Varför förkastade de Messias?

NÄR Jesus var på jorden fängslades människor av det han sade och förundrades över de underverk han gjorde. Det här ledde till att många ”satte ... tro till honom” och godtog honom som den förutsagde Messias, Kristus. De resonerade så här: ”När Messias kommer, inte skall han väl utföra fler tecken än den här mannen har utfört?” (Johannes 7:31)

Trots alla vittnesbörd som tydligt visade att Jesus var Messias blev han inte trodd av majoriteten av dem som såg och hörde honom. Tyvärr var det även några av dem som först trodde på honom som senare vände honom ryggen. Varför var det så många som förkastade honom som Messias trots alla de tydliga bevisen? Vi ska se närmare på det, och medan vi gör det kan vi fundera över den här frågan: Riskerar jag att göra ett liknande misstag?

Ouppfyllda förväntningar

Vid den tid då Jesus föddes var det många judar som trodde att Messias snart skulle komma. När han var nyfödd tog hans föräldrar honom till templet, där de möttes av sådana som ”väntade på Jerusalems befrielse” genom den utlovade Messias. (Lukas 2:38) Längre fram var det många som såg det Johannes döparen gjorde  och frågade sig: ”Kan han möjligtvis vara Messias?” (Lukas 3:15) Men vad väntade sig judarna i det första århundradet att Messias skulle göra?

De flesta judar på den tiden trodde att Messias skulle komma och befria dem från det förtryckande romerska styret och återupprätta det jordiska kungariket Israel. Innan Jesus började sin jordiska tjänst hade ett antal karismatiska ledare framträtt och uppmanat folket att göra uppror mot det politiska styret. Det här påverkade troligen folkets förväntningar på Messias.

Jesus skilde sig helt från de här falska messiasgestalterna. Han uppmanade inte sina åhörare att ta till våld utan lärde dem att älska sina fiender och lyda myndigheterna. (Matteus 5:41–44) Han avvisade också folkets försök att göra honom till kung. I stället sade han: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen.” (Johannes 6:15; 18:36) Ändå visade det sig att människor hade mycket svårt att göra sig fria från sina förutfattade meningar.

Johannes döparen såg och hörde själv flera mirakulösa bevis på att Jesus var Guds Son. Men när han satt fängslad skickade han ändå sina lärjungar till Jesus för att fråga honom: ”Är du Den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” (Matteus 11:3) Johannes kan ha funderat på om Jesus verkligen var den utlovade befriaren som skulle infria judarnas förväntningar.

Jesu apostlar hade svårt att förstå att Jesus skulle bli dödad och sedan uppväckt. När han en gång förklarade att Messias måste lida och dö ”tog [Petrus] honom åt sidan och började förebrå honom”. (Markus 8:31, 32) Petrus kunde helt enkelt ännu inte förstå hur Jesu död kunde stämma in på hans roll som Messias.

När Jesus strax före påsken år 33 kom till Jerusalem välkomnades han av entusiastiska folkskaror som hyllade honom som kung. (Johannes 12:12, 13) Men tänk så snabbt situationen förändrades! Inom en vecka hade Jesus gripits och avrättats. Efter hans död beklagade sig två av hans lärjungar och sade: ”Vi hoppades att han var den som skulle befria Israel.” (Lukas 24:21) Inte ens när Jesus visade sig för lärjungarna efter sin uppståndelse kunde de släppa tanken på att Messias skulle upprätta ett rike på jorden. De frågade: ”Herre, återställer du kungariket åt Israel i denna tid?” Vi ser tydligt att felaktiga förväntningar på Messias var djupt rotade i Jesu åhörare. (Apostlagärningarna 1:6)

Efter det att Jesus hade tagits upp till himlen och lärjungarna fått del av den heliga anden förstod de klart och tydligt att Messias skulle regera som kung i himlen. (Apostlagärningarna 2:1–4, 32–36) Apostlarna Petrus och Johannes berättade modigt om Jesu uppståndelse och visade att de hade Guds stöd genom att själva göra underverk. (Apostlagärningarna 3:1–9, 13–15) Tusentals människor i Jerusalem lyssnade och blev troende. Men det här gillade inte de judiska ledarna. Precis som de hade motarbetat Jesus motarbetade de nu hans apostlar och lärjungar. Varför var de så emot Jesus och förkastade honom?

Förkastad av religiösa ledare

Då Jesus kom till jorden hade judarnas religiösa uppfattningar och seder urartat, och de stämde inte längre med det som stod i de inspirerade skrifterna. De religiösa ledarna på den tiden – sadducéerna, fariséerna och de skriftlärda – höll fast vid människogjorda traditioner och satte dem före Guds skrivna ord. Gång på gång anklagade de Jesus för att bryta Moses lag därför att han på ett mirakulöst sätt botade sjuka på sabbaten. Genom att han med all tydlighet motbevisade deras oskriftenliga läror utmanade han både deras myndighet och deras påstådda ställning som godkända av Gud. Till skillnad från dem var han en man med enkel bakgrund som inte hade samma formella religiösa utbildning som de. Så det var inte konstigt att de här stolta ledarna hade svårt att godta honom som Messias. Konfrontationerna med Jesus gjorde dem så arga att de ”höll rådslag mot honom för att de skulle  kunna röja honom ur vägen”. (Matteus 12:1–8, 14; 15:1–9)

Men hur skulle de religiösa ledarna kunna bortförklara att Jesus kunde göra underverk? De förnekade inte att underverken hade skett. Nej, i stället försökte de få folket att förlora tron på Jesus genom att häda och säga att hans förmåga kom från Satan. De sade: ”Den där, han driver inte ut demonerna annat än med hjälp av Beelsebub, demonernas härskare.” (Matteus 12:24)

Det fanns också ett annat starkt skäl till att de så orubbligt vägrade att godta Jesus som Messias. När han hade uppväckt Lasarus från döden var det ledare från olika religiösa grupper som resonerade med varandra och sade: ”Vad skall vi göra, eftersom den här människan utför många tecken? Om vi låter honom hållas så här, kommer de alla att sätta tro till honom, och romarna skall komma och ta bort både vår plats för tillbedjan och vår nation.” De kom överens om att döda både Jesus och Lasarus, för de ville absolut inte förlora sin ställning och sin makt! (Johannes 11:45–53; 12:9–11)

Fördomar och förföljelse från allmänhetens sida

Inställningen hos de judiska ledarna skapade ett klimat i samhället som var fientligt mot alla som godtog Jesus som Messias. Ledarna var stolta över sin framträdande ställning och såg ner på dem som trodde på Jesus. De sade: ”Inte har väl någon av styresmännen eller av fariséerna satt tro till honom?” (Johannes 7:13, 48) Men det fanns faktiskt några av de judiska ledarna som blev lärjungar till Jesus, till exempel Nikodemos och Josef från Arimatea, fast de höll sin tro hemlig på grund av rädsla. (Johannes 3:1, 2; 12:42; 19:38, 39) De judiska ledarna hade beslutat att ”ifall någon skulle bekänna ... [Jesus] som Kristus, skulle han bli utstött ur synagogan”. (Johannes 9:22) En sådan person skulle bli föraktad i samhället, och ingen skulle vilja ha med honom att göra.

Motståndet mot Jesu apostlar och lärjungar satte så småningom i gång en våldsam förföljelse. Apostlarna predikade öppet och modigt och blev därför fysiskt bestraffade av Sanhedrin, judarnas högsta domstol. (Apostlagärningarna 5:40) Motståndare anklagade lärjungen Stefanus på falska grunder för att ha hädat. Domarna i Sanhedrin blev alldeles ursinniga på honom, och han blev stenad till döds. Därefter ”bröt stor förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem; alla utom apostlarna skingrades över Judeens och Samariens områden”. (Apostlagärningarna 6:8–14; 7:54–8:1) Saul, som längre fram blev aposteln Paulus, deltog i en förföljelsekampanj som hade officiellt stöd av översteprästen och ”äldsterådet”. (Apostlagärningarna 9:1, 2; 22:4, 5)

Också under de här svåra förhållandena växte skaran av kristna snabbt under åren efter Jesu död. Men trots att tusentals blev kristna förblev de en minoritet i Palestina i det första århundradet. Att öppet visa att man var en efterföljare till Kristus innebar att man riskerade att bli utfryst och till och med utsatt för våld.

Dra lärdom av dem som förkastade Jesus

Som vi har sett gjorde missuppfattningar, pressen från samhället och förföljelse att många i det första århundradet inte satte tro till Jesus. I vår tid kan felaktiga uppfattningar om Jesus och det han lärde ut leda till något liknande. Många har till exempel fått lära sig att Guds rike är i deras hjärta eller att det är människor som ska införa det riket. Andra har övertalats att tro att vetenskapen eller modern teknik ska lösa människans problem, och därmed finns det inte längre något behov av att  hoppas på Messias. Många kritiker menar att de händelser i Jesu liv som beskrivs i Bibeln aldrig har hänt, och därigenom undergräver de tron på Jesus som Messias.

Sådana här uppfattningar och teorier har lett till att många antingen inte förstår vilken roll Messias har eller inte ser något behov av att undersöka saken. Men för dem som vill se vilka belägg det finns för att Jesus är Messias är bevismaterialet faktiskt större nu än det var i det första århundradet. Förutom alla de hebreiska skrifterna i Bibeln som innehåller mängder av profetior om vad Messias skulle göra har vi också de fyra evangelieskildringarna som visar vad Jesus gjorde i uppfyllelse av de här profetiorna. *

Det finns verkligen tillräckligt många bevis för att var och en av oss ska kunna ta ställning i den här frågan. Och vi får inte dröja med det. Varför inte det? Därför att Bibeln visar att Jesus, som den messianske kungen i Guds rike, snart kommer att ingripa och ta bort alla som fördärvar jorden och införa ett rättvist styre som kommer att göra det möjligt för alla lydiga invånare att leva för evigt på jorden under fantastiska förhållanden. (Daniel 2:44; Uppenbarelseboken 11:15, 18; 21:3–5) Den här underbara framtiden kan bli din om du går in för att lära dig mer om Jesus och visa tro på honom nu. Tänk över det som Jesus själv sade: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16)

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 20]

Skulle du ha godtagit Messias om du hade levt på Jesu tid?

[Bild på sidan 21]

Låt inte förutfattade meningar hindra dig från att lära känna sanningen om Jesus.