Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

”Älskar Jehova oss fast vi är indianer?”

”Älskar Jehova oss fast vi är indianer?”

Ett brev från Mexiko

”Älskar Jehova oss fast vi är indianer?”

MELESIO tillhör ett indianfolk som bor högt uppe i bergen. Ibland har han fått ta ett arbete nere i en stad, och där har han gått på kristna möten. Då har han passat på att ta med sig biblisk litteratur hem till sin by. Han frågade om någon kunde besöka hans by så att andra också skulle få tillfälle att lära sig mer om Bibeln.

Melesios folk är en isolerad etnisk grupp som lever bland bergen i norra delen av Sierra Madre i de inre delarna av Mexiko, omkring 25 mil från den närmaste församlingen av Jehovas vittnen. Vi var en grupp vittnen som bestämde oss för att besöka dem.

Med en pickup lastad med tält och sovsäckar lämnade vi staden Durango klockan fyra på morgonen. Vi hade tagit med oss mat och bensin för tre dagar. Efter åtta timmars körning på en dammig bergsväg tog den plötsligt slut. Nu var vi framme i rätt område. Framför oss låg en djup ravin och ännu ett berg.

Vi lämnade vår pickup i en ranchito, en ensligt belägen liten by. Sedan fick vi ta all vår packning och gå till fots i tre timmar ner till botten av ravinen. Där slog vi läger och samlade ved till en stor lägereld för att inga vilda djur skulle störa oss. Vi sov i skift på tre timmar för att hålla elden vid liv.

Tidigt nästa morgon började vi ta oss uppför berget. Det fanns många olika stigar, och vi gick vilse flera gånger. En av oss kunde några ord på det lokala språket, så vi passade på att vittna för dem som bodde utmed vägen. Vi blev förvånade när vi fick veta att det fanns några som kallade sig för Jehovas vittnen och höll möten i Los Arenales, den by som vi var på väg till. Det var både spännande och uppmuntrande att höra.

Med ömma fötter kom vi fram till Los Arenales. Husen i byn låg utspridda och var byggda av soltorkat tegel och hade papptak. Det fanns ingen skola och ingen elektricitet. Här lever folk nästan helt isolerade från omvärlden och under mycket knappa omständigheter. De har inte så mycket annat än majstortillas att äta. Vi letade upp Melesio, som var en senig ung man. Han blev överlycklig när han träffade oss och bjöd in oss till sitt enkla hem. Han hade bett till Jehova varje dag om att några vittnen skulle komma och undervisa hans familj och grannar om Bibeln. Han kände att han inte kunde svara på alla deras frågor själv.

Det här indianfolket utövar schamanism. De använder fjädrar och ben från örnar som amuletter och tillber naturkrafterna. Schamaner utnyttjar ofta sin maktställning och skrämmer upp människor. Melesio berättade att när han hade varit på möten i staden och fått lära sig att Jehova är den sanne Guden, så förstörde han alla sina saker som hade med falsk tillbedjan att göra. Hans grannar förväntade sig att deras gudar skulle straffa honom med döden. Men när inget hände förstod de att Jehova är mäktigare än deras gudar. Därför började de vara med vid bibelstudiet som Melesio höll med sin familj.

Melesio berättade: ”Jag sade till dem att de måste börja med att bränna alla sina amuletter och avgudar.” Många övervann sin vidskeplighet, och snart var mer än 80 personer med vid bibelstudierna. Vi blev mycket imponerade och bestämde oss för att hålla ett möte samma eftermiddag. Vi skickade bud med några som red i väg till dem som brukade träffas hos Melesio. Trots att det var mitt i veckan och det var på kort varsel kom 25 personer, antingen till fots eller på sina åsnor.

Melesio fick tolka när de närvarande ställde bibliska frågor. De undrade: ”Älskar Jehova oss fast vi är indianer?” ”Lyssnar han om vi ber på vårt språk?” ”Tänker Jehova på oss när Harmageddon kommer, trots att vi bor så långt från städerna?” Det kändes bra att få visa de här vänliga människorna vad Bibeln säger – att Jehova bryr sig om de ödmjuka, oavsett vilket språk de talar eller hur isolerat de bor. De bad oss att få besök igen så att de kunde lära sig mer.

När mötet var slut bjöd vi våra nya vänner på maten som vi hade med oss. Det hade blivit kväll, och det var kallt på den här höga höjden, så vi var tacksamma att vi kunde sova i ett nästan färdigbyggt rum. Nästa morgon visade de oss en genväg till vår pickup, och vi reste tillbaka till Durango, trötta men glada.

Det var härligt att få träffa de här uppriktiga människorna som inte har biblisk litteratur på något språk som de förstår, men som ändå vill lära sig mer om den sanne Guden. Efter oss har sex andra vittnen besökt byn och stannat i tre veckor. De har hjälpt ungefär 45 personer som verkligen vill lära känna Jehova och tjäna honom. Alla de besöker nu mötena regelbundet.

Jo, ett par saker till: Den enda lilla butiken i Los Arenales säljer inga cigaretter längre. Det beror på att så många studerar Bibeln och har slutat röka. Många par som har levt ihop har också valt att gifta sig.

[Bild på sidan 24]

Melesio med sin fru, sina döttrar och sin svärmor.

[Bilder på sidan 25]

Ett bibelstudium och ett möte i Los Arenales.

[Bildkälla på sidan 25]

Servicio Postal Mexicano, Correos de Mexico.