Visste du?

Vilka brott begick Barabbas?

▪ Alla fyra evangelier nämner Barabbas, den man som den romerske styresmannen Pontius Pilatus frigav i stället för Jesus. Barabbas kallas ”en beryktad fånge” och ”en rövare”. (Matteus 27:16; Johannes 18:40) Romarna höll honom fången i Jerusalem ”tillsammans med upprorsmännen, som vid sitt uppror hade begått mord”. (Markus 15:7)

Det finns inga sekulära källor som kommenterar Barabbas brott, men eftersom han satt fängslad tillsammans med upprorsmännen har vissa forskare förknippat honom med samhällsomstörtande grupper som var verksamma i Israel under det första århundradet. Historikern Flavius Josephus skriver att grupper av laglösa var mycket verksamma i den sociala kampen på den tiden. De menade att de kämpade för rättvisa åt de förtryckta judiska bönderna. Judarnas uppror mot de orättvisor som romarna och de egna ledarna ansågs vara skyldiga till nådde epidemiska proportioner under mitten av det första århundradet v.t. De judiska styrkor som jagade bort romarna från Judeen år 66 bestod till stor del av grupper av laglösa.

”Barabbas kan ha tillhört en grupp stråtrövare som härjade på landsbygden”, sägs det i The Anchor Bible Dictionary. ”Stråtrövarna var populära bland vanligt folk eftersom de utnyttjade det rika etablissemanget i Israel och skapade problem för den romerska regeringen.”

När dömdes brottslingar att dö på samma sätt som Jesus?

▪ Romarna brukade straffa och avrätta upprorsmän, laglösa och andra som gjorde revolt genom att hänga upp dem på ett tortyrredskap där de lämnades att dö. Att möta döden på det sättet betraktades som det värsta tänkbara straffet.

”Det var offentligt, förnedrande och smärtsamt”, sägs det i boken Palestine in the Time of Jesus, ”och avsikten var att avskräcka alla som vågade sig på att hota status quo.” En forntida romersk skribent gav följande kommentar om sådana avrättningar: ”Man väljer de livligaste vägarna, där så många som möjligt kan se det och slås av fruktan.”

Historikern Josephus berättar om belägringen av Jerusalem år 70, då Titus trupper ska ha tagit en krigsfånge som avrättades på det här sättet framför stadsmurarna för att skrämma försvararna till underkastelse. När staden slutligen föll gick många andra samma öde till mötes.

Den största massupphängningen historien talar om inträffade efter ett uppror (73–71 f.v.t.) som leddes av Spartacus. Det slutade med att 6 000 slavar och gladiatorer avrättades längs en väg som gick från Capua till Rom.

[Bild på sidan 10]

”Ge oss Barabbas” av Charles Muller, 1878.