Bibeln förändrade deras liv

VAD hjälpte en kvinnlig bartender som svor och drack och använde droger att ändra livsstil? Hur kom det sig att en före detta politiker som inte tyckte om religion helt ändrade inställning? Vilka problem fick en lärare i stridsteknik vid ryska polisen övervinna för att bli ett Jehovas vittne? Läs vad de berättar.

”Numera har mamma och jag goda relationer.” – NATALIE HAM

FÖDD: 1965

HEMLAND: AUSTRALIEN

BAKGRUND: DROGMISSBRUKARE

MITT FÖRFLUTNA: Jag växte upp i den lilla fiskebyn Robe i South Australia. I sådana samhällen är hotellet det ställe dit folk går för att träffas. Föräldrar går ofta dit och tar barnen med sig, och det gör att barnen tillbringar sin uppväxt i en rökig miljö med fylleri och grovt språk.

Jag rökte redan som 12-åring, använde en massa svordomar och var jämt osams med mamma. När jag var 15 skilde sig mina föräldrar, och ett och ett halvt år senare flyttade jag hemifrån. Jag drack, använde droger och levde omoraliskt. Jag var lynnig och kände mig vilsen. Men eftersom jag hade tränat kampsport och självförsvar i fem år, tyckte jag att jag kunde ta hand om mig själv. Fast när jag fick tid att fundera lite djupare kände jag mig väldigt nedstämd och bad Gud hjälpa mig. Men jag sade: ”Be mig bara inte att gå i kyrkan.”

Någon tid senare fick jag en bibel av en vän som var troende men inte tillhörde något speciellt samfund. Han rökte hasch som mina andra vänner. Men han sade att han verkligen trodde på Gud och övertalade mig att bli döpt. Vi åkte till en sjö i närheten, och där döpte han mig. Från och med då kände jag att jag hade en speciell relation till Gud. Men jag tog mig aldrig tid att läsa Bibeln.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: År 1988 fick jag besök av två Jehovas vittnen. En av dem frågade om jag visste vad Gud heter. De läste från Psalm 83:18, där det står: ”Så att man inser att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” Jag blev helt ställd! När de hade gått åkte jag närmare sex mil till en kristen bokhandel för att se vad det stod i andra bibelöversättningar, och sedan slog jag upp namnet i en uppslagsbok. När jag blivit  övertygad om att Guds namn är Jehova undrade jag om det var något mer som jag inte kände till.

Mamma hade sagt att Jehovas vittnen var underliga. Det lilla jag visste om dem gjorde att jag trodde att de var stela och tråkiga och inte förstod hur man har roligt. Jag övervägde om jag skulle låtsas att jag inte var hemma, men när de väl kom ändrade jag mig. Jag bjöd in dem, och vi började studera Bibeln på en gång.

Efter varje gång vi hade studerat berättade jag vad jag hade lärt mig för min pojkvän, Craig. Han blev till slut så irriterad att han tog ifrån mig boken vi studerade i och började läsa den. Det tog bara tre veckor för honom att förstå att han hade hittat sanningen om Gud. Så småningom slutade vi använda droger och missbruka alkohol, och jag slutade som bartender. Vi bestämde att vi skulle gifta oss för att leva efter Bibelns normer.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: När vi började studera Bibeln var Craig och jag på väg att lämna varandra. I dag är han en underbar make, och vi har två fina barn. Vi har också mycket goda vänner som har samma tro som vi.

Till en början var mamma arg när hon hörde att jag träffade Jehovas vittnen. Men hennes reaktion berodde på missuppfattningar. Numera har mamma och jag goda relationer. Jag känner mig inte längre tom och vilsen, i stället känns livet meningsfullt och mina andliga behov har blivit fyllda. (Matteus 5:3)

”Jag blev förvånad över mycket av det Bibeln lär.” – ISAKALA PAENIU

FÖDD: 1939

HEMLAND: TUVALU

BAKGRUND: POLITIKER

MITT FÖRFLUTNA: Jag föddes på Nukulaelae, en vacker ö i Stilla havet som nu tillhör Tuvalu. Livet på öarna påverkades starkt av präster som fick sin religiösa utbildning i Samoa. Öborna var tvungna att ge prästerna och deras familjer mat och husrum, ja, de var tvungna att ge dem det bästa av allting. Även om de inte hade mat nog åt sina egna familjer, var det deras skyldighet att ge prästerna det de skulle ha.

Prästen på ön där jag bodde drev byskolan och undervisade i religion, matematik och lite geografi. Jag kommer ihåg hur jag såg prästen slå elever så illa att de var helt blodiga. Men ingen vågade protestera, inte ens föräldrarna. Prästen var fruktad som om han var Gud själv.

När jag var tio år flyttade jag hemifrån för att börja i den enda statliga skola som fanns  och som låg på en annan ö. När jag gick ut skolan började jag arbeta för regeringen. Vid den tiden var öarna en del av den brittiska kolonin Gilbert- och Elliceöarna. Jag arbetade på olika departement innan jag blev redaktör för statens veckoblad. Allt gick bra ända tills jag publicerade ett brev från en läsare som kritiserade hur pengarna användes inför ett besök av prinsen av Wales. Brevets avsändare hade använt ett taget namn, och min chef krävde att få veta personens rätta namn. Jag vägrade att berätta det, och vår motsättning blev vida känd.

Kort efter den händelsen lämnade jag min tjänst och började inom politiken. Jag vann ett val på Nukulaelae och blev minister för handeln och naturtillgångarna. Längre fram när Kiribati (tidigare Gilbertöarna) och Tuvalu (tidigare Elliceöarna) blev självständiga från Storbritannien, blev jag erbjuden en ledande befattning inom Tuvalus administration. Men jag ville inte förknippas med kolonialmakten, så jag tackade nej. Utan att ha det stöd som det skulle ha inneburit ställde jag upp i det allmänna valet för en ministerpost. Jag förlorade. Efter det återvände min fru och jag till min hemö och bestämde oss för att leva som vanligt folk.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: På öarna var söndagen en sabbatsdag som alla utom jag betraktade som helig. Det var den dag då jag seglade och fiskade. Jag ville inte vara känd för att vara religiös. Pappa talade om för mig hur besviken han och andra var på mitt agerande. Men jag var besluten att inte komma under kyrkans inflytande.

Under en av mina resor till Funafuti – den ö där Tuvalus huvudstad ligger – ville min yngre bror att jag skulle följa med till ett av Jehovas vittnens möten. Längre fram fick jag en bunt med tidskrifterna Vakttornet och Vakna! av en missionär. Han gav mig också en bok som visade att de läror som många så kallade kristna kyrkor lär ut har hednisk bakgrund. Jag läste boken flera gånger. Jag blev förvånad över mycket av det Bibeln lär, till exempel att kristna inte alls måste hålla sabbaten. * Jag berättade det här för min fru, och hon slutade omedelbart att gå i kyrkan.

Jag däremot hade lovat mig själv att inte ha någonting med religion att göra. Det gick närmare två år, men jag kunde inte glömma det jag hade lärt mig. Till slut skrev jag till missionären på Funafuti och sade att jag var redo för en förändring. Han hoppade på nästa båt och kom för att hjälpa mig att förstå mer från Bibeln. Pappa blev ursinnig när han förstod att jag ville bli ett Jehovas vittne. Men jag sade att jag hade bestämt mig, för vittnena hade lärt mig så mycket om Bibeln.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: År 1986 blev jag döpt som ett Jehovas vittne, och min fru döptes ett år senare. Våra båda döttrar studerade också Bibeln och blev Jehovas vittnen.

Nu har jag glädjen att tillhöra en religiös grupp som, likt de kristna under det första århundradet, inte är uppdelad i präster och lekmän. (Matteus 23:8–12) Vi försöker också ödmjukt följa Jesu exempel och förkunna om Guds himmelska regering. (Matteus 4:17) Jag är så tacksam mot Jehova Gud för att jag har fått reda på sanningen om honom och hans folk!

 ”Vittnena sade inte åt mig vad jag skulle tro.” – ALEXANDER SOSKOV

FÖDD: 1971

HEMLAND: RYSSLAND

BAKGRUND: LÄRARE I STRIDSTEKNIK

MITT FÖRFLUTNA: Jag föddes i Moskva, som då var Sovjetunionens huvudstad. Vi bodde i ett stort hyreshus, och många av våra grannar arbetade på samma fabrik. Jag kommer ihåg att de klagade på att jag var väldigt livlig och sade att jag antagligen skulle dö i förtid eller bli tagen av polisen. Och faktum är att jag redan som 10-åring fanns med i polisens register.

När jag blev 18 blev jag inkallad till det militära och tjänstgjorde som gränsvakt. Jag återvände hem efter två år och började arbeta på en fabrik. Jobbet gjorde mig uttråkad, så jag började som kravallpolis i Moskva och arbetade som närstridsinstruktör. Jag var med och gjorde razzior bland kriminella och fick också resa runt till olika oroshärdar i landet. Mina nerver var hela tiden på helspänn. Ibland när jag kom tillbaka hem vågade jag inte sova i samma rum som min fru, för jag var rädd att jag skulle skada henne i sömnen.

HUR BIBELN FÖRÄNDRADE MITT LIV: När jag började studera Bibeln med Jehovas vittnen insåg jag att min våldsinriktade livsstil inte stämde med Bibelns normer. Jag förstod också att jag var tvungen att sluta röka och att kontrollera mitt drickande. Att byta yrke trodde jag inte ens var att tänka på. Det yrket var ju det enda jag kunde, och jag var beroende av det för att kunna försörja min familj. Jag trodde inte heller att jag någonsin skulle kunna gå ut och predika som vittnena gjorde.

Så småningom blev jag övertygad om att det som står i Bibeln är sant. Och jag blev uppmuntrad av Hesekiel 18:21, 22, där det står: ”Om den ondskefulle vänder om från alla de synder som han har begått ... [skall] ingen av de överträdelser som han har begått ... bli ihågkommen till hans nackdel.”

Vittnena sade inte åt mig vad jag skulle tro, och det uppskattade jag. De hjälpte mig i stället att dra egna slutsatser av det jag lärde mig. Jag läste igenom en bunt med minst 40 av deras tidskrifter på tre veckor. Det jag fick lära mig gjorde mig övertygad om att jag hade hittat den sanna religionen.

HUR DET HAR HJÄLPT MIG: Innan jag började studera Bibeln var jag och min fru på väg att gå skilda vägar. Nu har vårt äktenskap förbättrats. Min fru började studera Bibeln samtidigt som jag, och vi är nu båda Jehovas vittnen, och vi har fått ett lyckligare familjeliv. Jag har också hittat ett jobb som gör att jag inte kommer i konflikt med Bibelns principer.

När jag började gå från dörr till dörr var jag väldigt spänd – samma känslor som jag hade innan jag skulle delta i en razzia vällde upp inom mig. Nu vet jag att jag kan behålla lugnet, även om någon försöker provocera mig. Med tiden har jag lärt mig att ha tålamod med andra. Jag ångrar att jag har slösat bort så mycket av mitt liv, men nu känner jag att livet är verkligt meningsfullt. Jag tycker om att använda min energi i tjänsten för Jehova och att hjälpa andra.

[Fotnot]