Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Bibeln förändrade deras liv

Bibeln förändrade deras liv

Bibeln förändrade deras liv

HUR kunde en ensamstående förälder i Ryssland som var beroende av droger göra sig fri från sitt missbruk och få ett bättre förhållande till sina barn? Hur kunde en hemlös man i Kyoto i Japan få styrka att övervinna de svagheter som hade gjort honom utblottad? Hur kunde en australisk boskapsskötare sluta dricka? Vi ska se vad de har att säga.

”Jag förstod att jag hade ansvaret att försörja mig själv.” – NELLI BAJMATOVA

ÅLDER: 45

HEMLAND: RYSSLAND

BAKGRUND: DROGMISSBRUK

MITT FÖRFLUTNA: Jag växte upp i Vladikavkaz, huvudstaden i Nordossetien. Min familj hade det relativt gott ställt. Men trots ekonomiska fördelar var jag inte lycklig. När jag var 34 år hade jag redan två misslyckade äktenskap bakom mig. Jag hade varit beroende av droger i tio år och varit inlagd för behandling två gånger på en avvänjningsklinik. Jag hade två barn, men jag hade inga känslor för dem. Relationerna till mina vänner och min familj var också ansträngda.

Min mamma hade blivit ett Jehovas vittne. Jag hörde henne ofta gråta och be till Jehova att han skulle hjälpa mig. Jag tänkte: ”Vad naiv hon är! Hur skulle Jehova kunna hjälpa mig?” Jag försökte verkligen sluta med drogerna, men jag hade inte tillräcklig kraft att lägga av. Vid ett tillfälle hade jag varit drogfri i två dagar. Plötsligt kände jag att jag måste ut ur huset och hoppade ut genom fönstret. Tyvärr var jag på andra våningen. Jag bröt en arm och ett ben och skadade ryggen. Jag blev sängbunden i över en månad.

Under hela den tiden tog mamma hand om mig utan att komma med några förebråelser. Hon förstod att jag var väldigt skör känslomässigt och mentalt. Hur som helst gav hon mig några nummer av Vakna! * Hon lade dem vid min säng. Jag läste den ena efter den andra och tyckte att de både var intressanta och upplysande. Jag bestämde mig för att studera Bibeln med Jehovas vittnen.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: En sak som Bibeln lärde mig var att känna ansvar. Jag förstod att jag hade ansvaret att försörja mig själv och mina barn i stället för att låta mamma göra det. Men jag hade varit van vid att bara göra som jag ville, så det var svårt att acceptera tanken på ett regelbundet arbete.

Jag hade också stor hjälp av rådet i 5 Moseboken 6:5–7, som uppmuntrar föräldrar att undervisa sina barn om Gud. Jag förstod att Gud håller mig ansvarig för hur jag fostrar mina barn. Den insikten motiverade mig att vara tillsammans med dem och verkligen börja älska dem.

Jag känner mig oerhört tacksam för att Jehova har låtit mig få veta sanningen om honom. Och därför överlämnade jag mitt liv till honom och blev döpt som ett Jehovas vittne.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Jag har lärt mig att kontrollera mitt hetsiga humör, och det har gjort att mamma och jag står varandra närmare nu. Relationen till mina barn har också blivit bättre.

Eftersom jag har utvecklat ett hat mot sådant som Gud hatar, har många av problemen som hörde till mitt tidigare liv försvunnit. Nu ger det mig stor glädje att få hjälpa andra att lära känna sanningen om vår kärleksfulle Gud, Jehova.

”Det känns som att Bibelns principer räddade mitt liv.” – MINORU TAKEDA

ÅLDER: 54

HEMLAND: JAPAN

BAKGRUND: UTELIGGARE

MITT FÖRFLUTNA: Jag växte upp i Yamaguchi med min far och farmor. Jag kände aldrig min mor. När jag var 19 dog min farmor, och jag fortsatte ett bo tillsammans med min far. Jag jobbade som kock, och min far var också anställd inom livsmedelsindustrin. Vi hade väldigt oregelbundna arbetstider, så vi gick om varandra hela tiden. Mitt liv bestod mest av att arbeta långa pass och sedan gå ut och festa med mina kompisar.

Med tiden tröttnade jag på mitt jobb. Jag grälade med min chef och började dricka rätt mycket. När jag närmade mig 30 bestämde jag mig för att flytta hemifrån och börja resa. När pengarna tog slut fick jag jobb på en spelhall med pachinkospel. Jag träffade en flicka, och vi gifte oss. Men vi separerade efter bara två och ett halvt år.

Jag var deprimerad och orkade inte ta itu med mitt liv. Till slut stod jag i skuld till hänsynslösa långivare. För att komma undan indrivarna flyttade jag hem till min far ett tag, men jag ljög för honom och gjorde honom väldigt besviken. Jag stal pengar från honom, och ett tag försörjde jag mig på att spela. Till slut var jag helt utblottad och bodde på en tågstation en tid. Jag flyttade till Hakata, sedan Himeji och till sist Kyoto. Jag var uteliggare några år.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: År 1999, när jag var i en park vid floden Kamogawa i Kyoto, kom två kvinnor fram till mig. De sade: ”Skulle du vilja ha ett bibelstudium?” Det ville jag gärna. Erfarna kristna från församlingen av Jehovas vittnen på orten studerade Bibeln med mig och hjälpte mig att inse hur viktigt det är att leva efter Bibelns principer. De föreslog att jag skulle försöka skaffa ett jobb och någonstans att bo. För att göra dem glada gick jag på några intervjuer, men jag var inte så seriös. Men längre fram började jag be om hjälp och gjorde uppriktiga försök att hitta ett arbete, och till slut ordnade det sig.

Det var bönen som hjälpte mig även när jag hamnade i en mycket svår situation. Indrivarna som jag försökte fly från hittade mig och krävde sina pengar. Jag kände mig väldigt pressad. Men jag brukade läsa Bibeln varje dag och hittade bibelversen i Jesaja 41:10. Där lovar Gud sina trogna tjänare: ”Jag skall verkligen hjälpa dig.” Det löftet gav mig styrka och mod. Jag ansträngde mig hårt, och till slut löste jag mina ekonomiska problem. År 2000 kunde jag bli döpt som ett Jehovas vittne.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Det jag hade lärt mig från Bibeln gjorde att jag försökte försonas med min far, och han förlät mig. Han var så glad över att jag hade fått lära mig att leva enligt Bibelns normer. Det känns som att Bibelns principer räddade mitt liv.

Dessutom har jag ett arbete så att jag kan försörja mig själv. (Efesierna 4:28; 2 Thessalonikerna 3:12) Jag har också fått verkliga vänner i den kristna församlingen. (Markus 10:29, 30) Jag är uppriktigt tacksam för allt Jehova har lärt mig.

”Det var inte lätt att göra de förändringar jag behövde göra.” – DAVID HUDSON

ÅLDER: 72

HEMLAND: AUSTRALIEN

BAKGRUND: ALKOHOLMISSBRUK

MITT FÖRFLUTNA: Mina föräldrar, Willie och Lucy, fick elva barn, och jag var yngst. Vi bodde i Aurukun, en aboriginbosättning längst uppe i norra Queensland. Aurukun ligger vid den vackra floden Archer, inte långt från havet. Vi barn fick lära oss att jaga och fiska för att försörja oss. Myndigheterna tillät inte oss aboriginer att hantera pengar på den tiden, och vi fick bara bo inom ett tilldelat område.

Mina föräldrar gjorde vad de kunde för att jag skulle utveckla goda egenskaper. De försökte lära alla sina barn att respektera de äldre och dela med sig av det lilla vi hade. Vi betraktade alla äldre som mammor och pappor eller nära släktingar.

När jag var sju år dog min pappa, och vi flyttade till en bosättning i Mapoon, som ligger ungefär 15 mil norr om Aurukun. Vid 12 års ålder fick jag lära mig att arbeta med hästar och boskap, och jag arbetade på många olika boskapsstationer långt upp i 40-årsåldern. Det var ett slitsamt liv. Jag drack mycket och ofta. Det gav mig en hel del huvudvärk och stora bekymmer.

Vid ett av tillfällena när jag hade druckit mig helt redlös stapplade jag ut från ett hotell rakt ut i gatan framför en bil. Rehabilitering och sjukgymnastik blev det som gällde de följande två åren. Mina dagar som boskapsskötare var över.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Under min rehabilitering kom en kvinnlig bekant med några nummer av Vakttornet och Vakna! Men jag kunde inte läsa så bra, för jag hade inte någon vidare skolutbildning. Men så en mycket varm dag kom en 83-årig herre och besökte mig. Jag bjöd in honom på ett glas kallt vatten. Han gav mig litteratur som handlade om Bibeln och frågade om han fick komma tillbaka och berätta mer. Så småningom började vi studera Bibeln tillsammans regelbundet. Jag förstod att jag behövde förändra min personlighet och livsstil för att göra Guds vilja.

Det var inte lätt att göra de förändringar jag behövde göra. Men min uppfostran gjorde att jag hade djup respekt för den äldre man som studerade Bibeln med mig och för den andliga undervisning jag fick. Men trots det drog jag mig för att överlämna mig åt Gud. Jag trodde att jag behövde känna till allt som stod i Bibeln.

Men en arbetskamrat hjälpte mig att se rätt på den saken. Han var ett Jehovas vittne, och han riktade min uppmärksamhet på de uppmuntrande orden i Kolosserna 1:9, 10. Där sägs det att det är nödvändigt att vi ”växer till i den exakta kunskapen om Gud”. Min arbetskamrat hjälpte mig att förstå att jag alltid skulle få lära mig nya saker, så egentligen fanns det ingen anledning att låta min begränsade kunskap hindra mig.

Något som betydde mycket för mig var att lära känna Jehovas vittnen. Jag fick själv se hur människor ur alla samhällsklasser tillbad Gud sida vid sida. Det gjorde mig helt övertygad om att jag hade funnit den sanna religionen, så 1985 blev jag döpt som ett Jehovas vittne.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Jag har blivit bättre på att läsa, och nu använder jag många timmar varje vecka till att hjälpa andra att lära sig läsa och studera Bibeln. Den kvinna som först gav mig Vakttornet och Vakna! studerade också Bibeln med Jehovas vittnen, döpte sig och är nu min älskade hustru. Vi tycker verkligen om att undervisa andra aboriginer om Jehova Gud.

[Fotnot]

^ § 9 Vakna! ges ut av Jehovas vittnen.

[Infälld text på sidan 21]

Min hustru och jag är glada att kunna hjälpa andra aboriginer att lära känna Gud.