Gileadavslutning för den 132:a klassen

Sanningens försvarare

DEN 10 mars 2012 var en mycket speciell dag på Jehovas vittnens utbildningscentrum i Patterson i staten New York i USA. Tusentals välklädda människor, däribland många utländska gäster, hade samlats för att närvara vid avslutningen för den 132:a klassen vid Vakttornets bibelskola Gilead. Många fick plats i det stora auditoriet i Patterson, men en hel del kunde också följa programmet på tv-skärmar i andra lokaler. Totalt var det 9 042 som kunde glädjas tillsammans med eleverna vid det här särskilda tillfället.

Förväntningarna var höga. Till skillnad från tidigare klasser vid Gilead så hade alla eleverna redan varit i särskild heltidstjänst av olika slag. De hade varit beteliter, pionjärer med särskilt uppdrag, resande tillsyningsmän eller missionärer, men ingen av dem hade tidigare blivit utexaminerad från Gilead. Vilka avslutningsord skulle de här erfarna eleverna få med sig?

De närvarande behövde inte vänta länge för att få nyfikenheten stillad. Gerrit Lösch, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, var ordförande för programmet och hade det inledande talet. Han ställde en tankeväckande fråga: ”Är du sanningens försvarare?” Han sa att de kristna försvarar Guds läror och står upp för dem i alla avseenden. Att stå upp för sanningen innebär inte bara att undervisa människor, utan också att hjälpa dem att älska sanningen.

”Hur vet vi att vi har sanningen?” undrade broder Lösch. Han påpekade att det inte handlar om hur många som tar emot den. I dag finns det miljoner människor som utövar sann tillbedjan, men vid pingsten år 33 var det bara några få. Han tog upp fem argument för att vi har sanningen: 1) Vi håller fast vid Jesu läror, 2) vi älskar varandra, 3) vi lever efter Guds höga moralnormer, 4) vi är neutrala i världens konflikter och 5) vi är det enda folk som får bära Guds namn.

”Var lojal och byt inte riktning”

Alla som lyssnade till programmet undrade vad som skulle hända när Geoffrey Jackson från den styrande kretsen kom in på podiet med en resväska. Talet hade temat: ”Var lojal och byt inte riktning”, och det var baserat på Jesaja 50:5. Versen är profetisk och handlar om Jesus Kristus, och den lyder: ”Jag var inte upprorisk. Jag vände mig inte åt motsatt håll.”

Broder Jackson uppmanade eleverna att vara uppmärksamma på hur Jehova visar vägen genom sin ande, Bibeln och sin organisation. I liknelsen om talenterna i Matteus 25:14–30 fick var och en av slavarna på sätt och vis samma mängd att förvalta, eftersom mängden var anpassad till deras personliga förmåga. Men allihop förväntades göra sitt bästa. Två slavar fick beröm och kallades goda och trogna slavar. Trohet handlar inte nödvändigtvis om resultat, utan om att vi genomför vårt uppdrag och följer den vägledning vi får.

Den tredje slaven kallas den ”onde och tröge” och den ”oduglige”. Hur kom det sig? Han grävde ner sin talent. En talent var inte ett mynt, utan en viktenhet som motsvarade 6 000 denarer, dvs. 20 kilo. Det är lika mycket  som flygbolag brukar tillåta som bagagevikt för en resväska. Och det tar trots allt tid och energi att gräva ner något som är lika stort som en resväska. Så den här onde slaven gjorde faktiskt en ansträngning, han grävde ner sin talent, men var det hans uppdrag? En missionär kan ha mycket att göra, men vad sysselsätter han sig med? Skriver nyhetsbrev, surfar på nätet, umgås eller sysslar med något för att tjäna pengar? En missionär kan känna sig helt slut efter en dag om han har varit upptagen med sådana saker, men han har inte utfört sitt uppdrag. Broder Jackson sammanfattade: ”Byt inte riktning!”

”Gör dig av med alla tvivel”

Det var temat på talet som Anthony Morris från den styrande kretsen höll. ”Bibeln kopplar aldrig samman tro och tvivel”, sa han. ”Tro stöter ifrån sig tvivel.” Satan lyckades så tvivel i sinnet på en fullkomlig kvinna, Eva, och han kan så tvivel i våra sinnen. ”Ge näring åt din tro, så kommer dina tvivel att svälta ihjäl”, sa broder Morris. Han tog upp exemplet med Petrus, som ”vandrade över vattnet”. När han ”såg den hårda vinden blev han rädd” och började sjunka. Jesus tog tag i hans hand och frågade: ”Varför gav du efter för tvivel?” (Matteus 14:29–31) ”Ni kommer att få mycket att göra i heltidstjänsten. Andra kanske blir imponerade över allt ni uträttar, nästan som om ni gick på vatten. Men när stormarna kommer gäller det att ni inte ger efter för tvivel.”

Broder Morris fortsatte på samma tema och sa att det kan vara besvärligt att gå igenom stormiga tider, men så småningom lägger sig ändå vinden. Så i hårda tider behöver eleverna begrunda vad Paulus och Silas gjorde när de satt i fängelse i Filippi. I Apostlagärningarna 16:25 står det: ”Ungefär vid midnatt höll Paulus och Silas på att be och lovprisa Gud med sång; ja, fångarna hörde på dem.” Lägg märke till att de inte bara bad, de sjöng också. De sjöng så pass högt att de andra fångarna hörde dem. Broder Morris sa att de flesta av oss inte har någon skolad röst men att vi inte ska dra oss för att sjunga, särskilt när vi går igenom svårigheter. Han avslutade med att läsa texten till sång 135, ”Håll ut till slutet”, i sångboken Sjung till Jehovas ära.

Andra uppmuntrande tal

”Kommer du att se många goda dagar?” var temat på ett tal som hölls av Robert Luccioni, som arbetar på inköpsavdelningen. Temat var hämtat från kung Davids ord i Psalm 34:12. Broder Luccionis tal handlade om hur man uthärdar svårigheter och samtidigt bevarar ett starkt förhållande till Jehova. Vi kan lära oss mycket av skildringen i 1 Samuelsboken, kapitel 30. När David, hans män och deras familjer försökte komma undan kung Saul, så levde de som flyktingar i Siklag. Deras familjer togs till fånga av amalekitiska rövare, och männen lade skulden på David och ville stena honom. Hur reagerade David? Han blev inte nedslagen och gav upp, utan han ”hämtade styrka hos Jehova, sin Gud”. (1 Samuelsboken 30:6) Han bad Jehova om vägledning, följde den och befriade fångarna. Talaren lovade eleverna att om de efterliknar David och förtröstar lika starkt på Jehova och följer hans vägledning, så kommer de att få se många goda dagar. De kommer att få ett underbart liv i heltidstjänsten.

”Se ljuset bortom nattväkten” var temat på det tal som hölls av Michael Burnett, en av Gileadskolans lärare. Israeliterna delade upp tiden från solnedgången till soluppgången i tre vaktpass på fyra timmar vardera. Det sista passet, från klockan två till sex, var den mörkaste och kallaste perioden, och då var det som allra svårast att hålla sig vaken.  Psalmisten brukade sysselsätta sina tankar med Jehovas ord för att inte slumra till under det sista vaktpasset. (Psalm 119:148) ”Ni måste vara vaksamma”, sa broder Burnett till eleverna. ”Ni kommer att få uppleva mörka och deppiga dagar och se resultaten av den här kalla och kärlekslösa världen. Så ni måste i förväg bestämma er för hur ni ska hantera det.” Sedan påminde han dem om att de måste fortsätta studera djupa sanningar för att hålla sig andligt vakna. Broder Burnett sa till eleverna: ”Varje dag ber ni till Jehova eftersom ni vill vara hans vänner. Så låt Jehova, som en vän, tala till er genom sidorna i Bibeln varje dag. Timmen är sen, så planera hur ni ska använda era dagar. Då kan ni se ljuset bortom nattväkten.”

”Utbildade för arbetet som väntar” var temat som Mark Noumair, lärare vid Gileadskolan, hade valt. Det var baserat på 1 Petrus 5:10. Han ställde en fråga till eleverna: ”Ni är ju erfarna förkunnare, så varför blev ni inbjudna till Jehovas vittnens utbildningscentrum?” Svaret är: ”För att ni är experter på ert område. Många duktiga yrkesmän tar ledigt från sitt arbete för att gå kurser som ger dem ännu högre kompetens. Under de senaste fem månaderna har Jehova gjort er ’fasta’ och ’starka’, ni har studerat Bibeln och Jehovas organisation grundligt för att kunna bära de ansvarsuppgifter som väntar er. Stadiga timmerstockar vrider sig inte och går inte av när man belastar dem. Det är i samarbetet med bröderna och systrarna som det märks om er utbildning har gjort verkan. Får påfrestningarna er att dra er bort från Jehovas principer, eller kommer ni att vara stabila och hålla er helt i linje med Bibeln? Något som är starkt kan bära upp tunga vikter. Det är de täta fibrerna som ger styrkan i timmer. Er styrka är beroende av hur era innersta fibrer ser ut. Jehova inbjöd er till skolan för att göra er starka, lojala och pålitliga inför arbetet som väntar. Han har gjort sin del, så vi hoppas att ni ska göra er del och låta er ’store Undervisare’ fullända er utbildning.”

Erfarenheter och intervjuer

Vid Gileadavslutningar är det alltid trevligt att få höra eleverna berätta om sina upplevelser, och det blev tillfälle till det även den här gången. Under en del av programmet fick eleverna visa vad de varit med om i predikoarbetet. Ett franskt par fick vänta sex timmar på en flygplats när de var på väg till kursen. De började samtala på engelska med två män som också väntade på sina flyg på en restaurang. En av dem var från Malawi, så de skiftade språk till chichewa. Han blev överraskad och undrade varför de hade lärt sig hans modersmål. De förklarade att de var missionärer i Malawi. Den andre mannen var från Kamerun, och han blev förvånad när de började prata franska med honom. Männen hade höga tankar om Jehovas vittnen, och missionärerna fick möjlighet att vittna för dem.

Nicholas Ahladis, som arbetar på Translation Services, intervjuade två av paren i klassen. Ett par hade flyttat från Australien för att tjäna som missionärer i det krigshärjade Östtimor. Det andra paret hade flyttat från Korea för att tjäna i Hongkong. Alla fyra såg fram emot att komma tillbaka till samma länder och få tillämpa allt de hade lärt sig.

När eleverna hade fått sina diplom läste en av dem upp ett brev från klassen som uttryckte uppskattning för den fina undervisningen. Broder Lösch använde sig av några vackra bildspråk i sina avslutande ord och sa att sanningen är lika vacker som en regnbåge, den är som en oas i en öken och som ett ankare på ett stormigt hav. ”Det är verkligen en välsignelse att känna till sanningen”, sa han. ”Var sanningens försvarare, och hjälp andra att bli det också.”

 [Tabell/Karta på sidan 31]

KLASSTATISTIK

12 länder representerade

36 år gamla *

20 år som döpta *

15 år i heltidstjänsten *

[Fotnoter]

[Karta]

(För formaterad text, se publikationen)

Eleverna skickades till följande länder:

FÖRORDNANDEN

BELIZE

BENIN

KAMBODJA

KAMERUN

KAP VERDE

ELFENBENSKUSTEN

DOMINIKANSKA REPUBLIKEN

ÖSTTIMOR

ECUADOR

GABON

GEORGIEN

GUINEA

HONGKONG

LIBERIA

MADAGASKAR

MALAWI

PERU

SAMOA

SÃO TOMÉ OCH PRÍNCIPE

USA

ZIMBABWE

[Bild på sidan 31]

Den 132:a klassen som utexaminerats från Vakttornets bibelskola Gilead

Raderna är numrerade framifrån, och namnen är angivna från vänster till höger.

1) R. Iap; J. Iap; T. Ng; P. Ng; F. Laurino; B. Laurino; S. Won; S. Won.

2) N. Morales; M. Morales; J. Zanutto; M. Zanutto; I. Rumph; J. Rumph; D. Germain; N. Germain.

3) Y. Atchadé; Y. Atchadé; C. Thomas; E. Thomas; C. Estigène; P. Estigène.

4) D. Ehrman; A. Ehrman; J. Bray; A. Bray; M. Amorim; D. Amorim; Y. Seo; Y. Seo.

5) J. Simon; C. Simon; C. Seale; D. Seale; J. Erickson; R. Erickson.

6) D. McCluskey; T. McCluskey; A. Brown; V. Brown; D. Mariano; C. Mariano; Y. Loyola; C. Loyola.

7) P. Rutgers; N. Rutgers; P. Foucault; C. Foucault; J. Wunjah; E. Wunjah.