Ska man lita på sitt första intryck?

EN LÄKARE satt bekvämt tillbakalutad i sitt vardagsrum och tittade på ett tv-program där en irländsk regeringsledamot medverkade. När läkaren tittade närmare på politikerns ansikte lade han märke till något som kunde tyda på en tumör. Han gav politikern rådet att snarast uppsöka en läkare.

Det visade sig att hans diagnos var riktig. Den här läkaren hade vad man brukar kalla ”klinisk blick”, alltså förmågan att ställa rätt diagnos bara genom att titta på en patient. Men en del tycker att de har ”klinisk blick” när det gäller att bedöma andra människors karaktär, personlighet och trovärdighet.

Under historiens gång har forskare försökt ta reda på om det rent vetenskapligt går att bedöma människors karaktär efter deras utseende. Det här är en lära som kallas fysionomik, och så här kommenteras den i Nationalencyklopedin: ”Förlegad föreställning att man utifrån en människas anletsdrag eller kroppstyp kan bestämma hennes begåvning och personlighet.” På 1800-talet lades liknande teorier och tekniker fram av antropologer som Francis Galton, en kusin till Charles Darwin, och kriminalantropologer som Cesare Lombroso från Italien. Deras teorier är i stort sett bortglömda i dag.

Men många tror fortfarande att man kan göra en korrekt bedömning av andra bara genom att se på deras yttre. Men kan man lita på sitt första intryck?

När utseendet får styra

I Första Samuelsboken i Bibeln finns det ett skolexempel på hur det går när man dömer, eller missbedömer, någon efter första intrycket. Profeten Samuel hade fått ett uppdrag av Jehova Gud. Han skulle smörja en person i Isais familj till framtida kung i Israel. Så här står det: ”När de [Isais söner] kom in och han [Samuel] fick se Eliab, sade han genast: ’Sannerligen, inför Jehova står hans smorde.’ Men Jehova sade till Samuel: ’Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt, för jag har förkastat honom. Gud ser nämligen inte som människan ser, ty människan ser det som är synligt för ögonen, men Jehova ser hur hjärtat är.’” Sex söner till kom in, men ingen av dem blev utvald. Som siste man kallade de på David, den åttonde sonen, och tvärtemot vad Samuel och Isai hade trott så var det just David som Gud hade utvalt. David var en ung pojke, och ingen hade ens haft en tanke på att visa upp honom för Samuel. (1 Samuelsboken 16:6–12)

Det är ingen större skillnad i dag. För några år sedan gjorde en tysk professor i kriminologi ett experiment som omfattade 500 juridikstuderande. Förutom studenterna deltog tolv särskilt inbjudna i experimentet, däribland stadens polischef, den lokale åklagaren, både den ekonomiansvarige och den pr-ansvarige vid universitetet, några advokater, några anställda vid domstolen och tre dömda brottslingar. Studenternas uppgift var att avgöra vilka yrken personerna hade och vilka som hade suttit i fängelse och för vilket brott. Studenterna skulle helt och hållet basera sina antaganden på personernas utseende och fritidsintressen.

Vad blev resultatet? Ungefär 75 procent av studenterna lyckades peka ut de tre dömda brottslingarna. Men omkring 60 procent sa  också att de nio andra utan kriminell bakgrund var förbrytare. En av sju trodde att den lokale åklagaren var knarklangare, och en av tre trodde att polischefen var tjuv. Antaganden som bygger på människors utseende kan vara väldigt missvisande. Varför det?

Skenet kan bedra

När vi träffar någon för första gången har vi en tendens att basera vår uppfattning på tidigare erfarenheter. Vi generaliserar gärna och placerar in människor i fack. Förutom utseendet kanske vi grundar vår uppfattning på en persons nationalitet, sociala ställning eller religion.

Om det visar sig att vår bedömning stämmer, klappar vi oss på bröstet och blir ännu säkrare på vår förmåga att läsa människor. Men hur reagerar vi när det visar sig att vi hade fel? Om vi är ärliga borde vi låta fakta styra och ändra uppfattning. I annat fall kan vår missuppfattning få negativa konsekvenser för andra och rentav orsaka stor skada, bara för att vi inbillar oss att vi kan se vad andra går för.

Men de som brukar döma andra efter utseendet gör inte bara andra en otjänst, utan också sig själva. Under det första århundradet vägrade många judar att ens överväga möjligheten att Jesus var den utlovade Messias. Varför det? De såg bara till de yttre omständigheterna, och därför såg de inget annat än en snickarson. De blev imponerade av Jesu undervisning och hans underverk, men de kunde ändå inte tänka sig att omvärdera sin bedömning av honom, en bedömning som baserades på förutfattade meningar. Deras inställning fick Jesus att rikta sin uppmärksamhet åt ett annat håll. Han sa: ”Det är bara i sin hembygd och i sitt eget hus som en profet inte blir ärad.” (Matteus 13:54–58)

Judarna på den tiden tillhörde en nation som hade väntat på Messias i flera hundra år. Men de litade på sitt första intryck, och det hindrade dem från att ta emot Messias när han kom. Det gjorde att de blev förkastade av Gud. (Matteus 23:37–39) Jesu efterföljare möttes av liknande fördomar. Många kunde inte tänka sig att en liten grupp enkla fiskare, som var föraktade av den utbildade eliten och de judiska religiösa ledarna, hade något viktigt att komma med. De som inte ändrade sig gick miste om den fantastiska möjligheten att bli efterföljare till Guds egen Son. (Johannes 1:10–12)

 En del ändrade uppfattning

Men några på Jesu tid var tillräckligt ödmjuka för att ändra uppfattning när de förstod att de hade haft fel. (Johannes 7:45–52) Bland dem var flera av Jesu närmaste släktingar, som till en början hade svårt att tro att någon i deras egen familj var Messias. (Johannes 7:5) Men till deras fördel ändrade de sig med tiden och började tro på honom. (Apostlagärningarna 1:14; 1 Korinthierna 9:5; Galaterna 1:19) Något liknande hände längre fram i Rom. Några av judarna som bodde där var villiga att lyssna till vad aposteln Paulus hade att säga i stället för att bara lita på rykten som motståndare till de kristna spred. Efter att ha begrundat det Paulus sa blev några av dem kristna. (Apostlagärningarna 28:22–24)

Många i vår tid har en negativ syn på Jehovas vittnen. Varför det? Oftast beror det inte på att de har undersökt fakta eller kommit fram till att Jehovas vittnens tro och tillbedjan strider mot Bibeln. Men de kan helt enkelt inte tänka sig att just Jehovas vittnen skulle ha någon sanning att komma med. Som vi redan har sett var det precis så människor under det första århundradet tänkte om de kristna.

Det är inte konstigt att man hör ofördelaktiga och nedsättande saker om dem som försöker följa Jesu exempel. Varför inte det? Jesus förberedde sina efterföljare på att det skulle vara så: ”Ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.” Men sedan sa han mycket uppmuntrande: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Matteus 10:22)

Jehovas vittnen följer Jesu uppmaning och anstränger sig hårt för att människor över hela jorden ska få höra de goda nyheterna om Guds rike. (Matteus 28:19, 20) De som blankt vägrar lyssna kan gå miste om möjligheten att slå in på vägen till evigt liv. (Johannes 17:3) Och hur är det med dig? Är du villig att undersöka fakta med ett öppet sinne, eller litar du blint på ditt första intryck eller på förutfattade meningar? Kom ihåg: Skenet kan bedra, och ytan kan vara missvisande, men om man objektivt undersöker fakta kan man bli positivt överraskad. (Apostlagärningarna 17:10–12)

[Bild på sidan 11]

Många judar förstod inte att Jesus var Messias eftersom de litade på sitt första intryck.

[Bild på sidan 12]

Bygger din uppfattning om Jehovas vittnen på fördomar eller fakta?