KÄNNS situationerna bekanta? Precis som George och Emily tycker många att det är jobbigt när deras barn är ledsna eller har problem. Det är helt naturligt att föräldrar vill skydda sina barn. Men situationerna här ovan gav föräldrarna tillfälle att lära sina barn något viktigt om ansvar. Men självklart är det skillnad på vad en 4-åring och en 13-åring kan lära sig.

Om vi ska vara uppriktiga kommer du inte alltid att kunna skydda dina barn från livets bekymmer. Så småningom kommer ett barn att lämna sin far och mor och ”bära sin egen ansvarsbörda”. (Galaterna 6:5; 1 Moseboken 2:24) För att lära barnen att ta hand om sig själva behöver föräldrar vara fokuserade på att hjälpa barnen att växa upp till osjälviska, omtänksamma och  ansvarskännande vuxna. Det är ingen enkel match!

Men föräldrar kan försöka följa det exempel Jesus gav när han övade sina lärjungar. Jesus hade inte själv några barn. Men syftet med att han utvalde och övade sina lärjungar var att de sedan skulle klara av att fortsätta arbetet, även när han själv inte längre var hos dem. (Matteus 28:19, 20) Det påminner om det som föräldrar strävar efter när de fostrar sina barn. Vi ska se på tre saker som föräldrar kan lära sig av Jesus.

När Jesus närmade sig slutet av sitt liv sade han till sina lärjungar: ”Jag har nämligen gett er mönstret, för att alldeles som jag har gjort mot er skulle också ni göra.” (Johannes 13:15) På liknande sätt är det viktigt att föräldrar förklarar och visar med sitt eget exempel vad det innebär att ta ansvar.

Fråga dig själv: Uttrycker jag mig positivt när jag talar om att sköta olika ansvarsuppgifter? Berättar jag hur nöjd jag känner mig när jag jobbar hårt? Eller klagar jag ofta och jämför mig med dem som verkar ha det bättre?

Ingen är felfri, och vi känner oss alla nedtyngda ibland. Men ditt eget goda exempel är troligen det som bäst kan hjälpa dina barn att förstå hur viktigt och värdefullt det är att vara ansvarsfull.

Jesus förstod att det skulle ta tid innan lärjungarna var redo för det ansvar och de uppgifter som han skulle ge dem. En gång sade han till dem: ”Jag har ännu mycket att säga er, men ni förmår inte bära det just nu.” (Johannes 16:12) Jesus förväntade inte omedelbart att lärjungarna skulle klara sig utan hans hjälp. I stället använde han mycket tid till att öva dem. Först när Jesus kände att lärjungarna var redo sände han ut dem på egen hand.

Det skulle inte heller vara rimligt av föräldrar att lägga lika mycket ansvar på sina barn som på en vuxen. Så föräldrarna bör bedöma vilka uppgifter barnen kan klara av allteftersom de växer upp. Föräldrar behöver till exempel lära sina barn att sköta sin hygien, städa sina rum, hålla tider och hantera pengar. Och när ett barn börjar skolan bör föräldrarna förvänta att barnet tar sitt skolarbete på allvar och tar ansvar för det.

Men föräldrar behöver göra mer än att bara ge sina barn uppgifter. De måste också stödja och hjälpa barnen. George, som nämndes tidigare, insåg att en anledning till att Michael blev så arg när det var dags att städa var att uppgiften var för stor för honom. George säger: ”I stället för att bara skrika åt Michael att ta upp sina leksaker, försökte jag lära honom hur han kunde göra.”

George fortsätter: ”Först bestämde jag en tid när leksakerna skulle plockas ihop varje kväll. Sedan hjälptes vi åt och tog en del av rummet i taget. Jag gjorde uppgiften till en lek och försökte till och med göra den till en tävling. Snart blev städningen en del av vår kvällsrutin. Jag lovade Michael att om han var riktigt snabb skulle jag läsa en extra saga innan han somnade. Men om han krånglade skulle det inte bli något extra.”

Det bästa sättet att lära sig något är att få göra det i praktiken. Det var också Jesus medveten om. När tiden var mogen sände han ut sina lärjungar ”två och två framför sig till varje stad och ort dit han själv stod i begrepp att gå”. (Lukas 10:1) Men han tog hänsyn till att de inte var så erfarna. Innan han sände ut dem gav han mycket tydliga instruktioner. (Lukas 10:2–12) När lärjungarna sedan kom tillbaka och berättade om sina framgångar, berömde och uppmuntrade Jesus dem. (Lukas 10:17–24) Han visade att han både litade på dem och tyckte om det de gjorde.

Hur reagerar du när dina barn ställs inför nya utmaningar? Försöker du skydda dem från besvikelser och misslyckanden? Din första tanke kanske är att du måste ”rädda” ditt barn eller själv ta på dig ansvaret.

Men tänk på det här: Vilka signaler sänder du ut varje gång du räddar ditt barn på något sätt? Visar det att du litar på dem och deras förmågor? Eller visar det att du fortfarande ser dem som hjälplösa spädbarn som är beroende av dig?

Hur hanterade till exempel Emily, som nämndes tidigare, sin dotters problem? I stället för att lägga sig i bestämde hon sig för att låta Jenny prata med sin lärare själv. Tillsammans skrev Emily och Jenny en lista med frågor som hon skulle ta med sig till skolan. Sedan kom de överens om när hon skulle tala med sin lärare. De resonerade om hur samtalet skulle kunna utveckla sig. Emily berättar: ”Jenny samlade mod och gick till sin lärare, och läraren berömde henne för att hon gjorde det. Jenny kände sig så nöjd efteråt, och jag kände mig väldigt stolt över henne.”

Om du alltid skyddar dina barn från svårigheter kan du faktiskt hindra dem från att klara av livets bekymmer. Försök i stället lära dem att ta ansvar. Det kommer att vara en av de värdefullaste gåvor du kan ge dina barn.