DET finns någon som vill hindra dig från att lära känna Jehova och få ett nära förhållande till honom. Vem är den här motståndaren? Bibeln förklarar: ”Denna tingens ordnings gud har förblindat de icke troendes sinne.” Det är Satan, Djävulen, som är gud i den nuvarande onda världen. Han vill att vi ska vara i mörker så att våra hjärtan inte ska bli upplysta av ”den härliga kunskapen om Gud”. Satan vill inte att vi ska lära känna Jehovas namn och vad det står för. Men hur förblindar Satan människors sinnen? (2 Korinthierna 4:4–6)

Satan har använt falsk religion för att hindra människor från att lära känna Gud. Till exempel valde en del judar i forna tider att ignorera de inspirerade Skrifterna och i stället följa traditionen att inte använda Guds namn. Under de första århundradena enligt den vanliga tideräkningen hade tydligen judar som högläste i synagogorna blivit uppmanade att inte läsa Guds namn när det förekom i deras heliga skrifter, utan att ersätta det med ordet ’Adhonạj, som betyder ”Herre”. Det gjorde utan tvivel att människor gled allt längre ifrån Gud. Många gick miste om de fördelar som ett nära personligt förhållande till Gud kan ge. Hur var det då med Jesus? Vilken inställning hade han till Jehovas namn?

Jesus sade i bön till sin Fader: ”Jag har gjort ditt namn känt ... och skall göra det känt.” (Johannes 17:26) Alltså måste Jesus ha uttalat Guds namn många gånger när han läste, citerade eller förklarade avsnitt ur de hebreiska skrifterna som innehöll det här viktiga namnet. Jesus använde med andra ord Guds namn lika fritt och öppet som alla profeterna hade gjort före honom. Om vissa judar redan på Jesu tid undvek att använda Guds namn, skulle han säkert inte ha följt deras tradition. Han kritiserade de religiösa ledarna starkt och sade till dem: ”Ni [har] gjort Guds ord ogiltigt på grund av er tradition.” (Matteus 15:6)

Jesu trogna efterföljare fortsatte att göra Guds namn känt efter Jesu död och uppståndelse. (Se rutan  ”Använde de första kristna Guds namn?”) På pingstdagen år 33 v.t., just den dag då den kristna församlingen bildades, var en stor skara judar och proselyter samlade, och aposteln Petrus citerade då från Joels profetia: ”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad.” (Apostlagärningarna 2:21;  Joel 2:32) De första kristna hjälpte människor av många olika nationaliteter att lära känna Gud och hans namn, Jehova. Vid ett möte som apostlarna och de äldre männen i Jerusalem hade sade därför lärjungen Jakob: ”Gud ... vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn.” (Apostlagärningarna 15:14)

Men det innebar inte att fienden till Guds namn gav upp. Direkt efter apostlarnas död började Satan sprida avfälliga läror. (Matteus 13:38, 39; 2 Petrus 2:1) Justinus Martyren, en författare som bekände sig vara kristen, föddes vid samma tid som den siste aposteln, Johannes, avslutade sitt liv. Men i sina skrifter insisterade Justinus på att Gud som ger oss allt vi behöver är en ”Gud som inte har något egennamn”.

När avfälliga kristna gjorde avskrifter av de kristna grekiska skrifterna tog de tydligen bort  Jehovas namn ur texten och ersatte det med Kỵrios, det grekiska ordet för ”Herre”. Något liknande hände med de hebreiska skrifterna. Guds namn lästes inte längre högt, och de avfälliga judiska avskrivarna ersatte Guds namn med ’Adhonạj på mer än 130 ställen i sina skrifter. Inte heller i den inflytelserika latinska Vulgata-översättningen, som Hieronymus fullbordade 405 v.t., användes Guds egennamn.

I vår tid är experter medvetna om att Jehovas egennamn förekommer omkring 7 000 gånger i Bibeln. I en del populära översättningar, som den katolska Jerusalem Bible och den spanska Reina-Valerabibeln, används Guds namn många gånger. I Helge Åkesons svenska översättning används formen ”Jehová”. Andra översättningar återger Guds namn med ”Jahve”.

Men många kyrkor som finansierar bibelöversättningar sätter press på översättarna för att få bort Guds namn ur sina biblar. Som exempel kan man nämna ett brev som Vatikanen riktade till ordförandena för de katolska biskopskonferenserna den 29 juni 2008. Det sades att det ”på senare år har smugit sig in en vana att använda egennamnet på Israels Gud”. I brevet gavs den här tydliga anvisningen: ”Guds namn ... får varken användas eller uttalas.” Det sades vidare: ”När den bibliska texten översätts till nutida språk ... ska det gudomliga tetragrammet återges med motsvarigheterna till ’Adhonạj/Kỵrios: ’Herre.’” Det är uppenbart att syftet med Vatikanens anvisning är att helt få bort Guds namn.

Protestanter har inte heller behandlat Jehovas namn med någon större respekt. En representant för utgivarna av New International Version, en protestantisk översättning som gavs ut på engelska 1978, skrev: ”Jehova är ett utmärkande namn för Gud, och egentligen borde vi ha använt det. Men vi har satsat två och en kvarts miljoner dollar på den här översättningen, och ett säkert sätt att kasta pengarna i sjön är att till exempel översätta Psalm 23 med ’Jahve är min herde’.”

Kyrkor har dessutom hindrat människor i Latinamerika från att lära känna Gud och hans namn. Steven Voth, översättningskonsult vid United Bible Societies (UBS), skriver: ”En pågående debatt i protestantiska kretsar i Latinamerika handlar om användningen av namnet Jehová. ... Det är intressant att en mycket stor och växande karismatisk kyrka ...  sade att de ville ha Reina-Valerabibeln från 1960, men utan namnet Jehová. I stället ville de ha ordet Señor [Herre].” Enligt Voth gick UBS först inte med på deras begäran, men längre fram ändrade man sig och publicerade en utgåva av Reina-Valerabibeln ”utan ordet Jehová”.

När man tar bort Guds namn ur hans skrivna ord och ersätter det med ”Herren” hindrar man läsare från att förstå vem Gud är. Det gör att det uppstår förvirring. Läsare kan till exempel få svårt att avgöra om titeln ”Herre” syftar på Jehova eller på hans Son, Jesus. Ett bibelställe där det problemet blir tydligt är när aposteln Petrus citerar Davids ord: ”Jehova sade till min Herre [den uppståndne Jesus]: ’Sätt dig på min högra sida.’” I många bibelöversättningar återges den versen så här: ”Herren sade till min herre.” (Apostlagärningarna 2:34, Bibel 2000) Dessutom skriver David Clines i essän ”Yahweh and the God of Christian Theology”: ”Ett resultat av frånvaron av namnet Jahve i den kristnes medvetande har varit tendensen att man koncentrerar sig på Kristi person.” Det har gjort att många kyrkobesökare inte vet att den sanne Guden som Jesus bad till är en person med ett namn – Jehova.

Satan har arbetat hårt för att hindra människor från att lära känna Gud. Men trots det kan du få ett nära förhållande till Jehova.

Satan har sannerligen förklarat krig mot Guds namn, och han har framgångsrikt använt falsk religion för att nå sina mål. Men verkligheten är att inga krafter i himlen eller på jorden kan hindra den suveräne Herren Jehova från att göra sitt namn känt för dem som vill lära känna sanningen om honom och hans underbara avsikter för trogna människor.

Jehovas vittnen visar dig gärna hur du kan få ett nära förhållande till Gud genom att studera Bibeln. De följer Jesu exempel. Han sade till Gud: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem.” (Johannes 17:26) Du kan lära känna de vackra sidorna av Jehovas upphöjda personlighet genom att begrunda bibelställen som beskriver de roller han har tagit på sig för att hjälpa mänskligheten.

Den trogne patriarken Job hade ”den förtroliga vänskapen med Gud”. Du kan också bli nära vän med Gud. (Job 29:4) Med hjälp av Bibeln kan du lära känna Jehova och det han står för. Det kan övertyga dig om att han kommer att handla i harmoni med det han själv sade var innebörden i sitt namn – ”Jag skall bli vadhelst jag behagar”. (2 Moseboken 3:14, fotnoten) Han kommer att infria alla de fantastiska löften som han har gett oss människor.