JOSEF lyfter upp ännu en börda på åsnans rygg. Föreställ dig hur han ser sig omkring medan mörkret faller över Betlehem. Han klappar det robusta lilla lastdjuret och tänker säkert på den långa färden som ligger framför honom och hans familj. Egypten! Ett främmande folk, ett främmande språk, främmande seder – hur ska hans lilla familj kunna anpassa sig till så stora förändringar?

Det var inte lätt för honom att berätta de dåliga nyheterna för sin kära hustru, Maria, men han tog sig samman och gjorde det. Han berättade för henne hur en ängel i en dröm hade framfört det här budskapet från Gud: Kungen, Herodes, vill döda deras lille son! De var tvungna att ge sig av omedelbart. (Matteus 2:13, 14) Maria blev djupt bekymrad. Varför skulle någon vilja döda hennes oskyldiga barn? Varken Maria eller Josef kunde fatta det. Men de litade på Jehova och gjorde sig beredda.

Medan människorna i Betlehem sov, omedvetna om det drama som utspelade sig, gav Josef, Maria och Jesus sig i väg i mörkret. Då Josef ledde dem söderut och himlen började ljusna i öster, undrade han säkert vad som väntade dem. Hur skulle en enkel snickare kunna skydda sin familj mot så mäktiga krafter? Skulle han alltid kunna försörja sin familj? Skulle han klara av den svåra uppgift som Jehova Gud hade gett honom, att ta hand om och uppfostra det här speciella barnet? Josef ställdes inför skrämmande utmaningar. När vi ser hur Josef tog itu med dem kan vi se varför pappor i dag – och vi alla – behöver efterlikna hans tro.

Josef skyddade sin familj

Josefs liv hade för alltid förändrats sedan han i sin hemstad Nasaret många månader tidigare hade trolovat sig med Helis dotter. Josef hade lärt känna Maria som en oskuldsfull, trogen ung kvinna. Men så fick han reda på att hon var gravid! Han tänkte skilja sig från henne i hemlighet för att skydda henne från att bli offentligt vanärad. * Men en ängel talade till Josef i en dröm och förklarade att Maria var gravid genom Jehovas heliga ande. Ängeln sa också att den son hon väntade skulle ”rädda sitt folk från deras synder”. Han försäkrade Josef: ”Var inte rädd att ta Maria, din hustru, till dig.” (Matteus 1:18–21)

Josef, en rättfärdig och lojal man, gjorde just det. Han tog på sig den viktiga uppgiften att uppfostra och ta hand om en son som inte var hans egen, men som var mycket dyrbar för Gud. I lydnad för kejsarens förordning tog Josef senare med sig sin gravida hustru till Betlehem för att de skulle bli inskrivna. Det var där barnet föddes. *

Josef och hans familj återvände inte till Nasaret. I stället slog de sig ner i Betlehem, bara omkring en mil från Jerusalem. De var fattiga, men Josef gjorde allt han kunde för att skydda Maria och Jesus från nöd och lidande. De flyttade in i ett anspråkslöst hus. Jesus var  inte längre ett spädbarn, utan han var kanske över ett år, när deras liv plötsligt förändrades igen.

En grupp män anlände, astrologer från Östern, förmodligen från det avlägsna Babylon. De hade följt en stjärna till Josefs och Marias hus. De sökte ett barn som skulle bli judarnas kung. Männen var mycket respektfulla.

Astrologerna var kanske inte medvetna om att de utsatte Jesus för mycket stor fara. Stjärnan som de hade sett ledde dem först till Jerusalem, inte till Betlehem. I Jerusalem berättade de för den onde kung Herodes att de sökte ett barn som skulle bli judarnas kung. Herodes uppfylldes av svartsjuk vrede. (Se artikeln på sidan 29 ”Våra läsare frågar: Vem sände ’stjärnan’?”)

Men lyckligtvis var starkare krafter än Herodes i verksamhet som vi ska se. Besökarna hade med sig gåvor, och de begärde inte något i gengäld. Det måste ha varit märkligt för Josef och Maria att plötsligt äga ”guld och rökelse och myrra” – värdefulla handelsvaror. Astrologerna tänkte berätta för kung Herodes var de hade funnit barnet som de sökte. Men Jehova ingrep. Genom en dröm gav han astrologerna anvisning om att ta en annan väg tillbaka hem. (Matteus 2:1–12)

Strax efter det att astrologerna gett sig av fick Josef den här varningen av Jehovas ängel: ”Stig upp, ta barnet och hans mor med dig och fly till Egypten, och stanna där tills jag ger dig besked; Herodes tänker nämligen söka efter barnet för att röja det ur vägen.” (Matteus 2:13) Som vi lade märke till i början av artikeln var Josef snabb att lyda. Han satte sitt barns säkerhet framför allt annat och tog med sig sin familj till Egypten. Och tack vare att de här hedniska astrologerna hade gett familjen så dyrbara gåvor hade de tillgångar som kunde hjälpa dem under vistelsen i Egypten.

Apokryfiska myter och legender romantiserade senare resan till Egypten genom att påstå att Jesus mirakulöst förkortade färden, fick rövare att bli ofarliga och till och med fick dadelpalmer att böja sig ner till hans mor för att hon skulle kunna plocka frukten. * I själva verket var det en lång och mödosam färd ut i det okända.

Föräldrar kan lära sig mycket av Josef. Han lämnade villigt sitt arbete och offrade sin egen bekvämlighet för att skydda sin familj. Det är tydligt att han betraktade sin familj  som en helig gåva från Jehova. Föräldrar i vår tid uppfostrar sina barn i en farlig värld, en värld full av krafter som kan utsätta barnen för fara och till och med fördärva dem. De föräldrar som handlar beslutsamt, precis som Josef gjorde, och arbetar hårt för att skydda sina barn från skadligt inflytande är verkligen beundransvärda.

Josef tog hand om sin familj

Det verkar inte som om familjen stannade så länge i Egypten, för snart upplyste ängeln Josef om att Herodes var död. Josef tog då med sig sin familj tillbaka till deras hemland. En forntida profetia hade förutsagt att Jehova skulle kalla sin son ”ut ur Egypten”. (Matteus 2:15) Josef medverkade till att den uppfylldes, men vart skulle han föra sin familj nu?

Josef var försiktig. Förståndigt nog fruktade han för Herodes efterträdare, Arkelaus, som också var ondskefull och mordisk. Gud vägledde Josef så att han tog med sig sin familj norrut, bort från Jerusalem och alla intriger där, tillbaka till hemstaden, Nasaret, i Galileen. Där fick han och Maria fler barn. (Matteus 2:19–23)

De levde ett enkelt, men inte ett lätt liv. Bibeln talar om Josef som snickare och använder ett ord som omfattar många arbetsmoment, till exempel att fälla träd, transportera hem dem och låta dem torka för att kunna använda virket till att bygga hus, båtar, små broar och till att tillverka kärror, hjul, ok och olika slags jordbruksredskap. (Matteus 13:55) Det var ett tungt fysiskt arbete. På Bibelns tid arbetade en snickare ofta nära ingången till sitt enkla hus eller i en verkstad i anknytning till det.

Josef använde många olika verktyg. Några hade han antagligen ärvt av sin far. Han kan ha använt en vinkelhake, ett lod, krita, olika yxor, en såg, en hammare, en klubba, stämjärn, en bågborr, olika sorters lim och kanske några spikar, även om de var dyra.

Föreställ dig hur Jesus som liten pojke tittade på när hans adoptivfar arbetade. Med vidöppna ögon och spänt intresse följde han varje rörelse Josef gjorde. Han beundrade säkert styrkan i Josefs breda axlar och seniga armar och hans skicklighet när han arbetade med händerna. Josef började kanske visa sin lille son hur han skulle utföra en sådan enkel uppgift som att slipa ner ojämnheter i träet med torkat fiskskinn. Han lärde antagligen Jesus skillnaden mellan olika träslag som han använde – ek, sykomorträ och olivträ.

Jesus lärde sig också att de här starka händerna som fällde träd, högg bjälkar och fogade ihop olika delar också var varsamma händer som smekte och tröstade honom, hans mamma och syskon. Ja, Josef och Maria hade en växande familj som till slut bestod av åtminstone sex barn förutom Jesus. (Matteus 13:55, 56) Josef måste arbeta allt hårdare för att kunna ta hand om och försörja dem alla.

 Men Josef förstod att det allra viktigaste var att sörja för familjens andliga behov. Därför tog han sig tid till att undervisa sina barn om Jehova Gud och hans lagar. Han och Maria tog dem regelbundet med sig till synagogan, där lagen höglästes och förklarades. Efteråt hade Jesus kanske många frågor, och Josef gjorde sitt bästa för att tillfredsställa pojkens andliga hunger. Josef tog också med sig familjen till de religiösa högtiderna i Jerusalem. För den årliga påskhögtiden kan Josef ha behövt två veckor till färden på omkring 12 mil för att fira högtiden och sedan återvända hem.

Kristna familjefäder i våra dagar följer ett liknande mönster. De ger ut sig själva för sina barn och sätter den andliga undervisningen framför andra intressen, inbegripet materiell bekvämlighet. De anstränger sig verkligen för att ta med sig sina barn till kristna möten och sammankomster. Precis som Josef vet de att det är det bästa de kan göra för sina barn.

”Med ängslan”

När Jesus var 12 år tog Josef som vanligt med sig familjen till Jerusalem. Det var påsk, och det rådde feststämning. Stora familjer färdades tillsammans i långa karavaner genom det grönskande landskapet. När de närmade sig det kargare landskapet nära det högt belägna Jerusalem, sjöng många de berömda vallfartssångerna. (Psalm 120–134) Det kan ha myllrat av hundratusentals människor i staden. Efter firandet började familjerna vända hemåt. Josef och Maria var förmodligen fullt upptagna och trodde att Jesus färdades med andra, kanske med släktingar. Det var inte förrän de hade kommit en dagsetapp från Jerusalem som de insåg den hemska sanningen – Jesus saknades! (Lukas 2:41–44)

Förtvivlade gick de hela vägen tillbaka till Jerusalem. Föreställ dig hur tom och främmande staden måste ha verkat nu när de gick genom gatorna och ropade på sin son. Var  kunde pojken vara? De sökte i tre dagar utan att finna honom. Började Josef då undra om han hade misslyckats med det uppdrag som Jehova hade gett honom? Till slut gick de till templet. Där sökte de tills de kom till ett rum där många lärda män, som var kunniga i lagen, var samlade – och Jesus satt mitt ibland dem! Så lättade Josef och Maria måste ha känt sig! (Lukas 2:45, 46)

Jesus lyssnade på de lärda männen och ställde ivrigt frågor. Männen var förundrade över hans förstånd och hans svar. Maria och Josef blev häpna. Enligt berättelsen var Josef tyst. Men Maria talade för dem båda: ”Barn, varför har du handlat så här mot oss? Här har din far och jag med ängslan hållit på att söka efter dig.” (Lukas 2:47, 48)

Med några snabba drag målar Guds ord en realistisk bild av föräldraskap. Det kan vara stressande – också när barnet är fullkomligt! Att vara förälder i dagens problemfyllda värld kan medföra stor ”ängslan”, men föräldrar kan hämta tröst av att veta att Bibeln erkänner att det är en utmaning.

Lyckligtvis hade Jesus blivit kvar på den plats i världen där han kände sig närmast sin himmelske Fader, Jehova. Han sög ivrigt åt sig allt han kunde lära sig. Därför svarade han sina föräldrar i all uppriktighet: ”Varför behövde ni söka efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” (Lukas 2:49)

Josef tänkte säkert på de här orden många gånger och kände sig stolt. Han hade ju arbetat hårt för att lära sin adoptivson att känna så för Jehova Gud. Ordet ”fader” väckte varma känslor hos Jesus redan när han var pojke – känslor som han till stor del fått genom att han varit tillsammans med sin far, Josef.

Om du är far, inser du då vilken förmån du har att få hjälpa dina barn att förstå vad en beskyddande och kärleksfull far är? Och om du har styvbarn eller adoptivbarn, kom då ihåg Josefs exempel och behandla varje barn som unikt och dyrbart. Hjälp barnen att få ett nära förhållande till sin himmelske Fader, Jehova Gud.

Josef höll troget ut

Bibeln ger oss bara några få ytterligare glimtar av Josefs liv, men de är värda att begrunda. Vi läser att Jesus ”förblev dem [sina föräldrar] undergiven”. Det sägs också att ”Jesus fortsatte att göra framsteg i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och  människor”. (Lukas 2:51, 52) Vad visar de här orden om Josef? En hel del. Vi förstår att Josef fortsatte att ta ledningen i sin familj, eftersom hans fullkomlige son respekterade hans myndighet och underordnade sig den.

Vi får också reda på att Jesus fortsatte att växa till i vishet. Det berodde säkert till stor del på Josef. På den tiden fanns det ett gammalt tänkespråk bland judarna som sa att endast lärda män med mycket fritid kunde bli verkligt visa, men om sådana som arbetade med sina händer, till exempel snickare, jordbrukare och smeder sades det: ”De tar aldrig plats på domarsätet, och rättsordningen förstår de sig inte på. De kan varken undervisa eller döma, och de gör sig inte bemärkta med tänkespråk.” Senare insåg Jesus hur felaktigt det tänkespråket var. Hur ofta hade han inte som pojke hört sin adoptivfar, en ödmjuk snickare, undervisa skickligt om Jehovas ”rättsordning”! Säkert många gånger.

Vi kan också se bevis för att Josef hade inflytande på Jesu fysiska växt. Jesus, som blev väl omhändertagen av sina föräldrar, växte upp till en stark och frisk man. Vidare övade Josef sin son i sitt praktiska arbete så att han blev en skicklig snickare. Jesus var känd inte bara som snickarens son, utan också som ”snickaren”. (Markus 6:3) Så Josefs uppfostran var framgångsrik. Familjeöverhuvuden är därför förståndiga om de efterliknar Josef och ser till att deras barn får sådan utbildning att de kan försörja sig.

När vi kommer till den punkt i Bibelns berättelse där Jesus blir döpt vid 30 års ålder, är Josef inte längre med. Allt tyder på att Maria var änka vid den tid då Jesus började sin tjänst. (Se rutan ”När dog Josef?” på sidan 27.) Men Josef var ett enastående exempel på en far som skyddade sin familj, tog hand om den och troget höll ut ända till slutet. Varje far, varje familjeöverhuvud, varje kristen gör väl i att efterlikna Josefs tro.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 27]

När dog Josef?

Vi vet att Josef levde när Jesus var 12 år. Vid den åldern började många judiska pojkar lära sig sin fars yrke, och de blev lärlingar när de var 15. Josef levde tydligen länge nog för att lära Jesus att bli snickare. Levde Josef fortfarande när Jesus började sin tjänst när han var omkring 30? Det verkar inte ha varit så. Jesu mor, bröder och systrar omnämns vid den tiden, men Josef nämns inte. Jesus kallades vid ett tillfälle ”Marias son”, inte Josefs son. (Markus 6:3) Det berättas om Maria att hon själv tog initiativ, utan att rådfråga sin man. (Johannes 2:1–5) Det skulle ha varit ovanligt på Bibelns tid om hon inte varit änka. Och när Jesus var döende anförtrodde han åt aposteln Johannes att ta hand om hans mor. (Johannes 19:26, 27) Det hade han inte behövt göra om Josef fortfarande hade levt. Det är därför tydligt att Josef dog när Jesus fortfarande var relativt ung. Som äldste sonen tog han säkert över snickeriverksamheten och tog hand om familjen fram till sitt dop.

[Bild på sidan 24]

Josef handlade beslutsamt och osjälviskt för att skydda sitt barn.

[Bild på sidan 25]

Josef arbetade hårt för att ta hand om sin familj.

[Bild på sidan 26]

Josef tog regelbundet med sig sin familj till Jerusalem för att tillbe i templet.

[Bild på sidan 28]

Josef utbildade sin son till snickare.