Varför känns livet så meningslöst?

VAD kan vi egentligen förvänta av livet? Är det bara en kort tid ”av tom existens” som vi passerar ”lik en skugga”, som kung Salomo uttryckte det? (Predikaren 6:12, The New English Bible) Bibeln, som är Guds inspirerade ord, innehåller information som vi kan lita på och ger oss löftet om en framtid som verkligen är meningsfull. (2 Timoteus 3:16, 17)

Bibeln berättar vad som var Guds ursprungliga avsikt med jorden. Den förklarar också varför världen är så fylld av orättvisor, förtryck och lidande. Det är viktigt att få svar på det. Varför då? Därför att den verkliga anledningen till att människor tycker att livet är meningslöst är att de inte känner till, eller väljer att bortse från, Guds vilja med jorden och mänskligheten.

Vad är Guds vilja med jorden?

Jehova Gud * skapade jorden med en fullkomlig miljö. Den var ett idealiskt hem för mänskligheten. Där skulle vi få ett rikt och givande liv för evigt som  fullkomliga människor. Det här går stick i stäv med en vanlig uppfattning – att Gud skapade jorden för att kunna testa människor och se om de förtjänar ett bättre liv i andevärlden. Bibeln ger inget stöd för en sådan uppfattning. (Se rutan  ”Måste man till himlen för att få ett meningsfullt liv?” på sidan 6.)

Gud skapade mannen och kvinnan till sin avbild och gav dem möjlighet att efterlikna hans fantastiska egenskaper. (1 Moseboken 1:26, 27) De skapades fullkomliga. De hade allt de behövde för att leva ett meningsfullt och innehållsrikt liv för evigt. Det innebar bland annat att jorden skulle uppfyllas med människor som skulle ta hand om den och göra hela planeten till ett paradis som trädgården i Eden. (1 Moseboken 1:28–31; 2:8, 9)

Vad gick fel?

Alldeles uppenbart gick något väldigt fel. De flesta människor efterliknar inte Guds egenskaper särskilt väl. Jorden är verkligen inget paradis. Vad var det som hände? Våra första föräldrar, Adam och Eva, missbrukade sin fria vilja. De ville ”bli som Gud” och själva bestämma vad som var ”gott och ont” i moraliskt avseende. När de gjorde det slog de in på samma upproriska väg som Satan Djävulen redan hade valt. (1 Moseboken 3:1–6)

Ondskan ingår alltså inte i någon mystisk, förutbestämd plan som Gud har. Ondskan uppstod när Satan, och längre fram Adam och Eva, gjorde uppror mot Guds styre. Som ett resultat av upproret gick de miste om möjligheten att leva som fullkomliga människor i en fullkomlig miljö. Men de drog inte bara synd och död över sig själva, utan också över sina avkomlingar – hela mänskligheten. (1 Moseboken 3:17–19; Romarna 5:12) Därför upplever vi förhållanden och omständigheter som gör att livet känns så meningslöst.

Varför togs inte ondskan bort direkt?

En del undrar varför Gud inte gjorde något åt ondskan direkt. Varför tog han inte bort Satan och dem som gjorde uppror och började om på nytt? Skulle det ha varit vist? Vad skulle du tycka om en regering som omedelbart avrättade alla oppositionella? Är det inte just sådana metoder som hederliga människor tycker är frånstötande och som undergräver en regerings moraliska auktoritet?

I sin vishet valde Gud att inte ta itu med upprorsmakarna på en gång. Det som hände i Eden väckte frågor om Guds sätt att styra. Och genom att låta det gå tid kan de här frågorna avgöras en gång för alla.

All ondska ska utplånas

En sak är viktig att komma ihåg: Gud har tillåtit att det existerar ondska endast under en begränsad tid. Han kan göra det i vetskap om att han ska utplåna alla de negativa följderna av ondskan. Och det kommer han att göra så snart de allvarliga frågorna som upproret väckte har besvarats.

Gud har inte övergett sitt uppsåt med jorden och människan. Genom profeten Jesaja försäkrar Jehova oss om att han ”inte skapade den [jorden] förgäves utan formade den  till att vara bebodd”. (Jesaja 45:18) Mycket snart ska han se till att jorden blir så fulländad som det var meningen från början. När det är bevisat att Guds sätt att styra är det bästa, har han all rätt att använda sin oöverträffade makt för att genomföra sin vilja och fullständigt utplåna all ondska. (Jesaja 55:10, 11) I bönen Fader vår vädjade Jesus Kristus att Gud skulle gå till handling. Jesus lärde oss att be: ”Låt din vilja ske, så som i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:9, 10) Vad innebär det?

Guds vilja för jorden

Bland annat ska ”de ödmjuka ... ta jorden i besittning”. (Psalm 37:9–11, 29; Ordspråksboken 2:21, 22) Jesus Kristus ska ”befria den fattige som ropar på hjälp, också den nödställde”. Han ska rädda dem ”från förtryck och våld”. (Psalm 72:12–14) Krig och död ska  upphöra. Tårar, smärta och lidande kommer att höra till historien. (Psalm 46:9; Uppenbarelseboken 21:1–4) Miljoner människor som har dött under tiden ondskan har existerat får uppstå till liv här på jorden och uppleva alla de här välsignelserna. (Johannes 5:28, 29)

Jehova ska sopa bort alla spår av Satans uppror. Han lovar att göra det så grundligt att ”de förra lidandena”, allt det som orsakar sorg och smärta i dag, blir bortglömda. (Jesaja 65:16–19) Det är en säker framtid. Gud kan inte ljuga. Allt han lovar blir verklighet. Livet kommer inte alltid att vara ”tomhet och ett jagande efter vind”. (Predikaren 2:17) Det kommer att vara meningsfullt.

Men hur är det i dag? Kan livet få större mening om vi tar reda på vad Bibeln lär och förstår vad som är Guds vilja för jorden? Den sista artikeln i den här serien tar upp den frågan.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 6]

 Måste man till himlen för att få ett meningsfullt liv?

Under hundratals år har människor som inte känt till Guds vilja för mänskligheten trott att vi måste lämna jorden för att få en meningsfull tillvaro.

En del har lärt att människan har en odödlig själ, och att själarna ”hade en högre existens innan de trädde in i enskilda mänskliga kroppar”. (New Dictionary of Theology) Andra har hävdat att själen ”fängslades i kroppen som ett straff för synder den begick i sin himmelska tillvaro”. (Cyclopedia of Biblical, Theological, and Ecclesiastical Literature)

Sokrates, Platon och andra grekiska filosofer lärde att själen måste undkomma den fysiska kroppens begränsningar. I ett av Platons verk sägs det att först då ”lösgörs den [själen] från kringirrande, dårskap, fruktan, vilda begär och de andra mänskliga olyckorna” och får leva ”den tid som är kvar i gudarnas sällskap”. (Skrifter. Bok 1, Faidon, 81a)

Med tiden började kristenhetens ledare påverkas av de grekiska filosofernas ”uppfattning om själens inneboende odödlighet” och införlivade den i sin egen undervisning. (Christianity—A Global History)

Jämför det här med tre grundläggande läror i Bibeln:

1. Gud har skapat jorden till ett permanent hem för mänskligheten. Den är inte till för att testa människor och se vilka som förtjänar att leva med honom i himlen. Om Adam och Eva hade följt Guds lagar skulle de fortfarande ha levt under fullkomliga förhållanden här på jorden. (1 Moseboken 1:27, 28; Psalm 115:16)

2. Medan de flesta religioner lär att människan har en själ – ett andligt väsen inuti kroppen – så lär Bibeln något mycket enklare. Människan är ”en levande själ” som skapades ”av stoft från marken”. (1 Moseboken 2:7) Bibeln beskriver aldrig själen som odödlig, utan säger att den kan dö eller förgöras, helt upphöra att existera. (Psalm 146:4; Predikaren 9:5, 10; Hesekiel 18:4, 20) Den första själen, Adam, dog och vände åter till det stoft den var skapad av. Adam vände åter till icke-existens. (1 Moseboken 2:17; 3:19)

3. Våra möjligheter till framtida liv har inget att göra med en odödlig själ som kommer till någon andevärld. Vår framtid är i stället beroende av Guds löfte att uppväcka de döda till liv på en jord som är återställd och fullkomlig. (Daniel 12:13; Johannes 11:24–26; Apostlagärningarna 24:15)