Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

När ”ett förkrossat och bedrövat hjärta” ber om förlåtelse

När ”ett förkrossat och bedrövat hjärta” ber om förlåtelse

Lär känna Gud

När ”ett förkrossat och bedrövat hjärta” ber om förlåtelse

2 SAMUELSBOKEN 12:1–14

VI SYNDAR alla många gånger. Oavsett hur ledsna vi är kanske vi undrar: ”Hör Gud mina uppriktiga och ångerfulla böner? Kommer han att förlåta mig?” Bibeln lär oss den här tröstande sanningen: Jehova överser aldrig med synd, men han är villig att förlåta den som ångrar sig. Det här blev tydligt i fallet med kung David i det forntida Israel, enligt skildringen i Andra Samuelsbokens tolfte kapitel.

Tänk dig in i situationen. David hade gjort sig skyldig till allvarliga synder. Han hade begått äktenskapsbrott med Batseba, och när han inte lyckades dölja sin synd såg han till att få hennes man dödad. David teg om sina synder och gav sken av att vara oskyldig i flera månader. Men Jehova iakttog det hela. Han såg Davids synder, men han såg också att David skulle kunna ångra sig. (Ordspråksboken 17:3) Vad skulle Jehova göra?

Jehova sänder profeten Natan till David. (Vers 1) Natan, som vägleds av helig ande, närmar sig kungen taktfullt. Han förstår att han måste välja sina ord med omsorg. Hur ska han kunna riva den fasad som David i sitt självbedrägeri byggt upp och få honom att inse allvaret i sina synder?

För att David inte ska inta försvarsställning berättar Natan något som säkert kommer att nå hjärtat på denne före detta herde. Berättelsen handlar om två män, en rik och en fattig. Den rike mannen hade en ”stor mängd får och nötkreatur”, men den fattige hade ”ett enda litet tacklamm”. Den rike mannen fick besök och ville laga till en måltid. I stället för att ta ett av sina egna får tog han den fattige mannens enda lamm. David, som tydligen tror att berättelsen är sann, blir upprörd och utropar: ”Den man som gör detta förtjänar att dö!” Varför det? ”Därför att han inte har haft medömkan”, säger David. * (Verserna 2–6)

Natans berättelse har fått avsedd verkan. David har faktiskt dömt sig själv. Natan säger nu rent ut: ”Du är den mannen!” (Vers 7) Eftersom Natan talar som Jehovas representant, är det tydligt att Jehova känner sig sårad av det David har gjort. Genom att bryta mot Guds lag har David visat brist på respekt för lagstiftaren. ”Du föraktade mig”, säger Gud. (Vers 10) Den kraftiga tillrättavisningen träffar David i hjärtat, och han bekänner: ”Jag har syndat mot Jehova.” Natan försäkrar David om att Jehova förlåter honom men att han måste leva med följderna av det han har gjort. (Verserna 13, 14)

Efter det att Davids synd hade avslöjats skrev han det som nu är Psalm 51. Där öppnade David sitt hjärta och berättade hur djupt han ångrade sig. Genom sina synder hade han föraktat Jehova. Men när den ångerfulle kungen hade fått uppleva hur underbart det var att få Jehovas förlåtelse, kunde han säga till honom: ”Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.” (Psalm 51:17) Få ord skulle kunna vara mer uppmuntrande för den som ångerfullt söker Jehovas barmhärtighet.

[Fotnot]

^ § 4 Att tillreda ett lamm åt en besökare var ett uttryck för gästfrihet. Men att stjäla ett lamm var ett brott, där straffet var att tjuven skulle ge fyrdubbel ersättning. (2 Moseboken 22:1) David ansåg att den rike mannen var obarmhärtig när han tog lammet. Han tog ifrån den fattige mannen ett djur som kunde ha försett hans familj med mjölk och ull och kanske också ha blivit början till en hel fårhjord.