Visste Gud att Adam och Eva skulle synda?

MÅNGA människor har uppriktigt ställt sig den här frågan. När man undrar över varför Gud har tillåtit ondskan leds tanken snabbt in på de första människornas synd i Eden. Tanken att ”Gud vet allt” kan leda till slutsatsen att Gud redan i förväg visste att de skulle synda.

Om Gud verkligen hade vetat att det här fullkomliga paret skulle synda, vad hade det inneburit? Det hade tillskrivit Jehova många negativa egenskaper. Han skulle verka kärlekslös, orättvis och falsk. Några skulle säga att det var grymt av Gud att utsätta de första människorna för något som han i förväg visste skulle sluta illa. Det skulle kunna verka som om Gud var ansvarig – eller åtminstone bar en del av skulden – för all ondska och allt lidande genom historien. En del skulle tycka att Gud är omdömeslös.

Stämmer en sådan negativ bild av Jehova Gud med Bibelns beskrivning? För att få svar på det kan vi undersöka vad Bibeln säger om Jehovas skaparverk och personlighet.

”Det var mycket gott”

Första Moseboken berättar om Guds skaparverk, däribland de första människorna, och säger: ”Gud [såg] på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” (1 Moseboken 1:31) Adam och Eva skapades fullkomliga, perfekt anpassade till förhållandena på jorden. De hade skapats helt utan några brister. ”Mycket gott” var en passande beskrivning av människorna, så de hade definitivt alla förutsättningar för att handla på det goda sätt som Gud ville. De var skapade ”till Guds avbild”. (1 Moseboken 1:27) De kunde alltså i viss utsträckning visa samma egenskaper som Gud själv, till exempel vishet, lojal kärlek, rättvisa och godhet. Sådana egenskaper skulle hjälpa dem att fatta bra beslut och dessutom ge ära åt deras himmelske Fader.

Jehova gav dessa fullkomliga och tänkande varelser en fri vilja. De var inga robotar som var programmerade att göra precis som Gud ville. Tänk efter. Vad skulle betyda mest för dig – att du fick en present bara för sakens skull, eller för att någon ville göra dig glad? Svaret är enkelt. Så om Adam och Eva hade gjort ett fritt val att lyda Gud så hade det betytt desto mer för honom. Deras valfrihet gav dem möjlighet att lyda Jehova av kärlek. (5 Moseboken 30:19, 20)

Rättfärdig, rättvis och god

Bibeln visar vilka egenskaper Jehova har. Hans egenskaper gör det omöjligt för honom att ha något med synd att göra. Jehova ”älskar rättfärdighet och rättvisa”, sägs det i Psalm 33:5. Och Jakob 1:13 förklarar: ”Med det som är ont kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” Eftersom Gud är rättvis och omtänksam varnade han Adam: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men av trädet för kunskap om gott och ont får du inte äta, för den dag du äter av det skall du ovillkorligen dö.” (1 Moseboken 2:16, 17) Det första människoparet fick möjlighet att göra ett val – evigt liv eller döden. Hade inte Gud varit en hycklare om han varnade dem för en specifik synd men redan kände till hur illa det skulle gå? Jehova ”älskar rättfärdighet och rättvisa”, och därför skulle han inte ge människorna ett val som i realiteten inte existerade.

 Jehova är verkligen mycket god. (Psalm 31:19) Vid ett tillfälle när Jesus beskrev Guds godhet sade han: ”Vilken är väl den man bland er som skulle räcka sin son en sten när han ber om bröd? Eller kanske han ber om en fisk – inte skulle han väl då räcka honom en orm? Om alltså ni, fastän ni är onda, förstår att ge goda gåvor åt era barn, hur mycket mer skall då inte er Fader som är i himlarna ge goda ting åt dem som ber honom!” (Matteus 7:9–11) Gud ger ”goda ting” till sina skapelser. Ett bevis för Guds godhet är hur vi människor är skapade och hur fint de första människorna fick bo. Skulle en Skapare som är godheten själv vara så grym att han gav människorna ett vackert hem när han visste att de skulle gå miste om det? Nej, vår rättfärdige och gode Skapare har ingen skuld i människans uppror.

”Den Gud som ensam är vis”

Bibeln säger också att Jehova ”ensam är vis”. (Romarna 16:27) Guds änglar i himlen fick själva se många exempel på hur hans djupa vishet tog sig uttryck. Det sägs att de ”jublande ropade ut sitt bifall” när de såg vad Jehova skapade på jorden. (Job 38:4–7) Utan tvekan följde de händelseutvecklingen i Eden med största intresse. Skulle det vara rimligt att en vis Gud först skapar ett storslaget universum och en fantastisk mångfald på jorden för att sedan, inför ögonen på sina andeskapelser i himlen, skapa två unika människor som han visste skulle synda? Att planera för en sådan olycka skulle vara helt utan rim och reson.

Men någon kanske ändå invänder: Hur kan en så vis Gud inte ha vetat? Det är sant att en sida av Jehovas stora vishet är hans förmåga att ”från början” känna till ”slutet”. (Jesaja 46:9, 10) Men han behöver inte använda sig av den här förmågan, ungefär som han inte alltid måste använda sin enorma kraft fullt ut. Jehova är selektiv när han använder sin förmåga till förutvetande. Han gör det när det fyller ett syfte och när omständigheterna är de rätta.

Möjligheten att avstå från att använda sitt förutvetande kan liknas vid en funktion i en vanlig dvd-spelare. När någon tittar på en inspelad fotbollsmatch kan han välja att se slutminuterna först. Men han måste inte göra det. Vem skulle kritisera honom om han valde att titta på hela matchen från början? På samma sätt valde vår Skapare tydligtvis att inte i förväg se vad Adam och Eva skulle göra. I stället väntade han, och allteftersom händelserna utspelade sig såg han hur de valde att handla.

Som vi nämnde tidigare skapade inte Jehova de första människorna som robotar. De var inte programmerade att handla på ett visst sätt. I sin vishet och kärlek gav han dem i stället en fri vilja. Genom att välja att handla rätt kunde människorna visa sin kärlek, tacksamhet och lydnad, till glädje för både dem själva och deras himmelske Fader, Jehova. (Ordspråksboken 27:11; Jesaja 48:18)

Bibeln visar att Gud vid flera tillfällen avstod från att använda sin förmåga till förutvetande. Ett sådant tillfälle var när den trogne Abraham närapå offrade sin son. Då sade Jehova: ”Nu vet jag att du är gudfruktig, eftersom du inte har undanhållit mig din son, din ende.” (1 Moseboken 22:12) Vid andra tillfällen uppförde sig vissa personer så illa att de fick Gud att ”känna sig sårad”. Skulle han känt sig sårad om han sedan länge hade känt till hur de skulle handla? (Psalm 78:40, 41; 1 Kungaboken 11:9, 10)

 Det är helt logiskt att den allvise Guden inte utnyttjade sitt förutvetande för att ta reda på om de första människorna skulle synda. Han var inte så oförnuftig att han gjorde verklighet av en så bisarr idé som att ta reda på händelseutvecklingen i förväg och sedan sätta i gång något som närmast blir en repris på det han redan visste.

”Gud är kärlek”

Guds motståndare, Satan, låg bakom upproret i Eden som fick så negativa följder, däribland synd och död. Satan var alltså ”en människomördare”. Han visade sig också vara ”en lögnare och lögnens fader”. (Johannes 8:44) Eftersom han själv drivs av dåliga motiv, gör han allt för att även tillskriva vår kärleksfulle Skapare dåliga motiv. Det är helt enligt hans natur att skjuta skulden för människors synder på Jehova.

Kärlek är den främsta anledningen till varför Jehova inte valde att veta på förhand om Adam och Eva skulle synda. Kärlek är Guds mest framträdande egenskap. ”Gud är kärlek”, sägs det i 1 Johannes 4:8. Kärleken är positiv, inte negativ. Den ser till det goda hos andra. Eftersom Jehova Gud är motiverad av kärlek ville han endast det bästa för de första människorna.

Trots att Gud gav människan handlingsfrihet, som medförde risken att fatta dåliga beslut, så var han inte pessimistisk eller misstänksam mot sina fullkomliga skapelser. Han hade gett dem allt de behövde i livet, och de hade fått all nödvändig information. Gud borde rimligtvis ha kunnat förvänta att människorna skulle visa honom kärlek och lydnad, inte att de skulle göra uppror. Han visste att Adam och Eva kunde välja att vara lojala, vilket ofullkomliga människor längre fram i historien gav prov på, till exempel Abraham, Job, Daniel och många andra.

”För Gud är allting möjligt”, sade Jesus. (Matteus 19:26) Det är en lugnande tanke. Jehovas kärlek, och hans andra starka egenskaper som rättvisa, vishet och kraft, garanterar att han i rätt tid kan och kommer att ta bort alla verkningar av synd och död. (Uppenbarelseboken 21:3–5)

Uppenbarligen visste inte Jehova i förväg att de första människorna skulle synda. Det smärtade honom att människan var olydig och att hon fick lida, men han visste att det här var en tillfällig situation och att den inte skulle påverka hans eviga avsikter med jorden och människan. Varför inte ta reda på mer om Guds avsikter och vad de kan betyda för dig i framtiden? *

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 14]

Jehova skapade inte de första människorna som robotar som var programmerade att handla på ett visst sätt.

[Infälld text på sidan 15]

Gud visste att Adam och Eva kunde välja att vara lojala.