Lär känna Gud

Manasse blidkade Jehova

”JAG kände mig så ovärdig”, säger en man som hade växt upp med Bibelns principer, men som slutade följa dem. När han sedan ville förändra sitt liv var han rädd att Gud aldrig skulle förlåta honom. Men den här ångerfulle syndaren blev uppmuntrad av Bibelns skildring om Manasse, som finns att läsa i 2 Krönikeboken 33:1–17. Om du känner dig ovärdig på grund av sådant du gjort tidigare i livet, så kan du också få tröst av det som hände Manasse.

Manasse växte upp i ett hem där man tjänade Gud. Hans far, Hiskia, var en av de mest framstående kungarna i Juda. Gud såg till att Hiskias liv förlängdes mirakulöst, och Manasse föddes omkring tre år efter det. (2 Kungaboken 20:1–11) Alldeles säkert tyckte Hiskia att det var tack vare Guds barmhärtighet som han hade fått sin son och försökte hjälpa Manasse att älska sann tillbedjan. Men barn går inte alltid i sina föräldrars fotspår. Och så var fallet med Manasse.

Manasse var bara 12 år när hans far dog. Och tråkigt nog valde han att göra ”det som var ont i Jehovas ögon”. (2 Krönikeboken 33:1, 2) Var han kanske påverkad av rådgivare som inte brydde sig om sann tillbedjan? Bibeln svarar inte på det. Men vi får veta att Manasse utövade grov avgudadyrkan och var mycket grym. Han uppförde altaren åt falska gudar, han offrade sina egna söner, han höll på med spiritism och han satte upp en skulpterad avgudabild i Jehovas tempel i Jerusalem. Hårdnackat vägrade Manasse gång på gång att lyssna till varningarna från Jehova, den Gud som han hade att tacka för att han över huvud taget hade blivit född. (Verserna 3–10)

Till sist tillät Jehova att Manasse fördes bort till Babylon i bojor. I exil i ett främmande land hade Manasse möjlighet att begrunda sitt liv. Förstod han nu att de kraftlösa, livlösa avgudabilderna inte kunde hjälpa honom på något sätt? Tänkte han på vad hans far hade lärt honom som barn? Hur det än var så ändrade han sig. Bibeln berättar att han försökte ”blidka Jehova” och att han ”ödmjukade sig mycket”. * Det sägs vidare att Manasse ”bad till honom [Gud]”. (Verserna 12 och 13) Men kunde en man som hade syndat så mycket verkligen bli förlåten av Gud?

Jehova påverkades av att Manasse ångrade sig så uppriktigt. Han lyssnade på Manasses böner ”och lät honom vända tillbaka till Jerusalem, till sitt kungadöme”. (Vers 13) Ett bevis för att Manasse verkligen hade ångrat sig var att han gjorde allt för att rätta till förhållandena. Han rensade bort allt som hörde ihop med avgudadyrkan och uppmanade sitt folk ”att tjäna Jehova”. (Verserna 15–17)

Om du tror att du är så ovärdig att du inte kan få Jehovas förlåtelse på grund av dina synder tidigare i livet, så kan du tänka på Manasse. Den här berättelsen är en del av Guds inspirerade ord. (Romarna 15:4) Jehova vill att vi ska förstå att han är ”redo att förlåta”. (Psalm 86:5) Det är inte synden som har någon betydelse för honom, utan hjärtat hos den som har syndat. En syndare som ber till Jehova med ett ångerfullt hjärta, rättar till sitt liv och verkligen anstränger sig att göra det som är rätt kan ”blidka” Jehova, precis som Manasse gjorde. (Jesaja 1:18; 55:6, 7)

Förslag till bibelläsning i januari:

▪ 2 Krönikeboken 29–Esra 10

[Fotnot]