En profetia av stor betydelse
En profetia av stor betydelse
”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (MATTEUS 24:14)
BIBELKÄNNARE är överens om att den här versen är av stor betydelse. Den är viktig därför att den beskriver den globala omfattningen av arbetet. Och den är viktig eftersom den beskriver vad alla kristna borde göra, nämligen delta i ett predikoarbete som ska föregå den genomgripande stora världshändelse som Jesus kallade ”slutet”.
Den här versen uppfylls i dag och berör dig, eftersom de goda nyheterna innehåller både en inbjudan och en varning. Du måste välja: Är du för eller emot Guds rike? Det val du gör kommer att påverka hela ditt liv.
Tänk på sammanhanget. Flera dagar innan Jesus avrättades kom hans lärjungar till honom och frågade om framtiden. De ville veta mer om upprättandet av Guds kungarike, som Jesus hade talat så mycket om. De undrade också över ”avslutningen på tingens ordning” eller ”världens ände”, som det uttrycks i en del översättningar. (Matteus 24:3; Reformationsbibeln, King James Version)
När Jesus svarade förutsade han storskaliga krig, hungersnöd, farsoter och stora jordbävningar. Han sade också att laglösheten skulle öka, att falska religiösa lärare skulle vilseleda många och att sanna kristna skulle bli hatade och förföljda. Det här var verkligen dåliga nyheter. (Matteus 24:4–13; Lukas 21:11)
Men det fanns också goda nyheter. Det var nu Jesus uttalade orden i inledningen, ord som har fängslat och inspirerat människor i hundratals år. Många håller med om att de är viktiga, men få är överens om innebörden. Vad handlar de goda nyheterna om? Vad är Guds rike? När ska den här profetian uppfyllas, och vem ska uppfylla den? Och vad innebär ”slutet”? Vi ska se.
[Bilder på sidorna 2, 3]
Matteus 24:14 har markerats.
Faksimilutgåva av Codex Washingtonianus i (De fyra evangelierna).[Bildkälla]
Ur boken Facsimile of the Washington Manuscript of the Four Gospels in the Freer Collection från 1912.