseboken 16:30)
Kort efter att israeliterna fick de här anvisningarna gav Jehova en lag om sabbatsfirandet. Den var det fjärde av de tio budord som Mose fick. (2 Moseboken 19:1) Den löd delvis: ”Kom ihåg sabbatsdagen så att du håller den helig. Sex dagar skall du utföra tjänst och göra allt ditt arbete, men den sjunde dagen är en sabbat åt Jehova, din Gud.” (2 Moseboken 20:8–10) Sabbaten blev därför ett viktigt inslag i israeliternas liv. (5 Moseboken 5:12)
Höll Jesus sabbaten?
Ja, det gjorde han. I Bibeln sägs det om honom: ”När tiden var fullbordad, sände Gud ut sin Son, född av en kvinna och född att stå under lagen.” (Galaterna 4:4) Jesus föddes som israelit, och därför stod han under den lag som israeliterna hade fått och som innehöll sabbatsbudet. Det var inte förrän Jesus dog som lagen slutade gälla. (Kolosserna 2:13, 14) Om vi kan sätta in sabbaten i ett tidsperspektiv kan det därför hjälpa oss att förstå Guds syn på den. (Se översikten på sidan 15.)
Det är sant att Jesus sade: ”Tänk inte att jag har kommit för att omintetgöra lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att omintetgöra utan för att uppfylla.” (Matteus 5:17) Men vad betyder det ”att uppfylla”? Vi kan ta en liknelse: En byggare som har skrivit på ett kontrakt om att bygga ett hus uppfyller inte kontraktet genom att riva sönder det, utan genom att bygga huset. När huset står färdigt är villkoren i kontraktet uppfyllda, och byggaren är inte längre bunden av det. På liknande sätt var det med Jesus och lagen. Han ”rev” inte ”sönder” lagen, i stället uppfyllde han den genom att följa den på ett fullkomligt sätt. När lagen (”kontraktet”) väl hade uppfyllts var Guds folk inte längre bundna att följa den.
Ett krav för de kristna?
Eftersom Jesus har uppfyllt lagen uppstår frågan om det är ett krav för de kristna att hålla sabbaten. Aposteln Paulus ger oss svaret. Han blev inspirerad av Gud att skriva: ”Låt därför ingen döma er angående mat och dryck eller med avseende på en högtid eller en nymånefest eller en sabbat; dessa ting är nämligen en skugga av vad som skulle komma, men verkligheten tillhör Kristus.” (Kolosserna 2:16, 17)
De här orden visar att det skedde en dramatisk förändring i vad Gud krävde av sina tjänare. Vad berodde det på? Det berodde på att de kristna står under en ny lag, ”Kristi lag”. (Galaterna 6:2) Den lag som israeliterna hade fått upphörde när den uppfylldes genom Jesu död. (Romarna 10:4; Efesierna 2:15) Slutade även sabbatsbudet att gälla? Ja. Paulus säger: ”Nu har vi blivit lösta från lagen”, och därefter nämner han ett av de tio budorden. (Romarna 7:6, 7) De tio budorden ingår alltså i den lag som fick ett slut. Gud förväntar därför inte längre att hans tillbedjare ska hålla sabbaten.
Övergången från israeliternas religiösa system till det kristna systemet skulle kunna illustreras så här: Regeringen i ett land kan införa en ny konstitution. När den nya konstitutionen har trätt i kraft behöver inte folket följa den gamla längre. En del lagar i den nya konstitutionen kanske även fanns i den gamla, medan andra är helt nya. En lojal medborgare behöver därför läsa den nya konstitutionen noga för att se vilka lagar som gäller. Han vill också veta när den nya konstitutionen träder i kraft.
På liknande sätt gav Jehova israeliterna över 600 lagar, däribland de 10 främsta buden. Lagarna gällde bland annat moral, offer, hälsofrågor och sabbatsfirande. Men Jesus sade att hans smorda efterföljare skulle utgöra en ny ”nation”. (Matteus 21:43) Från och med år 33 v.t. har denna nation haft en ny ”konstitution” som bygger på två grundläggande lagar – kärlek till Gud och kärlek till nästan. (Matteus 22:36–40) Trots att ”Kristi lag” innehåller instruktioner som liknar de som gavs i Israels lag, bör vi inte bli förvånade över att en del är väldigt annorlunda och att andra helt enkelt inte finns med. Lagen om att fira sabbat är en av de lagar som inte längre gäller.
Har Gud ändrat sina normer?
Betyder de här förändringarna att Gud har ändrat sina normer? Nej. Precis som föräldrar justerar de regler de sätter upp för sina barn med tanke på deras ålder och omständigheter, har Jehova justerat de lagar hans folk ska följa. Paulus förklarar det så här: ”Innan tron kom, hölls vi bevakade under lagen, inspärrade tillsammans i väntan på den tro som skulle uppenbaras. Följaktligen har lagen blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro. Men nu då tron har kommit, är vi inte längre under en uppfostrare.” (Galaterna 3:23–25)
Hur kan Paulus resonemang tillämpas på sabbaten? En skolelev kanske förväntas lära sig ett visst ämne, till exempel träslöjd, en bestämd dag i veckan. Men när han kommer ut i arbetslivet kanske han använder det han har lärt sig varje dag. På liknande sätt krävdes det att israeliterna använde en dag i veckan till vila och tillbedjan av Gud. Men de kristna förväntas tillbe Gud varje dag.
Är det då fel att använda en dag varje vecka till vila och religiös verksamhet? Nej. Guds ord låter var och en fatta ett personligt beslut. Det sägs: ”Den ene beslutar att en dag är heligare än andra. Den andre beslutar att alla dagar är lika. Var och en måste fatta ett eget beslut.” (Romarna 14:5, God’s Word) Även om en del kanske väljer att betrakta en dag som heligare än andra, visar Bibeln tydligt att Gud inte förväntar att de kristna ska hålla sabbaten.
[Infälld text på sidan 12]
”Sex dagar skall ni samla upp det, men på den sjunde dagen är det sabbat. På den kommer det inte att finnas något.” (2 MOSEBOKEN 16:26)
[Infälld text på sidan 14]
”Lagen [har] blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro. Men nu då tron har kommit, är vi inte längre under en uppfostrare.” (GALATERNA 3:24, 25)
[Ruta/Diagram på sidan 13]
Datumgränsen och sabbaten
Den internationella datumgränsen är ett problem för dem som menar att sabbaten måste firas samma dag oavsett var man befinner sig. Datumgränsen är en tänkt linje som huvudsakligen går genom Stilla havet längs den 180:e meridianen. Länderna väster om datumgränsen ligger en dag före länderna öster om den.
När det exempelvis är söndag i Fiji och Tonga, är det lördag i Samoa och Niue. Om någon i Fiji firar sabbaten på lördagen, arbetar alltså hans trosfränder i Samoa, drygt 100 mil därifrån, eftersom det är fredag där.
Sjundedagsadventisterna i Tonga firar sabbaten på söndagar, eftersom de vill fira den samtidigt som sjundedagsadventisterna i Samoa, drygt 85 mil därifrån. Men sjundedagsadventisterna i Fiji, mindre än 80 mil därifrån, firar inte sin sabbat då, eftersom det är söndag där och de firar sabbaten på lördagar!
[Diagram
(For fully formatted text, see publication)
\
\
\
\ SAMOA
\
— ― ― ― ― ― ― ―
FIJI \
Söndag \ Lördag
\
\
TONGA \
\
\
\
[Tabell på sidan 15]
(För formaterad text, se publikationen)
Fakta om sabbaten:
Om en bibelvers nämner att sabbaten ska hållas är det viktigt att tänka på när versen skrevs.
4026 f.v.t. FÖRE MOSES TID
ADAM SKAPAS Det gavs ingen lag om sabbatsfirande
före Moses och israeliternas tid.
1513 f.v.t. GUDS LAG TILL ISRAEL
ISRAEL FÅR LAGEN Lagen om sabbaten gavs inte åt några
andra nationer. (Psalm 147:19, 20)
Den gavs som ett ”tecken” mellan
Jehova och israeliterna.
Den sabbatsdag som firades en gång
i veckan var bara en av många slags
sabbater som israeliterna skulle fira.
(3 Moseboken 16:29–31; 23:4–8; 25:4, 11;
33 v.t. KRISTI LAG
ISRAELS LAG UPPHÖR När apostlarna och de äldste i Jerusalem
år 49 v.t. fastslog vad Gud kräver av
de kristna nämnde de inget om
sabbatsfirande. (Apostlagärningarna
Paulus var bekymrad över att vissa
kristna var noga med att fira särskilda
dagar. (Galaterna 4:9–11)
2010 v.t.
[Bild på sidan 11]
Tidningsreportage om metodisternas aktion för att driva igenom sabbatsfirande på Fiji.
[Bildkälla]
Genom tillmötesgående från Fiji Times.