Visste du?

Vad var det för altare åt ”en okänd Gud” som Paulus såg i Athen? (Apostlagärningarna 17:23)

▪ Flera forntida grekiska författare nämner sådana altaren. Historikern och geografen Pausanias, som levde på 100-talet v.t., skriver att det fanns ”ett altare åt de okända gudarna” i Olympia. Och talaren och filosofen Filostratos sa att det ”reses altaren till och med till ära för okända gudar” i Athen.

Författaren Diogenes Laertios var verksam på 200-talet v.t. Han återberättar en sägen som daterar sig till 600- eller 500-talet f.v.t. och som ger en bakgrund till ”namnlösa altaren”. Berättelsen handlar om en viss Epimenides som renade Athen från en pest. Diogenes skriver: ”Han [Epimenides] tog får ... och förde dem till Areopagen; där lät han fåren gå vart de än ville och instruerade dem som följde efter fåren att markera varje plats där fåren lade sig ner och att offra åt den lokale guden. På detta sätt, sägs det, hejdades pesten. Därför kan man än i dag hitta altaren utan namn i olika delar av Attika.”

I The Anchor Bible Dictionary ges en annan möjlig förklaring till varför man reste altaren åt okända gudar. Det var ”rädslan att försumma att betyga sin vördnad för någon okänd gud eller gudinna och därigenom gå miste om gudomens stöd eller dra på sig hans eller hennes vrede”.

Varför föraktade judarna tullindrivare under det första århundradet?

▪ De som driver in skatter har aldrig varit populära. I Israel under det första århundradet ansåg man att tullindrivare var bland de mest avskyvärda och korrumperade människor som fanns.

Skattetrycket från de styrande romerska myndigheterna var hårt. Romerska myndighetspersoner tog upp egendomsskatt och huvudskatt, eller koppskatt. Men rätten att driva in avgifter på import- och exportvaror och på varor som passerade genom landet arrenderades ut till högstbjudande. Lokala affärsmän köpte alltså rätten att driva in skatt i ett visst område. Eftersom sådana judar var villiga att arbeta för de hatade romarna var de mycket illa omtyckta av andra judar, som betraktade dem som ”förrädare och avfällingar, befläckade genom sitt nära umgänge med hedningarna”. (M’Clintock och Strongs Cyclopædia)

Tullindrivarna var kända för att vara oärliga, och de blev rika på sina landsmäns bekostnad. En del övervärderade varor som skulle beskattas och behöll överskottet för egen räkning, och andra tog till falska anklagelser för att pressa de fattiga på pengar. (Lukas 3:13; 19:8) Resultatet blev att tullindrivare jämställdes med syndare, och enligt The Jewish Encyclopedia ansågs de ”inte kvalificerade att tjäna som domare eller ens som vittnen”. (Matteus 9:10, 11)

[Bild på sidan 18]

Altare åt en okänd Gud, Pergamon, Turkiet.

[Bild på sidan 18]

Tullindrivare på romersk relief, 100- eller 200-talet v.t.

[Källangivelse]

Erich Lessing/Art Resource, NY.