Trösta de sörjande – som Jesus gjorde

LASARUS, som bodde i Betania, blev allvarligt sjuk. Hans systrar, Marta och Maria, sände bud till sin nära vän Jesus. Men Lasarus avled i sin sjukdom. När han hade lagts i en grav kom vänner och grannar och besökte Marta och Maria ”för att trösta dem i sorgen”. (Johannes 11:19) Till slut kom Jesus till Betania för att träffa sina kära vänner. Genom att se vad han sade och gjorde kan vi lära oss hur vi kan trösta dem som mist någon i döden.

Visa omtanke genom att vara där

För att komma till Betania måste Jesus korsa Jordanfloden och sedan ta sig uppför den branta, slingriga vägen från Jeriko. Det tog ungefär två dagar. När Jesus kom till utkanten av byn var Marta snabbt där och välkomnade honom. Maria skyndade sig också för att träffa honom när hon lite senare fick veta att han hade kommit. (Johannes 10:40–42;  11:6, 17–20, 28, 29) Att Jesus kom till systrarna var verkligen en källa till tröst för dem.

Också i vår tid kan vi trösta dem som förlorat någon i döden genom att bara vara hos dem. Scott och Lydia, som förlorade sin sexårige son, Theo, i en olycka, berättar: ”Vi behövde det stöd familjen och vänner kunde ge. De kom till sjukhuset direkt – mitt i natten.” Vad sade de? ”Just då behövde de inte säga någonting. Bara att de kom sade allt. Det visade att de tänkte på oss.”

Bibeln säger att Jesus ”blev upprörd” och ”brast i tårar” när han såg dem som grät därför att Lasarus var död. (Johannes 11:33–35, 38) För Jesus var det inte omanligt att gråta i andras närvaro. Han kände empati för dem. Vad kan vi lära oss av det? När vi besöker någon efter ett dödsfall behöver vi inte känna oss generade om vi börjar gråta ihop med dem. (Romarna 12:15) Vi får däremot inte pressa de sörjande till att börja gråta. En del vill hellre göra det när de är ensamma.

Lyssna medkännande

Jesus kan ha tänkt ut vad han skulle säga till uppmuntran för Marta och Maria, men han lät tydligen dem tala först. (Johannes 11:20, 21, 32) När han så talade med Marta ställde han en fråga och lyssnade sedan. (Johannes 11:25–27)

En god lyssnare visar äkta intresse. För att kunna trösta sörjande måste vi lyssna noga. Vi kan visa att vi gör det genom att ställa frågor och sedan låta de sörjande tala. Men vi måste vara försiktiga så att vi inte tvingar dem att tala ifall de bara vill ha lugn och ro. De kanske helt enkelt är slutkörda och behöver vila.

De som mist någon i döden kan känna sig känslomässigt förlamade och tar ibland upp samma sak gång på gång. En del öser ur sig vad de känner. Både Maria och Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.” (Johannes 11:21, 32) Vad gjorde Jesus? Han lyssnade tålmodigt och medkännande. Han försökte inte tala om för dem hur de borde känna det. Han förstod säkert vilka starka känslor som kan välla upp och hur ont det kan göra.

Om du inte vet vad du ska säga när du besöker några som mist en anhörig kan du börja med att fråga: ”Vill ni tala om det som hänt?” Lyssna sedan noga på vad de säger. Titta på dem och försök förstå deras känslor.

Det är inte lätt att uppfatta och förstå de känslor de sörjande har. ”Behovet skiftade”, förklarar Lydia. ”Ibland kunde vi inte låta bli att gråta hejdlöst inför dem som besökte oss. Det enda vi ville var att andra skulle vara positiva. Våra vänner gjorde sitt bästa för att förstå våra känslor.”

Jesus klarade det här fullkomligt. Han visste att varje människa har ”sin egen plåga och sin egen smärta”. (2 Krönikeboken 6:29) Jesus behandlade de två systrarna olika. Marta fortsatte att tala, så Jesus samtalade vidare med henne. Men eftersom Maria grät, talade Jesus inte så länge med henne. (Johannes 11:20–28, 32–35) Vad kan vi lära oss av hans exempel? Det kan vara bra att låta den sörjande styra samtalet. Att du villigt lyssnar på dem när de  berättar hur de känner det kan vara till stor tröst för dem.

Ord som läker

När Maria och Marta sade till Jesus: ”Om du hade varit här”, klandrade han inte dem för att de sade så, och han gjorde inte heller en stor affär av det de hade sagt. Han svarade bara Marta lugnande: ”Din bror skall uppstå.” (Johannes 11:23) Med de få orden hjälpte Jesus henne att se framåt och påminde henne vänligt om att det fanns hopp.

När man talar med någon som mist en anhörig, är det bra att komma ihåg att även några få ord som är uppriktiga och positiva kan betyda mycket, oavsett om de är muntliga eller skriftliga. Eftersom kort och brev kan läsas om och om igen, kan de ge tröst under lång tid. Nio månader efter det att Kath hade förlorat sin man, Bob, läste hon alla korten igen. ”Jag märkte att de hjälpte mig ännu mer då”, berättar hon. ”Det var då trösten kom.”

Vad kan man då nämna i ett kort kondoleansbrev? Man kan skriva något om den avlidne – om något som man upplevt tillsammans med honom eller henne eller om en egenskap som man uppskattade mycket hos honom eller henne. Kath säger: ”Vänliga ord om Bob och hans egenskaper fick mig att både le och gråta samtidigt. Humoristiska berättelser om honom fick mig att småskratta och minnas det lyckliga liv vi levde tillsammans. Många av de kort som jag nu tycker extra mycket om innehöll bibelverser.”

Ge praktisk hjälp

För att hjälpa Lasarus familj gjorde Jesus något som vi inte kan. Han gav livet tillbaka till Lasarus. (Johannes 11:43, 44) Men vi kan göra vad vi kan, till exempel praktiska saker som att laga ett mål mat, erbjuda logi åt dem som vill besöka den sörjande, hjälpa till att tvätta, vara barnvakt, gå ärenden eller erbjuda skjuts. Enkla, kärleksfulla handlingar kommer utan tvivel att uppskattas mycket av den sörjande.

Som vi förstår kan de sörjande behöva få vara ensamma ibland. Men vi kan ändå ta initiativet och hålla kontakt med dem. ”Det finns ingen bestämd tid för hur länge man ska sörja eller för när man ska känna sig bättre”, säger en sörjande mamma. En del försöker komma ihåg den sörjande på viktiga årsdagar, till exempel bröllopsdagen eller dödsdagen. Genom att finnas till hands sådana dagar kan man bli en uppskattad vän i svåra stunder. (Ordspråksboken 17:17)

Den tröst Jesus gav innehöll också det hopp som han hade undervisat sina lärjungar om: ”Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.” (Johannes 11:11) Jesus försäkrade sina efterföljare om att de döda skulle få uppstå till liv igen. Han frågade Marta: ”Tror du detta?” Hon svarade: ”Ja, Herre.” (Johannes 11:24–27)

Tror du att Jesus ska uppväcka de döda? Om du gör det, berätta då om det hoppet för dem som förlorat någon i döden. Ge dem praktisk hjälp. Det du säger och gör kommer säkert att kunna trösta dem. (1 Johannes 3:18)

[Karta på sidan 9]

(För formaterad text, se publikationen)

PEREEN

Jordan

Jeriko

Betania

Salthavet

Jerusalem

SAMARIEN