Bibeln förändrade deras liv

VAD var det som fick en tidigare rebellsoldat och tjuv att ändra livsstil? Varför ändrade en kampsportmästare sina mål i livet? Hur blev en pappas tro på sin son belönad? Läs de här berättelserna så får du svar.

”Trots mitt mörka förflutna är jag nu lycklig.”– GARRY P. AMBROCIO

ÅLDER: 47

HEMLAND: FILIPPINERNA

BAKGRUND: REBELLSOLDAT

MITT FÖRFLUTNA: Jag växte upp i den lilla staden Vintar. Den stora dalslätten där vi bodde omgavs av gröna berg, och det fanns rena floder och frisk luft. Men trots den fridfulla omgivningen var livet svårt. Människor stal vår boskap och bröt sig in i vårt hem.

När jag var i tonåren drack jag ofta tillsammans med mina kompisar, rökte cigaretter och stal för att få pengar till mina vanor. Jag stal till och med smycken från min mormor. Militären misstänkte mig för att vara med i en rebellgrupp som kallades New People’s Army (NPA) och misshandlade mig ofta. Jag bestämde mig därför för att gå med i rebellgruppen. I fem år levde jag i bergen tillsammans med NPA-soldaterna. Livet var hårt. Vi var alltid i rörelse, på flykt undan militären. Till sist tröttnade jag på att gömma mig i bergen och överlämnade mig åt guvernören i Ilocos Norte. Han behandlade mig väl och hjälpte mig till och med att hitta ett lämpligt arbete. Men jag fortsatte med mina dåliga vanor, gjorde inbrott i hus och trakasserade folk.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Loida, en kvinna där jag arbetade, var ett Jehovas vittne. Genom henne kom jag i kontakt med Jovencio, och han började studera Bibeln med mig. Men min gamla livsstil höll mig i ett hårt grepp. Jag brukade röka innan Jovencio kom till studiet, och jag höll fortfarande på med illegal verksamhet. Till slut åkte jag fast och fick sitta 11 månader i fängelse. Under den tiden bad jag till Jehova och vädjade till honom om hjälp. Jag bad att han skulle förlåta mig och låta sin heliga ande vägleda och styrka mig.

Med tiden kom ett Jehovas vittne och besökte mig i fängelset och gav mig en bibel. Jag läste den och förstod att Jehova är barmhärtig och kärleksfull och förlåter synder. Jag insåg att Jehova hade varit barmhärtig mot mig och gett mig möjlighet att lära känna honom. Jag bad honom ge mig styrka att sluta med mina dåliga vanor. Det jag läste i Ordspråksboken 27:11 påverkade mig. Det var  som om Jehova talade direkt till mig genom den versen. Där står det: ”Var vis, min son, och gläd mitt hjärta, så att jag kan svara den som smädar mig.”

När jag kom ut från fängelset började jag studera Bibeln med vittnena igen. Jag följde med dem till deras möten och började tillämpa Bibelns principer i mitt liv. Så småningom kunde jag med Jehovas hjälp sluta med mina dåliga vanor. Sedan överlämnade jag mitt liv åt Jehova Gud.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Trots mitt mörka förflutna är jag nu lycklig. Jag var slav under smutsiga vanor, men jag har blivit en ny människa. (Kolosserna 3:9, 10) Nu har jag förmånen att få vara tillsammans med Jehovas rena folk och hjälpa andra att lära känna vår allsmäktige Gud, Jehova.

”Jag ville representera Brasilien.” – JULIANA APARECIDA SANTANA ESCUDEIRO

ÅLDER: 31

HEMLAND: BRASILIEN

BAKGRUND: KAMPSPORTMÄSTARE

MITT FÖRFLUTNA: Jag växte upp i Londrina. Trots att de flesta i området var fattiga var det rent och fridfullt. När jag var tio år blev jag uppmuntrad av min äldre bror att följa med honom och träna en kampsport som kallas taekwondo, som betyder ”fotens och handens väg”. Pappa gillade inte att jag lärde mig den här sporten men gav snart med sig.

Jag tränade hårt och vann många tävlingar i taekwondo i delstaten Paraná. Längre fram vann jag nationella mästerskap, och 1993 utsågs jag till taekwondomästare i Brasilien. Jag ville tävla i internationella mästerskap. Men min familj var fattig och kunde inte betala för att jag skulle kunna komma utomlands.

Jag hoppades att taekwondo skulle bli en tävlingsgren i de olympiska spelen, och så blev det. Jag ville representera Brasilien i de olympiska spelen, så jag tränade hårt och sponsrades också så att jag kunde tävla i Frankrike, Vietnam, Sydkorea och Japan och i de sydamerikanska spelen. Mitt nästa mål var att få delta i de panamerikanska spelen, och jag gjorde så bra ifrån mig att jag blev uttagen bland de tre som skulle tävla i Santo Domingo i Dominikanska republiken 2003.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: År 2001 träffade jag och min pojkvän Jehovas vittnen, och de började studera Bibeln med oss. Först var jag inte så entusiastisk. Jag var alltid för trött för att koncentrera mig och slumrade ofta till under studiet. Men det jag lärde mig nådde ändå mitt hjärta – något som blev uppenbart vid min nästa stora tävling.

Eftersom jag blev uttagen till de panamerikanska spelen, skulle jag tävla i en förturnering. När det blev min tur att kämpa stod jag helt orörlig på mattan – jag hade förlorat all  motivation. Plötsligt gick det upp för mig att en kristen inte skulle strida med andra – inte ens i sportsammanhang! Jag kom att tänka på Bibelns befallning ”älska din nästa som dig själv”. (Matteus 19:19) Jag bara vände mig om och gick, utan en tanke på att ändra mig. Folk stirrade undrande på mig.

När jag kom hem satte jag mig och tänkte igenom vad jag skulle göra med mitt liv. Jag tog fram en broschyr från Jehovas vittnen som handlade om vad Gud kräver av oss. Där såg jag en hänvisning till Psalm 11:5, där det står om Jehova: ”Den som älskar våld, honom hatar Hans själ.” De här orden träffade rätt, och jag bestämde mig för att sluta med taekwondo.

Mina läromästare i taekwondo blev inte glada. De försökte få mig att ändra mig genom att säga att jag var den bästa i landet och att jag skulle få tävla i OS. Men jag hade bestämt mig.

Min pojkvän och jag hade gift oss. Han hade redan börjat följa med vittnena i förkunnararbetet. Han brukade komma hem så glad och berätta för mig om alla samtal han haft med människor. Jag visste att om jag ville vara med om samma sak måste jag göra förändringar i mitt liv. Jag lämnade min tidigare religion och blev så småningom kvalificerad att bli ett döpt Jehovas vittne.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Min man och jag är så lyckliga och sammansvetsade tack vare att vi försöker tillämpa Bibelns principer i vårt äktenskap. Jag tycker om att stödja honom när han hjälper till i församlingen som vi tillhör. Jag kunde ha kämpat för att få olympiskt guld och bli berömd. Men ingenting som den här orättvisa världen har att erbjuda kan jämföras med det privilegium det är att få tjäna Jehova Gud.

”Min pappa gav aldrig upp hoppet om mig.”– INGO ZIMMERMANN

ÅLDER: 44

HEMLAND: TYSKLAND

BAKGRUND: SÄKERHETSVAKT PÅ EN DANSKLUBB

MITT FÖRFLUTNA: Jag föddes i ett religiöst delat hem i kolgruvestaden Gelsenkirchen. Min pappa var ett Jehovas vittne. Men mamma motarbetade hans ansträngningar att fostra mig, min bror och mina två systrar enligt de trosuppfattningar han hade. Han arbetade som lastbilschaufför tio timmar eller mer varje dag. Ofta började han arbeta klockan två eller tre på natten. Ändå tog han alltid hand om oss och gav oss andlig undervisning. Men jag gillade det inte.

När jag var 15 kände jag mig uttråkad av att vara med på de religiösa möten som han tog med mig till, och jag gjorde uppror. Ett år senare gick jag med i en boxningsklubb. De följande två åren uppförde jag mig på ett sätt som gav min pappa gråa hår. När jag blev 18 flyttade jag hemifrån.

Jag gick helt in för sporten och tränade upp till sex gånger i veckan – först boxning och  sedan tyngdlyftning. På veckosluten var jag och mina kompisar på dansklubbar. En gång råkade jag i slagsmål med en riktig hårding, men jag övermannade honom lätt. Ägaren till klubben såg det hela och erbjöd mig genast jobb som säkerhetsvakt. Det var bra betalt, så jag tackade ja.

Varje veckoslut stod jag vid ingången till klubben och bestämde vilka som fick komma in. Uppåt 1 000 människor skulle in på klubben, så jag hade fullt upp. Det var vanligt med slagsmål. Jag blev hotad med pistoler och trasiga flaskor. Några av dem som jag inte tillät komma in eller som jag hade kastat ut från klubben väntade utanför för att försöka hämnas. Jag var 20 år och trodde jag var oövervinnlig. Men faktum var att jag inte kunde behärska mig – jag var så aggressiv, stolt, ärelysten och envis.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: Min pappa gav aldrig upp hoppet om mig. Han ordnade så att jag fick tidskrifterna Vakttornet och Vakna! * där jag bodde. De samlades på hög i mitt rum – olästa. Men en dag bestämde jag mig för att bläddra igenom några av dem. Artiklarna som jag läste om hur de nuvarande politiska, ekonomiska och religiösa systemen skulle försvinna fick mig att ringa till min syster. Hon och hennes man var Jehovas vittnen. De erbjöd sig att studera Bibeln med mig, och det ville jag.

Principen i Galaterna 6:7 motiverade mig att göra förändringar i livet. Jag visste av erfarenhet att vad jag än gjorde, sade eller bestämde i dag skulle påverka mitt liv i morgon. Jag blev också mycket uppmuntrad av den inbjudan som står i Jesaja 1:18: ”’Kom nu, och låt oss rätta till förhållandet mellan oss’, säger Jehova. ’Även om era synder skulle visa sig vara som scharlakan, skall de göras vita som snö.’” Det bibelstället hjälpte mig när jag började studera att inte känna mig ovärdig eller känna att det var omöjligt för mig att komma tillbaka.

På sex månader hade jag gjort dramatiska förändringar, men inte utan kamp. Jag måste överge den dåliga miljö och det råa umgänge jag hade valt. Så jag började berätta för mina kompisar att jag studerade Bibeln och talade om vad jag fick lära mig. De började undvika mig och kallade mig präst. Med min systers hjälp kunde jag hitta ett annat, mer lämpligt arbete.

Jag började också gå på mötena i den Rikets sal där min syster och hennes man gick, trots att den låg tre mil bort. Det fanns en Rikets sal på närmare håll, men jag var så nervös för att träffa människor som känt mig sedan jag var liten. Jag var också rädd för att gå från hus till hus och förkunna i det område där jag bodde. Tänk om jag träffade någon som jag hade kastat ut från klubben eller någon som jag hade gett droger till! Men jag tänkte på något som jag hade lärt mig genom mina träningspass – det är de svåraste övningarna som är de viktigaste. Så när jag väl hade kvalificerat mig för att förkunna gick jag ut i det arbetet så mycket jag kunde.

Det var något mer som jag fick kämpa med – jag tyckte inte om att läsa eller studera. Men jag visste att om jag ville få en stark tro måste jag disciplinera mig till att djupstudera de sanningar som finns i Bibeln. Jag upptäckte att precis som det är med tyngdlyftning måste man anstränga sig hårt om man ska bli starkare.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Jag lever! Jag måste fortfarande kämpa med mina svagheter så att de inte får övertaget. Men jag har nu ett underbart familjeliv tillsammans med min fru, som har en vacker kristen personlighet. Bland Jehovas vittnen har jag fått verkliga vänner som jag kan lita helt på. Min pappa dog för fem år sedan, men innan han dog hade han glädjen att få tillbaka sin son.

[Fotnot]