”En tid att älska och en tid att hata”

”GUD ÄR KÄRLEK.” I en del länder ramar man in de här orden och sätter upp dem på väggen. Och det är verkligen en vacker beskrivning av Gud, själva sinnebilden av kärlek.

Men många vet inte att de här orden står i Bibeln. Det var aposteln Johannes som skrev: ”Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, eftersom Gud är kärlek.” (1 Johannes 4:8) Johannes förklarade också hur mycket Gud älskar människorna: ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte skall bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16)

Det här får kanske en del att dra slutsatsen att Gud har överseende med allt vi gör. Och ibland verkar det som om människor inte alls tror att Gud håller dem ansvariga för sina handlingar. Men är det verkligen så? Älskar Gud alla, både onda och goda? Tycker Gud någonsin att det är rätt att hata?

När Gud älskar och när han hatar

Den vise kung Salomo konstaterade: ”För allt finns det en bestämd tid, ja, det finns en tid för varje angelägenhet under himlen.” Sedan gav han exemplet: ”En tid att älska och en tid att hata.” (Predikaren 3:1, 8) Så trots att Gud är kärleksfull och omtänksam så finns det enligt den här principen tillfällen då Gud hatar.

Vad betyder egentligen ordet ”hat” i Bibeln? I ett bibliskt uppslagsverk sägs det: ”Ordet ’hat’ har i Bibeln flera olika betydelsenyanser. Det kan beteckna en stark och ihållande känsla av fientlighet, ofta förbunden med illvilja. En sådan känsla kan fullständigt uppsluka en person och leda till en önskan att skada föremålet för hatet.” Hat av det här slaget är vi mest vana vid, och vi ser vilket resultat det får runt om i världen. Men i samma uppslagsverk sägs det också: ”’Hat’ kan också vara en stark känsla av motvilja som inte leder till att man försöker skada föremålet för hatet.”

Det är den andra betydelsen vi ska resonera om här. Man har en djup aversion, en verklig avsky för något, men inte något ont uppsåt eller en önskan att göra någon illa. Kan Gud hata på det sättet? I Ordspråksboken 6:16–19 sägs det: ”Det är sex ting som Jehova hatar, ja, sju som är avskyvärda för hans själ: stolta ögon, en falsk tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, ett hjärta som smider onda planer, fötter som är snabba att löpa efter det som är ont, ett falskt vittne som slungar ut lögner, och den som vållar stridigheter bland bröder.”

Det finns alltså gärningar som Jehova hatar. Men det behöver inte betyda att han hatar den som gör sig skyldig till sådant. Han tar hänsyn till förmildrande omständigheter som miljö, uppfostran, okunnighet och  det faktum att vi människor är ofullkomliga. (1 Moseboken 8:21; Romarna 5:12) Skribenten till Ordspråksboken ger ett fint exempel på det: ”Den som Jehova älskar tillrättavisar han, ja, som en far gör med en son som han håller av.” (Ordspråksboken 3:12) Föräldrar kan hata sådant som deras olydiga barn gör, men de älskar naturligtvis fortfarande sina barn och gör allt de kan för att hjälpa dem att ta lärdom genom att ge dem fostran. Jehova älskar oss och handlar på ett liknande sätt för att rädda någon som har syndat.

När hat är berättigat

Vad händer när någon som har lärt känna Gud ändå vägrar att göra hans vilja? En sådan person kan inte få Guds kärlek, utan får hans ogillande. Och om den här personen envist fortsätter att göra sådant som Gud hatar, så blir han till slut hatad av Gud. Det sägs till exempel i Bibeln: ”Jehova prövar såväl den rättfärdige som den ondskefulle, och den som älskar våld, honom hatar Hans själ.” (Psalm 11:5) Om den här syndaren vägrar att ångra sig kan han inte få förlåtelse, vilket Paulus gör klart i sitt brev till hebréerna: ”Om vi med vett och vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar, utan bara en förskräcklig väntan på dom och en flammande svartsjuka som skall förtära dem som är i opposition.” (Hebréerna 10:26, 27) Men varför reagerar Gud på det sättet om han är kärlekens Gud?

När någon syndar allvarligt, med vett och vilja, kan ondskan bli så djupt rotad att den blir ett med individen. En sådan människa kan bli moraliskt fördärvad, oförbätterlig, obotlig. Bibeln jämför en sådan människa med en leopard som inte kan förändra sina fläckar. (Jeremia 13:23) Eftersom den här personen inte känner någon ånger gör han sig skyldig till det Bibeln kallar ”evig synd”, dvs. en synd som inte kan bli förlåten. (Markus 3:29)

Det var detta som hände Adam och Eva och även Judas Iskariot. Eftersom Adam och Eva hade skapats fullkomliga och eftersom Guds befallning till dem var uttrycklig och lätt att förstå, så är det uppenbart att de syndade avsiktligt, med berått mod, och därför inte kunde få förlåtelse. Guds ord till dem efteråt innehöll inte någon öppning för ånger. (1 Moseboken 3:16–24) Och Judas, trots att han var ofullkomlig, hade haft ett nära samarbete med Guds egen Son och blev ändå en förrädare. Jesus själv kallade honom ”tillintetgörelsens son”. (Johannes 17:12) Bibeln visar  också att Djävulen är en förhärdad syndare som inte har något annat än tillintetgörelse att vänta sig. (1 Johannes 3:8; Uppenbarelseboken 12:12) De här individerna har handlat på ett sätt som gör att de blir hatade av Gud.

Det är en tröst i sammanhanget att inte alla syndare är bortom bot och bättring. Jehova är mycket tålmodig och ”finner inte behag i” att straffa sådana som syndar på grund av okunnighet. (Hesekiel 33:11) Han vill att de ska ångra sig och få förlåtelse. Bibeln säger: ”Må den ondskefulle överge sin väg och den man som vållar skada sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, ja till vår Gud, ty han förlåter i rikt mått.” (Jesaja 55:7)

En balanserad syn på kärlek och hat

Sanna kristna vill efterlikna Gud, och därför måste de förstå när det är ”en tid att älska” och när det är ”en tid att hata”. Ibland kan sentimentalitet göra att vi får en obalanserad syn på kärlek och barmhärtighet. Men lärjungen Judas ord kan hjälpa oss att ha balans mellan att visa barmhärtighet och att hata synd: ”Ni skall fortsätta att visa barmhärtighet, och det med fruktan, i det ni hatar till och med den av köttet nerfläckade innerklädnaden.” (Judas 22, 23) Därför måste vi hata det som är ont, men inte den som utför den onda handlingen.

Kristna har också fått befallningen att älska sina fiender genom att göra gott mot dem. ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er”, sade Jesus. (Matteus 5:44) Därför fortsätter Jehovas vittnen att predika de goda nyheterna om Guds rike för så många som möjligt, trots att en del inte vill ta emot budskapet. (Matteus 24:14) Jehovas vittnen försöker se på alla människor ur Bibelns perspektiv, och då har varje människa möjligheten att få Jehovas omtanke och kärlek. Jehovas vittnen vill hjälpa andra, men när deras ansträngningar inte uppskattas, om de inte är välkomna eller rentav blir förföljda, så följer de aposteln Paulus råd: ”Fortsätt att välsigna dem som förföljer; välsigna och förbanna inte.” Och han säger vidare: ”Återgälda ingen med ont för ont.” (Romarna 12:14, 17) De är medvetna om att det är Jehova som avgör vem som ska bli föremål för hans kärlek respektive hans hat. Han är den slutgiltige domaren när det handlar om liv eller död. (Hebréerna 10:30)

Ja, ”Gud är kärlek”. Vi bör visa att vi uppskattar hans kärlek, ta reda på vad som är hans vilja och sedan göra den. Jehovas vittnen hjälper dig gärna att se i din egen bibel vad som är Guds vilja. När du låter den kunskapen påverka ditt liv får du uppleva Guds kärlek, inte hans hat.

[Infälld text på sidan 23]

”Det är sex ting som Jehova hatar, ja, sju som är avskyvärda för hans själ: stolta ögon, en falsk tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, ett hjärta som smider onda planer, fötter som är snabba att löpa efter det som är ont, ett falskt vittne som slungar ut lögner, och den som vållar stridigheter bland bröder.” (ORDSPRÅKSBOKEN 6:16–19)

[Infälld text på sidan 24]

”Om vi med vett och vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar, utan bara en förskräcklig väntan på dom.” (HEBRÉERNA 10:26, 27)

[Infälld text på sidan 25]

”Må den ondskefulle överge sin väg och den man som vållar skada sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, ... ty han förlåter i rikt mått.” (JESAJA 55:7)

[Bild på sidan 24]

Föräldrar fostrar sina barn, eftersom de älskar barnen och vill hjälpa dem.

[Bild på sidan 25]

Många som sitter i fängelse har fått del av Guds kärlek och barmhärtighet.