Livet på Bibelns tid: Fiskaren

”Då han [Jesus] vandrade utmed Galileiska sjön såg han två bröder, Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, sänka ner ett fisknät i sjön; de var nämligen fiskare. Och han sade till dem: ’Kom, följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.’” (MATTEUS 4:18, 19)

FISKARE och fiske nämns ofta i evangelierna. Flera av Jesu liknelser handlade faktiskt om fiske, och det är inte konstigt. Han undervisade ofta i närheten av Galileiska sjön. (Matteus 4:13; 13:1, 2; Markus 3:7, 8) Den här vackra sötvattensjön är drygt 20 kilometer lång och 11 kilometer bred. I den här trakten kan så många som sju av apostlarna ha arbetat som fiskare – Petrus, Andreas, Jakob, Johannes, Filippus, Tomas och Natanael. (Johannes 21:2, 3)

Hur var livet som fiskare på Jesu tid? Vi ska se lite närmare på själva yrket och hur en fiskares vardag såg ut. Det kommer att ge dig en bättre bild av apostlarnas bakgrund. Du kommer också att förstå Jesu undervisning bättre, däribland hans liknelser. Men först ska vi se hur det var att arbeta på Galileiska sjön.

”Det blev så kraftig sjögång”

Galileiska sjön ligger i den stora gravsänkan Great Rift Valley, ungefär 210 meter under havsnivån. Stränderna kring  sjön omges av steniga sluttningar, och i norr tornar berget Hermon upp sig. Vintertid kan kyliga vindar piska upp vita gäss på sjön. På sommaren lägger sig varm luft över vattenytan. Men plötsligt kan våldsamma stormar svepa ner från de omgivande bergen och släppa lös sina krafter över sjömännen. Jesus och lärjungarna råkade ut för just ett sådant oväder. (Matteus 8:23–27)

Fiskebåtarna på den här tiden var av trä, hade segel och var drygt åtta meter långa och två meter breda. Många av båtarna hade en mast och ett litet utrymme under däcket i aktern. (Markus 4:35–41) De här båtarna var långsamma men robusta och klarade av belastningen när vinden pressade seglet och masten i en riktning medan nätet drog åt ett annat håll.

Båten kunde manövreras med hjälp av åror. Ett arbetslag bestod ofta av minst sex fiskare. (Markus 1:20) Dessutom hade man förmodligen med sig utrustning som linnesegel (1), rep (2), åror (3), stenankare (4), torra och varma kläder (5), mat (Markus 8:14) (6), korgar (7), en kudde (Markus 4:38) (8) och ett nät (9). De kan också ha tagit med extra flöten (10) och sänken (11), verktyg för att laga näten (12) och facklor (13).

De fick ”en stor mängd fisk”

Än i dag ligger de bästa fiskeplatserna i Galileiska sjön i närheten av underjordiska källor och vid inloppen till de vattendrag som rinner ut i sjön. På de platserna för vattnet med sig födoämnen som lockar till sig fisk. Yrkesfiskare på Jesu tid arbetade ofta på nätterna, och då fick de använda facklor. En gång fiskade Jesu lärjungar en hel natt utan framgång. Nästa dag sa Jesus att de skulle sänka ner sina nät igen, och nu fick de så mycket fisk att båtarna nästan sjönk. (Lukas 5:6, 7)

Ibland satte man kurs mot djupare vatten. När man kom fram till fiskeplatsen samarbetade ofta två båtar. Man började med att spänna ett nät mellan båtarna, och sedan rodde man med kraftfulla tag i en cirkel mot varandra samtidigt som man släppte ut nätet. Förhoppningsvis stängdes fisken inne. När fångsten skulle bärgas drog man i repen som satt fast i hörnen av nätet. Näten kan ha varit mer än 30 meter långa och 2,5 meter djupa. De var alltså så stora att man kunde stänga inne ett helt fiskstim. Längs nätets överkant satt flöten och längs nederkanten sänken. Man lade ut nätet och halade in det igen, gång på gång, timme efter timme.

 På grundare vatten använde man en annan fiskemetod. En båt drog med sig ena änden av ett dragnät ut på sjön och gjorde en mjuk sväng tillbaka mot stranden för att omringa fisken. På land stod andra fiskare och drog in nätet så att fångsten hamnade direkt på stranden och kunde börja sorteras. Fisken man ville behålla lades i kärl. En del av fångsten såldes lokalt medan den var färsk. Men det mesta av fisken torkades och saltades eller lades in och lagrades i stora lerkrus. Sedan exporterades den till Jerusalem eller till utlandet. Allt man fångade som saknade fenor och fjäll, till exempel ål, betraktades som orent och kastades bort. (3 Moseboken 11:9–12) Jesus anspelade på den här fiskemetoden när han jämförde ”himlarnas kungarike” med ett dragnät och de olika slagen av fisk med goda och onda människor. (Matteus 13:47–50)

En ensam fiskare kunde använda en lina och en krok av brons som han agnade med ett lämpligt bete. Men han kunde också använda ett litet kastnät. I så fall vadade han ut i vattnet, lade nätet över armen och kastade i väg det upp i luften. Det välvda nätet öppnade sig, landade på vattnet och sjönk. Om han hade tur följde några fiskar med när han drog in nätet med snöret som satt fast i mitten.

Eftersom näten var värdefulla och krävde mycket underhåll handskades man försiktigt med dem. Mycket av arbetstiden gick åt till att laga, skölja och torka näten, och man var tvungen att göra det efter varje fisketur. (Lukas 5:2) Aposteln Jakob och hans bror Johannes satt i en båt och lagade sina nät när Jesus uppmanade dem att bli hans efterföljare. (Markus 1:19)

En eftertraktad fisk som det fanns gott om under det första århundradet var tilapian. Det var en god matfisk som ofta stod på menyn i Galileen, och förmodligen visste Jesus mycket väl hur den här fisken smakade. Kanske var det två torkade och saltade tilapior som Jesus använde när han utförde ett underverk och gav flera tusen människor mat. (Matteus 14:16, 17; Lukas 24:41–43) De här fiskarna har ofta sina ungar i munnen. Men om de inte har några ungar kanske de simmar omkring med en liten sten eller rentav ett blankt mynt som de har hittat på botten av sjön. (Matteus 17:27)

Framgångsrika yrkesfiskare var tvungna att ha bra tålamod, arbeta hårt och stå ut med olika strapatser, men en god fångst gjorde det värt besväret. De som tog emot Jesu inbjudan och samarbetade med honom i predikoarbetet behövde liknande egenskaper för att bli framgångsrika ”människofiskare”. (Matteus 28:19, 20)

[Bild på sidan 19]

(Se publikationen)